Sojabönan är ett vanligt inslag på den vegetariska och veganska marknaden i Sverige. Men produktionen av bönan är förknippad med en del miljöproblem. Forskare riktar nu blickarna mot lupin – en likvärdig böna som går att odla i Sverige.

Numera går det att hitta sojaprodukter i de flesta butiker och former, och fördelarna med sojabönan är många.

– Den har ett högt proteinvärde och en bra sammansättning av aminosyror och generellt har baljväxter ett stort värde ur ett miljöperspektiv om man jämför med köttproduktionen, säger Georg Carlsson, universitetslektor inom odlingssystemsekologi vid SLU.

Men trots fördelarna har sojabönan, eller snarare produktionen av den, en baksida. Under de senaste femtio åren har produktionen av sojabönan tiofaldigats enligt Världsnaturfonden, vilket har gjort avtryck på miljön.

Svensk bönproduktion

Georg Carlsson
Georg Carlsson, universitetslektor vid SLU.

Bönan odlas framförallt i Sydamerika, vilket till en del leder till långa transportsträckor av stora kvantiteter; bara under 2014 importerade EU runt 34 miljoner ton soja.

Men odlingen bidrar också till skövling av stora ytor av Amazonasskogen. Den senaste tiden har dock svenskodlade sojabönor börjat produceras, men odlingsprocessen är svår på den här breddgraden.

– Sojabönan är frostkänslig vilket betyder att man måste vänta tills det är frostfritt framåt maj. Sen behöver den en lång odlingssäsong innan den blir mogen, och då finns risk att det kan vara för blött när man ska skörda, säger Georg Carlsson.

Nu har dock forskare och entreprenörer i Sverige fått upp ögonen för en annan baljväxt som kan komma att ersätta sojabönan i framtiden – lupinbönan. Lupinbönan innehåller lika mycket protein som sojabönan och har flera nyttiga sammansättningar av aminosyror. Den största skillnaden är att lupinbönan är lättare att odla i Sverige.

Inte lika frostkänslig

Eslam Salah, student vid Malmö universitet, har blivit utsedd till en av finalisterna till University World Cup Startup som är ett världsmästerskap i innovation. Han fick i somras ett stipendium för att på heltid kunna arbeta med att marknadsföra lupinbönan för det svenska köket.

– Jag såg potentialen i lupinen eftersom vi importerar största delen av det växtbaserade proteinet från länder utanför EU och lupinbönan innehåller upp till 40 procent protein. Lupinbönan går att odla både lokalt och ekologiskt, säger Eslam Salah och det är något som Georg Carlsson håller med om.

– Den är absolut lättare att odla än sojabönan eftersom den inte är lika frostkänslig och mognar snabbare vilket gör att den inte kräver en lika lång säsong, men det innebär inte att det är enkelt, säger Georg Carlsson och fortsätter;

– Lupinbönan är ganska svag i konkurrens mot ogräs och har en ojämn mognadstid, vilket gör att den är svårskördad. Men om man lyckas hantera ogräs och välja sitt fält, då kan man absolut odla den med framgång. Då är det inte orimligt att den kan ersätta sojabönan i framtiden.

Eslam Salah
Eslam Salah, student vid Malmö universitet, har fått ett stipendium för att på heltid arbeta med att marknadsföra lupinbönan för det svenska köket. Foto: Malmö universitet

Möjligheter för fler baljväxter

Utöver lupinbönan tror Georg Carlsson att fler svenskodlade bönor kan spela en större roll i köket i framtiden.

– Vi behöver bli bättre på att utnyttja de bönor och ärtor vi har här, säger han och nämner bland annat åkerbönan, ärt, brun böna, kidneyböna och den svarta och vita bönan. Det är baljväxter som vi redan använder och som vi odlar här i Sverige, men det finns stora möjligheter att utnyttja dem ännu mer, säger han.

Lupinbönan odlas redan i Sverige, allra främst som djurfoder, men efterfrågan av bönan som köksråvara har ökat de senaste åren.

– Generellt finns det ännu inte mycket kunskap om hur man odlar, men de bönder som jag samarbetar med har lärt sig genom åren och vi ser att bönan växer framgångsrikt här, säger Eslam Salah.


Sandy Kalleny

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Urban Berglund skriver:

    Bra artikel. Var får man tag på utsäde av ätlig lupin? Jag tänker prova odla redan till sommaren.

  • Isak skriver:

    Vill man äta vegetariskt eller veganskt för miljöns skull ska man inte äta soja. Läs boken Matens pris.

  • Gunnar Jacks skriver:

    Spännande med lupinbönan. Hoppas den kommer att odlas då ska jag käka den!!

