”Varje tiondels grad gör skillnad”

Stats- och regeringschefer från över 120 länder är på plats i Egypten för COP27. Men redan innan klimatmötet har flera av världens rika länder positionerat sig inför kommande förhandlingar.
– Såväl EU som USA undviker bestämt frågan om finansiellt stöd till fattigare länder för skador som redan skett. Man ser en stor risk för att ett juridiskt ansvar för klimatförändringen skulle öppna dörren för kompensationskrav, säger Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute.

Trovärdighet och handlingskraft – det borde vara ledorden när världens ledare nu har samlats i egyptiska Sharm el-Sheikh för FN:s årliga klimatmöte, COP27, menar Åsa Persson, klimatpolitikforskare och medlem i den internationella expertgrupp som utvärderar hur världens länder ligger till vad gäller FN:s hållbarhetsmål.

För ett år sedan var hon på plats i Glasgow, Storbritannien, för COP26. Sedan dess har förutsättningarna för internationella klimatöverenskommelser förändrats.

– Det har tyvärr inte hänt mycket sedan Glasgow, förutsättningarna har blivit sämre. Kriget som sedan kom påverkar stora delar av världen med energikris, matkris och inflation. Självklart prioriterar många länder andra frågor nu, men vi ser samtidigt att klimatet fortsätter att förändras, med extremväder i Pakistan och många andra länder, säger Åsa Persson.

Få nya klimatplaner inför COP27

Hon ser COP26 i Glasgow som förhållandevis framgångsrikt, till exempel kom länder dit med nya klimatåtaganden, så kallade NDC:s (Nationally Determined Contributions). Inför COP27 har bara ett 20-tal länder lämnat in nya planer och de är inte heller särskilt progressiva.

– Det gäller att stå fast vid de mer långsiktiga klimatmålen även i tider av kris. EU har ändå försökt att se energikrisen som ett ännu starkare skäl till att stärka vår klimatpolitik och ökat ambitionen bland annat vad gäller energieffektivitet, något som kan ge vinster för både klimat och ekonomi, på både lång och kort sikt. Samtidigt ser vi att flera länder går tillbaka till fossila bränslen för att säkra energitillgång och lägre energipriser. Till stor del har den fossila gas som tidigare importerades från Ryssland bara ersatts med gas från andra delar av världen.

– Frågan nu är – vad blir nettoeffekten av den här krisen? Kommer den att skynda på omställningen eller kommer den att bromsa in den? Det är för tidigt att säga i dag.

Det gäller att stå fast vid de mer långsiktiga klimatmålen även i tider av kris.

Klimatåtagandena som presenterades i Glasgow beräknas ge en uppvärmning på 2,5-3 grader, hur ska vi egentligen se på Parisavtalets 1,5-gradersmål?

– Vi ligger ju redan på 1,2 graders uppvärmning. Det ser helt enkelt väldigt mörkt ut. Man ska komma ihåg att ländernas klimatplaner inte heller är mer än just planer. Backas de inte upp av tydliga styrmedel och åtgärder är de inte trovärdiga. Så när vi enligt gällande klimatplaner begränsar uppvärmningen till 2,5 grader så är det bara i bästa fall.

– Men det är jätteviktigt att understryka det som IPCC säger, varje tiondels grad gör skillnad. Så att vi skulle stryka det målet tycker jag är fel slutsats att dra.

Enligt ordförande för Klimatpolitiska rådet får Sverige svårt att klara de egna klimatmålen till 2030, bland annat på grund av den sänkta reduktionsplikten. Hur påverkar det Sveriges position under COP27?

– Sverige förhandlar som en del av EU, så i förhandlingarna ligger fokus på EU:s trovärdighet. Men Sverige ses som en ledare av många länder, på grund av minskade utsläpp, satsningarna på fossilfritt stål och som en av de största givarna per capita till FN:s klimatfonder. Den nya regeringen håller fast vid ambitiösa klimatmål, men det återstår att se hur man kompenserar för de styrmedel som man tar bort, exempelvis reduktionsplikten. Vi har ett ledarskap som är värt att värna.

Nya krav från fattigare länder

I den årsrapport som FN-organet WMO, Meteorologiska världsorganisationen, presenterat inför COP27 konstateras att extremväder som översvämningar, värmeböljor, torka och skogsbränder får allt större effekter, inte minst i världens fattigaste länder. Det är också i dessa länder som förmågan att hantera sådana katastrofer är som minst. Den frågan – att fattiga länder med mycket låga klimatutsläpp drabbas hårdast av klimatförändringen – har seglat upp som en av de stora frågorna under COP27.

– Det är en svår och känslig fråga som har blossat upp, när mer sårbara länder känner att de alltmer får ta konsekvenserna av klimatförändringen. De kräver stöd för skador och förluster som redan skett, inte bara finansiering för att minska utsläpp. Det är en fråga som de rika länderna har undvikit under alla de 30 år som klimatkonventionen har funnits på plats, säger Åsa Persson.

Hon hoppas på kompromisser i frågan, men ser samtidigt en risk för att samarbetet länderna emellan kan försämras.

– Nu behöver vi i stället ett tydligt ledarskap och ambitionen att göra mer drastiska utsläppsminskningar. Ett antal länder skulle kunna steppa upp, USA är till exempel tillbaka på banan. Det händer på de här COP-mötena att enskilda länder presenterar nya initiativ som ändå ger känslan av att man satsar.