Biologisk mångfald
Växter med kulturarv berättar om vårt förflutna
Växter och trädgårdar som bär på ett kulturarv verkar bli alltmer populära, och det bidrar till att gamla trädgårdsväxter bevaras. Varför inte plantera en ”Predikoväcka” i örtagården? Men var försiktig med vad du river upp när du gör plats för den.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
I den nya boken ”Rötter i rörelse” skriver forskare från Göteborgs och Lunds universitet om hur växter och trädgårdar kan vara bärare av kulturarv.
− För många av oss finns det vissa växter som har en särskild historia och betydelse för oss. Det kan vara en planta som vi tog med oss hem från en resa, eller farmors gamla ros. Den gräver man inte gärna upp, säger etnologen Katarina Saltzman, som är en av författarna till boken.
Utöver att det finns växter som är viktiga för oss av personliga skäl finns också sorter som har pekats ut officiellt som bärare av ett kulturarv. En omfattande inventering av växter med historia har genomförts inom Programmet för odlad mångfald, vid Sveriges lantbruksuniversitet.
− De har gjort ett jättestort detektivarbete i trädgårdar över hela landet. Med hjälp av allmänheten har de identifierat gamla växter som berättar om oss och vårt förflutna, berättar Katarina Saltzman.
Säljs under särskilt varumärke
De kulturarvsklassade växterna finns nu bevarade i en genbank, och vissa av växterna marknadsförs och säljs under varumärket ”Grönt kulturarv”. I ”Rötter utan rörelse” beskriver forskarna varumärket som ett exempel på hur marknadsföring kan fungera som en bevarandestrategi.
− Genom att lyfta fram växternas historia blir de mer attraktiva vilket leder till att fler planterar dem, och på det sättet ökar chanserna att de lever kvar, säger Katarina Saltzman.
Bland växterna som säljs under varumärket ”Grönt kulturarv” nämner hon till exempel åbrodden ”Predikoväcka”, som odlats i Dalarna åtminstone sedan 1910-talet. Den bär på en historia som berättar om kyrkliga traditioner i förindustriell tid. Växten har fått sitt namn eftersom den ofta användes i kyrkbuketten förr, kanske på grund av sin söta, citrusaktiga doft.
− Många gick långt till kyrkan, tidigt på morgonen, och var säkert ganska trötta. Kvinnorna kunde ha en liten bukett med doftande växter med sig, och åbrodd ingick ofta i kyrkbuketten. Doften kanske hjälpte dem att hålla sig vakna under predikan?
Trädgårdar med kulturarv
Utöver enskilda växters kulturarv har Katarina Saltzman och hennes medförfattare även studerat kulturhistoriskt värdefulla trädgårdar. I boken nämner de till exempel Prins Eugens trädgård vid Waldemarsudde i Stockholm och trädgården kring Morlanda Säteri på Orust.
På samma sätt som kulturarvsperspektivet har blivit ett säljande argument för varumärket ”Grönt kulturarv” lyfts de historiska perspektiven också inom trädgårdsturismen.
− Att berätta trädgårdarnas historia blir ett sätt att väcka intresse. Hur trädgårdsmästarna traditionellt har arbetat med odling och förökning och kan också lyftas fram som ett värdefullt kulturarv, säger Katarina Saltzman.
Fallgropar när vissa växter lyfts fram
Hon ser att det finns flera fördelar med intresset för historiska växter och trädgårdar.
− Utöver att det innebär att historierna de bär på hålls vid liv så bidrar det också till den biologiska mångfalden, säger hon men tillägger att det också finns fallgropar.
När vissa växter pekas ut som kulturhistoriskt värdefulla riskerar de att bli populära på bekostnad av andra, som då kanske faller i glömska.
Om man som trädgårdsägare vill ha historiskt intressanta växter i sina rabatter tycker hon inte att man ska hasta i väg till plantskolan utan börja med att undersöka vad som redan växer på platsen, särskilt om trädgården är gammal.
− Det kan till exempel finnas gamla tulpanlökar i jorden som bara slår upp lite blad på våren och aldrig får blommor eftersom man inte har skött om dem. Sök information i litteratur och rådfråga gärna andra odlare om du är osäker på vad som växer i din trädgård. Om man går för fort fram är risken att man river upp något som är speciellt för platsen och som man med rätt kunskap kanske tycker är ännu mer värt att bevara än det man hade tänkt plantera.
Mer om boken
”Rötter i rörelse. Kulturarv på trädgårdens marknader” ges ut på Palaver press. Författare är Katarina Saltzman, etnolog vid Göteborgs universitet, Carina Sjöholm, etnolog vid Lunds universitet samt Tina Westerlund, trädgårdsmästare och forskare vid Göteborgs universitet.