    • Tonie Wickman skriver:

      Jag var i Italien på vegan-matresa häromåret och åt många produkter gjorda på lupin. Glutenfri pasta och andra gluten och mjölkfria produkter finns det en hel del som innehåller lupin. Intressant att de är frosttåliga. Och roligt om det satsas på odling i Sverige.

  • Mattias A skriver:

    Denna lupin, lupinbönan eller sötlupinen, är INTE samma art som den invasiva, oätliga lupinen som sprids hej vilt i naturen. Huruvida sötlupinen är invasiv eller inte vet jag inte, men det är alltså inte samma art.

  • Agne Sandberg skriver:

    Mycket intressant, jag har fått liknande information tidigare. Men den bild jag fått innebär också att lupinärtorna (utöver allt nyttigt) också innehåller skadliga ämnen och kan var svårsmälta för människan, vilket kräver en ganska(?) omständlig tillredning. Stämmer det?

    • Cathrine Beijer skriver:

      Tack för din kommentar. Extrakt kontaktade forskaren Eslam Salah, som intervjuas i artikeln, för att få svar på frågan. Han hälsar att det finns lupinbönor som innehåller höga halter av alkaloider som kan ha en stark inverkan på människor, men just sötlupinen innehåller väldigt låga halter alkaloider. För att det ska ha någon inverkan behöver man äta väldigt stora volymer av sötlupinen.
      Vad gäller tillagningen så stämmer det att det tar tid, men det är inte svårt. Man behöver lägga lupinen i blöt i minst åtta timmar och sedan koka den i cirka 20 minuter innan man kan äta den.
      Vänliga hälsningar Cathrine Beijer/Extrakt

    • Katja skriver:

      Läste mig fram till samma information för några år sedan, populärt snack i Portugal men komplicerat att få den ätbar (många sköljningar osv), nu verkar det som om man tagit fram sorter som går att äta utan dessa processer. Har inte hittat i Sverige men det här är en riktigt bra engelsk fröfirma http://www.realseeds.co.uk/lupins.html

  • Mattias skriver:

    Vad intressant och kul att det kommer fram mer uppgifter om möjligheterna med baljväxtodling i Sverige. Lupiner är dock en invasiv art, och inte ursprungligen inhemsk, vilket medför problem för floran och i längden den biologiska mångfalden i landet. Det pågår upprop för att göra krafttag mot spridningen av lupiner i landet, och här finns ju en tydlig dissonans gentemot förslaget att odla mer. Kanske kan det finnas en lösning genom genmodifierade lupiner med begränsad fortplantningsförmåga?

    • Cathrine Beijer skriver:

      Tack för din kommentar. Extrakt kontaktade forskaren Georg Carlsson, som intervjuas i artikeln, för att få svar på frågan. Det finns alltså flera olika lupinarter. Det finns den fleråriga blomsterlupinen, som under en period var populär prydnadsväxt i trädgårdar, och som visat sig kunna spridas i landskapet och bli en invasiv problemväxt. Den lupinart som artikeln handlar om är en ettårig lupinart som inte alls är invasiv. Det finns även flera arter av de ettåriga lupinerna (gul lupin, vit lupin, smalbladig lupin), och den som passar bäst för svenska förhållanden är den smalbladiga lupinen (latin: Lupinus angustifolius). Den smalbladiga lupinen kallas ofta blå lupin, även namnet sötlupin eller foderlupin förekommer.
      Med vänlig hälsning, Cathrine Beijer/Extrakt

  • Mona skriver:

    Hej!

    Jag försökte ifjol få tag i utsäde till sötlupin men hade svårt att hitta. Har ni tips på fröförsäljare som kan sälja i mängder som passar för odling i mindre skala (mer än självhushåll men inte hektarvis)?

    MVH, Mona

  • Samuel skriver:

    Superintressant! Vad roligt att det satsas mer på lupin, ärtor, bönor och restprodukter från raps.

    Men jag tycker det är konstigt att ni pratar om sojaodlingens negativa effekter utan att nämna att ca 90% av sojan som importeras till Sverige används för djurfoder:

    http://www.wwf.se/wwfs-arbete/mat-och-jordbruk/kottguiden/1644792-wwfs-kottguide-protein-fran-vaxtriket

    Dessutom så är det flera producenter av köttsubstitut (som är baserade på soja) som importerar soja från Europa, USA och andra länder. Anamma är ett sådant exempel:

    https://www.anamma.eu/om-oss/hallbarhet/

    Med det sagt så tycker jag det är toppen om vi kan odla mer grödor i Sverige så att vi blir mer självförsörjande.