”Vi forskare har ett ansvar”

Biologen Alexandre Antonelli tycker att klimatförändringar upptar alltför stor del av debatten. Hoten mot biologisk mångfald har minst lika stor påverkan menar han, och förutspår att frågan snart kommer att få större fokus.

Till vardags arbetar han vid Göteborgs universitet. Men nu väntar ett nytt äventyr för Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald. För några veckor sedan började han sin 7 månader långa gästprofessur vid Harvard University i USA.

– Jag är här för att knyta kontakter, hitta nya samarbeten och få inspiration, berättar han när Extrakt når honom på, den tekniska utvecklingen till trots, en raspig telefonlinje.

I sin forskning kartlägger Alexandre Antonelli hur biologisk mångfald fördelas över jorden och hur den förändras, bland annat i spåren av klimatförändringar. Rent praktiskt gör han det genom att jämföra arvsmassa från olika växt- och djurarter.

Vi är beroende av biologisk mångfald för vår överlevnad.

– Det som gör mig annorlunda jämfört med många andra biologer är att jag är intresserad av både djur och växter.

Och för detta är han verkligen på rätt plats just nu, på Harvard finns nämligen stora växt- och djursamlingar, och han har får två världsledande forskare inom botanik och zoologi som värdar. Att Alexandre Antonelli brinner för sitt ämne framgår tydligt.

– Vi är beroende av biologisk mångfald för vår överlevnad, bland annat ger den oss mat, rent vatten och läkemedel men också en hel rad tjänster som inte går att sätta prislapp på.

Forskare har ett ansvar

Jordens befolkning ökar och den biologiska mångfalden är avgörande för framtida livsmedelsförsörjning, men det finns många andra skäl att värna om mångfalden.

– Det vore sorgligt om våra barn och barnbarn inte får uppleva många av de arter som vi tar för givet i dag.

Att naturen har ett värde i sig själv är någonting som han tycker att forskare generellt borde tala mer om.

– Etik och moral är svårt att tala om – men viktigt. Vi forskare har ett ansvar eftersom vi är medvetna om problemen. Jag tycker att vi ska ha en nollvision, att inga arter ska behöva dö ut på grund av oss.

Inga arter ska behöva dö ut på grund av oss.

På hemmaplan, vid Göteborgs universitet, leder Alexandre Antonelli en egen forskningsgrupp inom biologisk mångfald. Dessutom har han startat ett centrum för globala biodiversitetsstudier i Göteborg.

– Jag tyckte att fanns stor potential i Västsverige, men inte tillräckligt med samarbete. Syftet med centret är att länka samman forskare och näringsliv samt att förstärka forskning inom biologisk mångfald.

Det långsiktiga målet med hans forskning är att nå ut på bredare front.

– Jag vill popularisera forskning om biologisk mångfald samt stärka kopplingen mellan forskningsresultat och nyttan det skapar i samhället.

Artikel i Washington Post

I november i fjol publicerades en artikel i Washington Post , där artikelförfattaren menade att vi inte behöver rädda utrotningshotade arter.

– Skribenten är en erkänd forskare inom mitt fält, men jag anser att artikeln är en grov vilseledande manöver. Hans slutsats är helt personliga tolkningar som saknar grund i forskning, säger Alexandre Antonelli som i december gick i svaromål i samma i tidning tillsammans med en kollega, där de betonade att biodiversitet måste skyddas.

– När jag kom till Harvard var det många som kände igen mig från artikeln och jag har fått stort stöd för mitt genmäle, säger han.

Miljöförstörelse ett stort problem

Alexandre Antonelli tycker att hållbarhetsdebatten är alltför inriktad på klimatförändringar.

– Att det blir varmare är egentligen inte det stora problemet utan vad det har för konsekvenser. En av dem är påverkan på biologisk mångfald, till exempel möjligheten att odla mat. Men miljöförstörelsen är troligen ett ännu större hot mot världens arter. Jag tror att biologisk mångfald kommer att bli nästa stora tema och att vi måste satsa stora resurser på det.

Att det blir varmare är egentligen inte det stora problemet.

Alexandre Antonelli är född och uppvuxen i Brasilien, där intresset för natur väcktes tidigt.

– När jag var fem år såg jag en fantastisk blåskimrande fjäril i regnskogen, jag minns att mitt hjärta slog snabbt när den flög mot mig.

Men det tog några år innan bitarna föll på plats. Biologistudierna lades på hyllan för några år på resande fot och det var först när kärleken till sin blivande fru förde honom till Sverige, som den yrkesmässiga banan startade.

– I Sverige inventerade jag växter och då insåg jag att man kunde jobba med det här. Det var helt fantastiskt och sedan fanns ingen annan utväg.