Begreppet smarta städer används ofta i positiva ordalag, men är ökad digitalisering alltid bra – för alla?

Smarta städer berör allt från sensorer som registrerar hur folk rör sig i trafiken och övervakningskameror till olika digitala plattformar som elsparkcyklar. Datainsamling ökar förståelsen för hur olika funktioner används och hur det påverkar staden.

– Smarta städer har blivit ett mantra och en fjäder i hatten för stadsplanerare, säger Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad vid Malmö universitet och arrangör av konferensen Beyond Smart Cities Today: Power, Justice and Resistance.

Smarta städer ger inte självklart svaren på miljöfrågor, segregation eller behovet av billiga bostäder, säger hon.

– Alla kan inte använda digitala resurser. Äldre kan till exempel ha svårt för att resa kollektivt, och det finns risk att vissa grupper övervakas mer än andra. Det är lätt att bara dras med, ibland har vi tekniken klar innan vi vet frågan som vi vill att tekniken ska lösa.

Lösningarna ges ofta ur ett ingenjörsperspektiv som kanske inte tar med alla aspekter, menar hon. När elsparkcyklarna kom fanns det inte något regelverk på plats; kommunerna kunde inte säga nej till dem och trafikregler sattes ur spel.

– Vi behöver lägga mer samhällsvetenskapliga perspektiv på utvecklingen av smarta städer och ifrågasätta vem som har makten över teknikutvecklingen. Vem äger frågan? säger Carina Listerborn i ett pressmeddelande.