Skolgårdars utformning kan förstärka elevers utanförskap och orättvisor, enligt en ny avhandling vid Luleå tekniska universitet.

Genom intervjuer med lärare och elever vid irländska skolor har forskaren Michelle Bergin i en ny avhandling granskat vad som händer på skolgårdarna under rasterna.

– Skolgårdarna jag studerade förstärkte hierarkierna bland barnen. De populära barnen spelade fotboll eller interagerade med sina vänner. För den som inte redan har vänner eller inte spelar boll fanns ingenting att göra, säger hon i ett pressmeddelande.

De som drabbades mest av uteslutning på skolgården var barn med autism, barn som inte pratade språket eller barn från minoritetsgrupper. Dessutom uttryckte både elever och lärare tankar om vad som ansågs vara ”normal” eller ”rätt slags lek” – att umgås och spela boll.

– Lärarna sa att de vet vilka barn som kommer att bli exkluderade, de som inte kan leka normalt. När det finns begränsade alternativ läggs det på individen när den inte vill eller kan delta, utan att koppla det till hur sociala hierarkier är relaterade till vilka förutsättningar som finns. De barn som står högt i hierarkin är också de barn vi ger bäst förutsättningar att leka. Vi behöver utmana vad som är normalt och vem vi gör lekytor för, säger Michelle Bergin.

Frihet att röra sig mellan olika typer av ytor, mer natur eller möjlighet att ta med sina egna saker till exempel pennor och papper skulle kunna vara förslag på lösningar. Vissa barn vill inte heller interagera hela tiden, utan behöver en plats där de kan få en paus.

– Det finns inget rätt sätt att leka, att leka annorlunda eller på ditt eget sätt är också lek.

Även den fortsatta forskningen sker på Irland, men Michelle Bergin skulle gärna se mer forskning i Sverige och en utvärdering av svenska skolgårdar.

– Vi behöver veta mer om barnens erfarenheter. Ett första steg kan vara att skolor analyserar den nuvarande situationen, frågar barnen vad de vill ha och funderar på normerna runt normal lek. Vems lek är skolgården till för?