Hur kan vattenkraft stötta en hållbar energiomställning och samtidigt möta behoven hos den växande industrin i norra Sverige? Det ska forskare från Luleå tekniska universitet ta reda på.

Genom vattenkraften kan elproduktion regleras både snabbt och effektivt, och energislaget används i dag för att balansera elbehovet under dygnet och mellan olika årstider.

– För att möta klimatmålen krävs ett elsystem som kan anpassas till både stora och små variationer i efterfrågan. Vårt mål är att hitta lösningar som gör det möjligt att använda vattenkraften mer flexibelt utan att vi äventyrar miljömålen, säger Anna Krook-Riekkola, biträdande professor i energiteknik vid Luleå tekniska universitet.

Hon betonar att vattenkraft redan är en flexibel energikälla, men att det behöver undersökas vad som krävs för att den även ska klara framtidens behov.

– Det kan handla om att komplettera vissa stationer med en extra turbin för att använda befintliga vattenflöden mer effektivt, säger Anna Krook-Riekkola.

Målet är att resultatet ska kunna användas i nationell planering och som underlag i miljötillståndsprocesser där energibehovet vägs mot påverkan på naturen.

– Svensk industri står inför en stor omställning, särskilt i norra Sverige där efterfrågan på hållbar energi ökar. Genom att utveckla vattenkraftens flexibilitet hoppas vi kunna skapa ett mer robust elsystem som möter de framtida behoven på ett hållbart sätt, säger Anna Krook-Riekkola i ett pressmeddelande.

Karin Montgomerytext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • fredrik bruno skriver:
    3 december 2024 kl. 9:08 f m

    Vattenkraften används redan nu för att reglera elutbudet när vind- och solenergikraft har sina dippar (s.k. Dunkelflaute). Det går bra, sålänge framförallt vindkraften inte får växa sig för stor i förhållande till vad vattenkraften kan producera. Där är vi emellertid nu, och det innebär stor risk för att den inte kommer att räcka till om vindkraftsbidraget blir väsentligt mycket större än idag. Andra kraftslag som kan bidra till att lösa problemet är de kommunala värmeverken, Karlshamn eller gasturbiner/gaskombi, med biogas eller i värsta fall då vanlig naturgas (vilket är det vanliga idag)
    Men vill vi vara renläriga och utesluta fossilkraft i alla situationer så kommer vi att få problem,. Som exempel kan nämnas att det tyska elnätet höll på att klappa ihop den 6 november i år, deras reservkraft är inte tillräckligt stor för att klara av ett avbrott i vindkraftsproduktionen. Samma har hänt ett par gånger i Danmark, men då var det tvärtom, det blåste för mycket.
    Det här är ett problem som vi måste finna en lösning på om vi vill fortsätta att expandera elmarknaden i Sverige. Mitt råd är att alltid ha tillgång till en ficklampa (t.ex. den i mobilen). Blir det svart så blir det det med besked.

    Svara
    • fredrik bruno skriver:
      5 december 2024 kl. 6:06 f m

      Man kan komplettera resonemangen om vindkraftens otillräknelighet med att tillägga att de områden som berörs av passad- och monsunvindarna har betydligt bättre förutsättningar för vindkraft, genom att framförallt passadvindarna blåser betydligt mer regelbundet. Monsunvindarna växlar riktning med årstiderna, men är också annars mycket stabila. Sverige och Nordeuropa ligger vid Polarfronten, och då blir förhållandena mer komplicerade, särskilt när det uppkommer en s.k. högtrycksblockering. Norröver borde kanske Arktikluften i Polarcellen kunna erbjuda stadigare vindförhållanden. Analyserar man klimatet så bör man kunna finna säkrare vindlägen än Götaland-Nordtyskland. Placerar vi vindkraftverken optimalt ur den aspekten? Vad säger vindkraftsentreprenörerna? Och vad kommer kraftledningarna i så fall att kosta?

      Svara