En morgon fanns den bara där. Idén om en helt ny typ av vågkraftgenerator. Nu jobbar forskaren Anders Hagnestål morgon och kväll för att bygga en åtta meter lång prototyp. Lyckas projektet kan det innebära ett genombrott för vågkraften.

Anders Hagnestål är forskare på avdelningen för elkraftteknik på KTH och har utvecklat en ny form av vågkraftgenerator.

”Jag forskade först på fusion i Uppsala och disputerade inom detta område. Många trodde att fusion var lösningen på världens energiproblem. Problemet har dock visat sig svårare än vad man först trodde, och trots 60 års forskning är man fortfarande inte särskilt nära en lösning för fungerande fusionsreaktorer.

Det var svårt att få pengar för den forskning som jag bedrev och jag insåg att jag behövde göra något annat. På samma avdelning fanns ett gäng som forskade om vågkraft och jag drogs med i problematiken runt detta.

En av svårigheterna med vågkraft är att omvandla långsamtgående rörelse till el på ett effektivt och kostnadseffektivt sätt. Många system använder en växellåda eller hydrauliska system som mellansteg för att växla upp hastigheten och gå runt problemet.

Ny idéer under föräldraledigheten

Jag tänkte att det i princip borde vara effektivt, både i termer av verkningsgrad och kostnadseffektivt, om man undvek dessa mellansteg, som de gjorde på den avdelningen där jag arbetade. Problemet var dock att lindningen i generatorn blev för lång för att det skulle vara effektivt, så hur skulle man kunna komma runt det problemet?

I samma veva blev jag föräldraledig med min andra dotter. Vår dotter var uppe och härjade mycket på nätterna men trots det vaknade jag nästan varje morgon med en ny idé. När man är föräldraledig får man många små tidsluckor med tid att fundera utan att behöva prestera.

Min dotter var väldigt snäll och lugn på dagarna och jag fick ibland just de tidsluckor jag behövde för att kunna testa mina idéer i ett simuleringsprogram.

Hög verkningsgrad

Jag testade runt 20 idéer utan att riktigt hitta en bra lösning. Men en morgon var idén plötsligt där. När jag slog upp ögonen visste jag direkt att den var bra. Och jag hade rätt, simuleringarna visade att min idé fungerade.

Jag trodde att jag kommit på en helt ny generator. Jag gick igenom säkert 500 artiklar och patent för att hitta något liknande. Till slut såg jag att den redan fanns, en nästan 100 år gammal idé. Men min idé är bättre anpassad för vågor.

Det är i allmänhet lätt att göra en generator som har bra prestanda om rörelsen är snabb, vilket gäller för de flesta standardgeneratorer. Det som är unikt med min generator är att den kan ge mycket hög verkningsgrad och krafttäthet även vid mycket låga hastigheter, som exempelvis vid små vågor.

vaggenerator
Den långa delen är translatorn som är nästan nio meter. Den består mestadels av elektroplåt och strukturmaterial. Den transformatorliknande delen är statorn som innehåller elektroplåt, magneter, lindning och strukturmaterial. Translatorn rör sig fram och tillbaka och statorn står stilla. Bild: KTH

Hoppas på genombrott

Nu jobbar jag i ett tre år långt forskningsprojekt och under 2017 ska vi bygga en åtta meter lång prototyp som ska testas. Lyckas detta är det ett genombrott. Jag har ännu inte visat att generatorn fungerar experimentellt, den finns än så länge bara på pappret, men det är mycket troligt att jag får denna prestanda om vi bara lyckas bygga den.

Konstruktionen är dock komplicerad och det är viss risk att misstag begås så att bygget misslyckas. Men lyckas vi är å andra sidan konstruktionen sådan att maskinen blir billig att bygga i massproduktion. Vågkraften är inte kommersiell än men jag tror absolut att det finns goda förutsättningar för att den skall kunna bli det.

Jag vet inte vad som kommer att hända nu, det är mycket som måste falla på plats. Vågkraften kan komma att stå för tio procent av världens energiproduktion. Det är det som driver mig och ger mig energi att fortsätta. Jag är väldigt mycket idealist, då är det roligt att åstadkomma något som gör skillnad.”