”Vi kan inte köra systemen på max”

Dagens jordbruk utarmar den biologiska mångfalden – ett problem som forskning har pekat på i många år. När blickarna nu riktas mot matproduktionens klimatpåverkan får inte mångfalden glömmas bort, menar Regina Lindborg, professor i geografi:
– I det högproducerande jordbruket finns det inte plats för mångfald. Vi måste minska intensiteten, det finns ingen annan väg.

Världens biologiska mångfald är i kris, enligt den senaste rapporten från FN-panelen IPBES. Sverige är inget undantag och ett område där förlusten är som störst är jordbrukslandskapet. Den främsta anledningen är utvecklingen mot ett allt mer högintensivt och storskaligt jordbruk.

– Kring sekelskiftet 1900 hade vi som mest ängar och hagar i Sverige. Här var vi tidigt ute i utvecklingen mot mer storskaliga jordbruk, den stora omvandlingen var på 1950- och 60-talen då jordbruket lades om ordentligt, säger Regina Lindborg, professor i geografi vid Stockholms universitet.

Hon forskar om bevarandet av biologisk mångfald med fokus på naturbetesmarker, en av de artrikaste naturtyperna som samtidigt blir alltmer sällsynt. Enligt flera studier har 90 procent av Sveriges naturbetesmarker och ängar försvunnit de senaste hundra åren. Där trivs en mängd olika sorters gräs och orkidéer, liksom mandelblom och kattfot – arter som i dag är så gott som borta på många platser.

– De hotade miljöerna där de här arterna trivs fortsätter att krympa, till exempel det varierade jordbrukslandskapet, säger Regina Lindborg.

Betesmarker gynnar mångfald

Hon efterlyser ett jordbruk som är bra både för klimatet och den biologiska mångfalden; vi får inte fastna i klimatfrågan, menar hon. Vår köttkonsumtion behöver minska drastiskt, men en hållbar kött- och mejeriproduktion kan gynna artrikedomen. Samtidigt går det inte att tillgodose svenskarnas köttkonsumtion på det sättet, ens om den minskar drastiskt.

– Diskussionen om högre kvalitet på maten, som tar längre tid att laga och gärna ska vara närproducerad – och därmed dyrare – förknippas ofta med storstäderna. Det blir en klassfråga, dyrare mat drabbar de som har det sämst ställt. Det är en svår diskussion, visst blir maten dyrare men man kan också planera sina matinköp bättre, vi har ett stort matsvinn i dag, säger Regina Lindborg och fortsätter:

– Vi måste acceptera att vi inte kan köra systemen på max. En så här intensiv produktion är inte hållbar.

Det blir en klassfråga, dyrare mat drabbar de som har det sämst ställt.

Janne Bengtsson, professor i ekologi, håller med:
– Det gäller inte bara den biologiska mångfalden utan också både klimatet och annan miljöpåverkan av jordbruket.

”Innovationer behövs”

En väg framåt skulle kunna vara fler småskaliga ”lagom”-jordbruk, som ger en stor biologisk mångfald, men Regina Lindborg konstaterar samtidigt att de ekonomiska förutsättningarna i dag inte finns.

– Det måste finnas någon sorts lönsamhet i grunden, men det är lätt att stirra sig blind på det mest lönsamma. Kanske kan vi nöja oss med ett tillräckligt lönsamt jordbruk kompletterat med viss stöttning från myndighetshåll.

Janne Bengtsson vid Sveriges lantbruksuniversitet tror inte att det går att komma ifrån en viss storskalighet, men efterlyser nya innovativa metoder för odling.

Det skulle kunna handla om att integrera djur- och växtodling i större utsträckning även på lite större gårdar, eller om att utveckla agroforestry – grödor i kombination med träd som ett sätt att klara ett torrare klimat och gynna kolinlagring och luftkvalitet.

– Men det kan också handla om tekniska lösningar. Till agroforestry behövs nya sorters jordbruksmaskiner, i dag är de ofta så breda som 18 meter. Maskinerna skulle också behöva bli lättare så att inte marken packas så hårt. Jag skulle vilja se ett statligt innovationsstöd.

Gynna variation

Intresset är stort bland många jordbrukare, menar Janne Bengtsson, men det ekonomiska utrymmet för att experimentera är litet. Där skulle universiteten kunna ta ett större ansvar och titta mer på alternativa odlingsformer. SLU bedriver till exempel ingen forskning om permakultur.

En mångfald av arter hänger också ihop med en mångfald i skötseln av jordbruksmarkerna – något som rimmar illa med myndigheternas villkor för ersättningar.

Mångfald gynnas av att man inte gör lika, historiskt har människor skött sina djur och marker på olika sätt.

– Mångfald gynnas av att man inte gör lika, historiskt har människor skött sina djur och marker på olika sätt. I dag får man ersättning om man brukar jorden på ett visst sätt som definieras av myndigheterna, säger Regina Lindborg.

Mer att vänta

En uppdaterad jordbrukspolitik är en utmaning och trots år av diskussioner har nästan ingenting hänt, menar Regina Lindborg. Men kanske är artrikedomen till och med en mer akut fråga än klimatet. I sin forskning har hon tittat på hur markanvändningen bakåt i tiden har påverkat de växter vi har i dag.

En slutsats är att systemet laggar; växter tenderar att stanna kvar ganska länge på en plats trots att förutsättningarna försämras. Men när de väl försvinner är de svåra att få tillbaka. Det innebär att växter och djur som nu börjar få det svårt egentligen fick en försämrad livsmiljö redan för 50–100 år sedan.

– Bilden vi har i dag är inte riktigt rättvisande, jag tror tyvärr att vi ännu inte har sett den fullskaliga effekten av omvandlingen av jordbruket på 1950-talet, det kan fortfarande komma sviter av det som skedde för 50 år sedan, säger hon.