”Viktigt med levande debatt kring skogen” 

I de halländska skogarna har forskarlag detaljstuderat träd ända sedan 1800-talet. Emma Holmström, forskare i skogsskötsel, undersöker bland annat hur skogen bättre kan klara klimatförändringarna.

Det skulle kunna vara vilken skog som helst, men snart utlovas någonting utöver det vanliga. Emma Holmström går före längs med en traktorväg i Simlångsdalen utanför Halmstad och skorna blir snabbt leriga.

Plötsligt står vi mitt i en sal med 130 år gamla granar. De karaktäristiska kjolarna är upphissade långt över 20 meter upp i himlen och stammarna saknar grenar. De gamla granarna hade nästan kunnat passera som tallar.

– Så här är man inte van att se granen i dag. Den blir sällan så här gammal, säger Emma Holmström.

Unik mätserie

Vi står mitt i Sveriges äldsta gallringsförsök för gran. Varje stam har noga försetts med varsin siffra i vit målarfärg. Granarna planterades redan på 1880-talet och träden har följts upp kontinuerligt sedan 1911.

På en del av försöksytan har träden gallrats i flera omgångar och här står träden ganska långt ifrån varandra. På en annan del har det inte skett någon gallring över huvud taget. Här är träden många fler, men klenare.

Mitt i alltihop finns också en stor öppen yta, en lucka från en tidigare storm. Ju äldre träden blir, desto mer sårbara är de för storm och insekter. Särskilt de träd som varit vana med många grannar och nu plötsligt står helt exponerade. Varje år dör ett antal träd efter angrepp av granbarkborre.

– Borrarna äter upp det här gamla försöket. Luckan blir större och större för varje år, men de friska träden växer fortfarande. Vi vill gärna fortsätta mätningarna så länge det går, säger hon.

Hundratals projekt samtidigt

Emma Holmström forskar i skogsskötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet. Hon är också programchef för Future Forests, en plattform för tvärvetenskaplig skogsforskning.

Här, vid Tönnersjöhedens försökspark, bedrivs hundratals projekt samtidigt. För att resultaten ska bli applicerbara på hela landet upprepas också många av produktionsförsöken på flera platser. En del projekt handlar om att jämföra trädslag mot varandra, andra går ut på att se hur känsliga träden är för vattenbrist eller hur markberedningen bäst ska genomföras.

– Allt ser lite fyrkantigt och stelbent ut här när träden växer i rader, men det är just för att det ska vara upprepningsbart. I skogsbruksbranschen ska man helst bort från tabeller och schabloner och jobba efter vad som passar bäst på olika platser och i ett ändrat klimat, säger hon.

Emma Holmström tycker att skogsfrågan ibland reduceras till en ekologifråga, ekonomifråga eller samhällsfråga. Skogsskötseln, som beskriver de enskilda trädens tillväxt och interaktioner med varandra, tenderar ibland att glömmas bort. Det vill hon ändra på.

Vilket är det bästa trädslaget?

Någon kilometer bort måste Emma Holmström brottas med ett spännband för att ta sig in i nästa försöksyta. Området är stängslat för att undvika viltskador och vi stänger noga om oss innan vi fortsätter vidare in.

Här växer tall, gran, björk och hybridasp i prydliga fyrkanter. Träden planterades för tio år sedan och ingår i ett trädslagsförsök. Tanken är att jämföra hur olika trädslag påverkas av markens bördighet och geografiska läge. Därför upprepas försöket i norra, södra och mellersta delarna av landet. Egentligen ingår också poppel, men den klarade sig inte just här. Så vilket är det bästa trädslaget? Det är helt fel fråga att ställa, menar Emma Holmström.

– Jag tycker att vi ska tänka tvärtom. I dag har vi nästan bara gran i södra Sverige och nästan bara tall i norra Sverige, men vi skulle behöva få in betydligt fler trädslag för att minska sårbarheten. Till exempel produktionsträd som asp, björk, lärk och ek, men också sälg och andra lövträd för biodiversitet, säger hon.

Tillverkningen av trä för exempelvis husbyggnation bygger samtidigt på gran och tall. Vi har en välfungerande infrastruktur för dessa trädslag.

– Jag ser det som forskningens ansvar att titta på alternativa trädslag med tanke på klimatförändringarna och förlust av biologisk mångfald. Vad händer om vi inte kan använda våra inhemska trädslag? Det måste finnas en backup. Då är det bra att vi forskare provar olika alternativ i liten skala, som exempelvis hybridasp och poppel. Sedan huruvida det ska användas storskaligt i samhället, det är en helt annan fråga.

Bottnar i ett odlingsintresse

Emma Holmström kör vidare och guidar oss genom ännu fler pågående projekt. Hon visste ganska tidigt att hon ville jobba med naturen på något sätt och det stod mellan jägmästare eller biolog. Valet föll på jägmästare och hon gillar skötseldelen av skogen, i grunden bottnar det i ett odlingsintresse.

Hon tycker också om att räkna, vilket underlättar livet som forskare. Samtidigt finns det få frågor är så laddade och konfliktfyllda som skogsfrågan.

– Jag tycker att det är bra. Skogen måste vara en viktig punkt på dagordningen i ett land som Sverige. Det är viktigt med en levande debatt kring skogen och våra naturresurser, säger hon.

En stor utmaning är att skogen ska räcka till så mycket. Skogsnäringen är redan nu viktig för svensk ekonomi och träden kan ersätta fossila bränslen och material, som exempelvis engångsplast. Andra menar i stället att det är bättre att låta skogen stå kvar, då kan träden binda koldioxid från atmosfären och gynna biologisk mångfald.

Ingen veteåker

Sista stoppet för i dag blir ytterligare en granskog. Här är bröderna Göran och Lars Snygg i full färd med att mäta träd, både på bredden och på höjden. De arbetar båda som tekniker och en ståtlig gran visar sig vara 22,5 meter hög.

– Det finns skogsskötselforskning i många av världens länder, men det som är unikt för Sverige är att vi har så tillgängliga data. Vi har en hundraårig tradition av öppna försök. Det går att följa vartenda ett av de här träden i detalj och se vilka som växt bättre än grannen, säger Emma Holmström.

Nackdelen med skogskötselforskning är att det tar så lång tid. Samtidigt fungerar det som ett viktigt komplement till modelleringar som bygger på beräkningar och antaganden. Hon är övertygad om att båda metoderna behövs för att kunna dra slutsatser om framtidens skogsbruk.

– På en veteåker börjar man om varje år. I en skog lever vi med det som redan har gjorts åtminstone de senaste 50 åren, ofta mer. Då är det viktigt att ge skogen så bra förutsättningar som möjligt.