Vägkanter – en ny chans för hotade arter

När ängar och naturbetesmarker blir allt mer sällsynta kan vägkanterna få en stor betydelse för den biologiska mångfalden. Men kunskapen om hur trafiken påverkar är än så länge liten – för insekter skulle blomrika vägrenar kunna vara en ekologisk fälla.
– Om vi vet hur insekterna påverkas kan vi också se vilka vägar vi ska satsa extra på, säger Erik Öckinger, ansvarig för ett nytt forskningsprojekt om mångfalden längs vägar och kraftledningar.

Sveriges ängs- och hagmarker har minskat stadigt i många år, något som i högsta grad påverkar den biologiska mångfalden. Men sköts de rätt kan landets vägkanter utgöra ett komplement till de artrika ängarna. Ytan av vägkanterna – över 200 000 hektar – är i dag nästan lika stor som landets ängs- och hagmarker, som 2004 var 270 000 hektar. Tillsammans med kraftledningsgator och marken längs järnvägarna handlar det om ungefär 400 000 hektar mark där hotade arter skulle kunna trivas.

– Både internationella studier och våra egna studier visar att den biologiska mångfalden ofta är lika hög i de här infrastrukturmiljöerna som på exempelvis ängsmark, säger Erik Öckinger, forskare i ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Han leder det nya forskningsprojekt som tittar på vilken betydelse marker längs vägar, järnvägar och kraftledningsgator kan ha för den biologiska mångfalden. Det är marker som regelbundet röjs för att inte växa igen och den näringsfattiga, öppna miljön gör att många arter som annars hittas på ängsmarker också trivs där.

– Men vi vet inte om mångfalden vi ser där är något som kommer att finnas kvar på lång sikt. Om vi sköter miljön rätt, kommer arterna att finnas kvar eller är miljöerna bara artrika för att de historiskt sett har varit en bra livsmiljö?, säger Erik Öckinger.

Historiska kartor

Han syftar på det som brukar kallas utdöendeskuld: arter som är på väg att dö ut, men som finns kvar eftersom det ofta tar lång tid innan en art dör ut. Frågan är om det räcker att hålla efter marken längs vägar och kraftledningar för att bevara artrikedomen.

– De artrikaste sträckorna längs kraftledningsgator hittar man ofta där det tidigare har varit ängs- eller hagmark. Nu ska vi använda data som vi har samlat in i den här typen av miljöer i tidigare forskning och jämföra med historiska kartor. Vi hoppas kunna se om tidigare markanvändning förklarar hur artsammansättningen ser ut.
Kan det vara så att kraftledningsgatorna i sig inte är den gynnsamma miljö som man har trott?

– Kraftledningsgatorna gör att arterna fortfarande finns kvar, i och med att vi röjer sträckorna regelbundet kan arterna leva kvar. Hade det varit skog så hade de flesta hagmarksarter varit borta. Men det är inte säkert att arterna lever kvar på lång sikt, kanske gör vi bara processen långsammare, säger Erik Öckinger.

Skulle han och hans kollegor se att det är den historiska markanvändningen som förklarar artrikedomen så tror han att den biologiska mångfalden kommer att fortsätta minska.

– Vi kommer nog inte kunna säga vilka arter som är på väg att försvinna och i vilken takt. Men det faktum att arterna faktiskt finns kvar betyder att det inte är för sent att göra något, då går det att anpassa skötseln av de här ytorna.

Samarbete med Trafikverket

Forskningen sker i samarbete med såväl Trafikverket som Svenska kraftnät, där det redan pågår ett arbete för att identifiera särskilt artrika miljöer och anpassa skötseln av vissa av dem för att gynna biologisk mångfald.

Genom att till exempel röja senare på säsongen hinner växterna blomma och sätta frö. Mer blomrika vägkanter betyder också att insekter och andra pollinatörer gynnas. De flesta av de artrika sträckor där skötseln anpassas ligger inte längs större motortrafikleder, men det finns ingen forskning om vilken effekt olika mycket trafik har på insekter, säger Erik Öckinger. Den andra delen av hans nya forskningsprojekt handlar om just det.

– Vi vet inte om de här blomrika vägkanterna faktiskt kan fungera som en ekologisk fälla, det vill säga att de attraherar insekter från det omgivande landskapet som sedan dödas i trafiken. Det finns en risk att nettoeffekten av en artrik vägkant med hög trafik blir negativ för insekterna.

Till sommaren väntar insektsinventeringar längs olika blomrika vägsträckor. Man kommer också att märka och släppa ut insekter för att se hur de rör sig, om de lockas till vägarna.

– Om trafiken visar sig göra vägkanterna till en ekologisk fälla för insekter skulle en slutsats kunna vara att det inte är någon mening att anpassa skötseln av vägkanterna längs hårt trafikerade vägar, utan att man i stället bör satsa på mindre vägar. Då skulle vi behöva veta hur insekterna påverkas av olika mycket trafik.