Våtmarker – unika lagringsplatser för stora mängder kol

I höstas meddelade regeringen att de avsätter 200 miljoner kronor per år till åtgärder för våtmarker. För att insatserna ska ha positiva effekter för klimatet krävs tydlighet om vilka insatser det egentligen handlar om, enligt Amelie Lindgren, forskare vid Göteborgs universitet.

Extrakt har tidigare skrivit om våtmarkernas unika roll för klimatet. Eftersom koldioxid inte kan brytas ner i atmosfären utan bara flyttas mellan olika lagringsplatser på land, i hav och atmosfären så är det viktigt att värna om våtmarkerna; de är unika lagringsplatser för stora mängder kol.

– De är oproportionerligt viktiga sett till de små markytor de upptar. Världens våtmarker innehåller dubbelt så mycket kol som all världens skogar, trots att de endast upptar sex procent av landytan. Våtmarker innehåller löjligt mycket kol och är enorma lagringsplatser, säger Amelie Lindgren.

Våtmarker är också till skillnad från skogen ackumulerande system; som bygger in nytt kol hela tiden.

­­– Vid en viss tidpunkt når skogen sin jämvikt och tar upp lika mycket kol som den släpper ut. Men så är det inte med våtmarker.

Efterlyser större tydlighet

Hon välkomnar regeringens årliga finansiering till våtmarker men efterlyser samtidigt större tydlighet om vilka insatser pengarna ska gå till.

– Det är viktigt att skilja på restaurering, som främst handlar om biologisk mångfald, och återvätning. Att restaurera eller anlägga nya våtmarker på mineraljord leder inte med säkerhet till kolsänkor, säger hon.

För att dikade våtmarker ska kunna ta upp och lagra koldioxid igen krävs återvätning, menar hon, vilket görs genom att höja vattennivån.

– Dikade våtmarker läcker koldioxid och kommer fortsätta göra det tills koldioxiden tar slut eller till våtmarkens yta når grundvattennivån. Återvätning är en engångsinsats, lägg igen dikena och låt naturen göra sitt, säger Amelie Lindgren.

Bidrar till ökade metanutsläpp

En försvårande – men inte hindrande – faktor är att våtmarker som har återvätats bidrar till ökade utsläpp av metan. Det finns dock sätt att minimera metanproduktionen, exempelvis genom att inte höja vattenytan för kraftigt.

– Trots metantutsläppen de orsakar så har återvätade våtmarker kylande effekter för klimatet över tid. Däremot är det extra viktigt att göra återvätningen så snart som möjligt, för att hinna stoppa tillräckligt mycket koldioxidutsläpp så att den sammantagna klimateffekten kulminerar innan uppvärmningen är som allra mest intensiv. Metan är inget skäl att undvika återvätning; snarare ett incitament till att återväta våtmarker så tidigt som möjligt.

Enligt Ramsarkonventionen, en global naturvårdskonvention om att bevara våtmarker och vattenmiljöer, behöver 50 procent av världens dikade våtmarker återvätas till 2030 om vi ska nå målen i Parisavtalet.

– Bryts det ned till svensk nivå så landar vi på att en halv miljon hektar våtmarker behöver återvätas till 2030, lågt räknat.

Bevara orörda våtmarker

I Vägvalsutredningen anges att 100 000 hektar skogsmark och 10 000 hektar jordbruksmark bör återvätas successivt fram till 2040. Hur långt höstens satsning från regeringens räcker är oklart, men att det är för lite tvekar inte Amelie Lindgren om.

– Det som diskuteras nu är väldigt lite i förhållande till Ramsars målbild. Det arbete som sker i dag behöver skalas upp dramatiskt för att nå 100 000 hektar och det verkar orimligt att nå upp till en halv miljon år 2030 om det inte sker något politiskt.

Vilka praktiska lösningar ser hon då framför sig för att få fart på återvätningen?

– Personligen tycker jag att man ska vara generös med ersättning till markägare, det skulle skapa bättre incitament för att avsätta marker som i dag är i produktion.

Det allra viktigaste är dock att bevara de orörda våtmarker vi har kvar, säger hon, vilket tyvärr inte är en självklarhet i nuläget.

– Vi har ett begränsat juridiskt skydd för våra våtmarker i Sverige. Det finns diverse regelverk, men även en del kryphål vilket gör att våtmarksarealen fortfarande minskar.