”Vi behöver ta trädgårdsskötsel på större allvar”

Trädgården är platsen där hobbyodlare ser effekterna av klimatförändringar och vill bidra till en bättre värld. Men hur navigerar trädgårdsägare i en strid ström av information, som inte alltid baseras på fakta? Kanske är det trädgårdens låga status som sätter käppar i hjulen när odlingsentusiaster försöker göra rätt.

Sveriges trädgårdsentusiaster blir fler för varje år, de flesta med ett tydligt engagemang för miljö och natur. I trädgården blir effekterna av klimatförändringar synliga i form av torka och värme eller översvämningar, men det är också en plats där det går att göra något konkret åt samhällsutmaningar så som minskad biologisk mångfald eller hotet mot pollinatörer.

Sofia Cele, forskare i kulturgeografi vid Uppsala universitet, är ordförande för Forum för trädgårdshistorisk forskning och har länge intresserat sig för människans relation till växter, platser och trädgårdar. Hon efterlyser mer forskning om trädgårdsskötsel som kulturell aktivitet, men också om trädgårdens faktiska potential i klimatarbete och för biologisk mångfald.

– Trots att trädgården är ett oerhört viktigt kulturellt fenomen för så många personer har det varit segt att få upp de här frågorna på agendan i Sverige. Jag tror att det ses som en gullig fritidsaktivitet, och det avspeglar sig bland annat i vårt i princip obefintliga skydd av kulturhistoriska trädgårdsmiljöer. Skillnaden mot Storbritannien, Frankrike eller Danmark är enorm.

Sofia Celes senaste bidrag till svensk trädgårdsforskning är det nystartade projektet ”Fingrarna i jorden”, om hur trädgårdsodlare ser på sin odling ur ett miljöperspektiv. Hur påverkar klimatförändringar och biologisk mångfald deras syn på trädgårdsarbetet och var hittar de fakta och kunskap?

– Det finns en stor vilja att göra rätt och många är kunniga. Men kunskapsnivån är ojämn och medierna ger ofta en enkelspårig bild, till exempel av hur vi bäst hanterar förlusten av vår ängsflora. Att utrota alla lupiner är kanske inte den enda sanningen, det kan ju vara bättre på att lägga energin på att gynna några inhemska växter.

Hur vi pratar om trädgård

I projektet ingår intervjuer med trädgårdsodlare, för att förstå hur de upplever olika miljöhot och deras förståelse för natur och miljö. Var får Sveriges odlare sin kunskap från, om såväl klimathot och biologisk mångfald som odlingskunskap?

En viktig pusselbit är den kunskap som olika trädgårdsmedier förmedlar. I takt med att trädgårdsrörelsen har vuxit sig stark så har också antalet poddar, bloggar och instagramkonton exploderat.

– Jag kommer göra ett urval och analysera deras innehåll. Vilka är det som kommunicerar i dessa medier och var får de sin kunskap ifrån? Många är duktiga samtidigt som andra, med många lyssnare eller läsare, mest fungerar som vidareförmedlare. Jag menar att även om man helst vill ha ett lättsamt och trevligt innehåll så har man ett ansvar när man når en stor publik.

I grunden handlar det om hur vi pratar om trädgård, menar Sofia Cele. När hon lyfter fram Storbritannien eller Danmark som goda exempel syftar hon på ländernas tradition av att diskutera vad som utgör en bra trädgård. Sverige saknar den sortens trädgårdskritik, som liknar vårt sätt att ta oss an litteratur eller konst.

– Vi behöver förstå vilket avtryck trädgården gör i samhället – ta det lite mer på allvar helt enkelt.

Inte alltid så grön bransch

Ett mål med forskningsprojektet är att formulera hur den kunskap som finns om hållbara trädgårdar bäst kommuniceras till Sveriges trädgårdsodlare. Med den ambitionen är det svårt att bortse från trädgårdsbranschens roll, en grön näring som långt ifrån alltid är hållbar, även om projektets huvudsakliga fokus är på trädgårdsodlare och medier.

– Trädgårdsbranschen har fortfarande stora miljöproblem, och ett stort ansvar. Vi kan inte lägga hela ansvaret på privatpersoner, långt ifrån alla kan göra egen jord för att undvika den klimatskadliga torven till exempel. Och de många fallen av växter som har förgiftats av pyralider i gödsel och jord – trots att det är en samhällsskandal så vill ingen driva den frågan, den har i princip helt lämnats över till kunniga privatpersoner.

Vi kan inte lägga hela ansvaret på privatpersoner.

Branschen har inte utvecklats i samma takt som trädgårdsrörelsen, menar Sofia Cele. Avsaknaden av alternativ till torv är ett exempel, men studier har också visat att perenner som marknadsförts som extra bra för pollinatörer har drivits upp med bekämpningsmedel, skadliga för just pollinatörerna.

Kanske är det dags att börja prata om närodlade plantor precis som vi gör om frukt och grönsaker, inskärper Sofia Cele. För parallellt med att trädgårdsintresset har vuxit så har paradoxalt nog små plantskolor fått svårare att klara sig. Även växter som beskrivs som svenskodlade börjar ofta som uppdrivna pluggplantor från de stora drivhusen i Nederländerna eller Tyskland.

– Branschen måste svara på det här intresset som finns för miljö och klimat. Jag tror även att de stora bjässarna måste ta ett större ansvar än vad de gör. Men det är också ett strukturellt problem, att det är så svårt att få mindre verksamheter lönsamma.

En stor resurs

Ett antal av de studier, av privata och offentliga trädgårdar, som trots allt finns visar tydligt att trädgårdarna utgör en resurs. I ett landskap med storskaligt jordbruk med monokulturer kan trädgårdarna stå för den biologiska mångfald som förr hittades i det småskaliga jordbrukslandskapet.

– En studie på brittiska trädgården Great Dixter visade just det. Trots att man åtminstone inte tidigare haft något särskilt fokus på biologisk mångfald så visade en kartläggning att det fanns en enorm mångfald, inte bara växter utan även spindlar och insekter – ekologerna bakom studien jublade.