Utrotad art simmar igen

Efter över hundra års frånvaro simmar Atlantstören åter i Göta älv. Fisken kan bli fyra meter lång, 350 kilo tung och 130 år gammal. Nu ska den även bidra med insikter kring älvens ekosystem.

Stören har funnits i över 200 miljoner år. Men världen över hotas den stora, långsamma fisken – som räknas som levande fossil – av utrotning. Någon gång i slutet av 1800-talet försvann Atlantstören från Göta älv. Överdrivet fiske och försämrad vattenkvalitet innebar slutet på en flera tusen år lång etablering.

– Stören fanns här, men vi utrotade den och sedan glömde vi bort att den hört till. Det är ett dubbelt svek, säger Linnéa Jägrud.

Hon är akvatisk biolog vid den ideella organisationen Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund som tillsammans med bland andra Sveriges lantbruksuniversitet, Göteborgs naturhistoriska museum och Göteborgs universitet står bakom projektet Störens återkomst.

Bättre förståelse för ekosystemet

Efter grundliga förberedelser och klartecken från länsstyrelsen släpptes 95 unga atlantstörar ut i Göta älv i juni 2024. Det var den första återintroduktionen av en utrotad art i Sverige sedan bävern återintroducerades 1922. Genomslaget har varit väldigt stort, berättar Linnéa Jägrud.

– Projektet har fått stor uppmärksamhet. Det är helt rätt. Den här fisken förtjänar det. Stören är genom sin storlek en symbolart. Jag ser den som en slags megaherbivor, som en noshörning eller mammut. Den har funnits under väldigt lång tid och varit dominerande i sin biotop.

– Atlantstören är också en nyckelart. Det vi gör för att gynna den gynnar även många andra arter. Har vi ett friskt störbestånd, då har vi lyckats med de miljömål som finns uppsatta, både i marin och limnisk miljö

Fiskarna i projektet har försetts med sändare som kan ge svar på frågor som vilken väg fisken väljer, hur många som överlever och hur de beter sig när de närmar sig saltvatten. Informationen kan till exempel användas för att planera restaurering av älven och bevarande av naturvärden.

– Det är mycket vi inte vet om Göta älv. Störarna kan hjälpa oss att bättre förstå ekosystemet. Om de samlas på ett ställe, är det då för att det finns någon typ av bottenkryp där som inte finns en kilometer uppströms? Hur kommer det sig i så fall? Störarna kan hjälpa oss att förstå vad som sker därunder, säger Linnéa Jägrud.

Glasflaskor på museet

I september 2024 kontrollerades mottagarna för första gången. Att få upp dem från den leriga flodbottnen var lättare sagt än gjort, berättar Linnéa Jägrud.

– Det var strömt åt ena hållet, vind åt andra och vågor åt ett tredje. Vi kunde inte få upp alla mottagare, utan valde de mest strategiska. Den första analysen visar att väldigt många störar har överlevt och att det kommer signaler från alla som rör sig, det är positivt.

Initiativet till återintroduktionen av stör kommer från biologen Dan Calderon på Miljöteknik i Väst, som kände till att arten funnits i Göta älv till och med 1800-talets slut. Men för att säkerställa att stören lekt och fötts i älven behövde man så kallade juveniler, unga exemplar. Det visade sig också finnas, i glasflaskor på Göteborgs naturhistoriska museum.

– Jag vill slå slag för muséets roll i detta. Hade inte de förvaltat de här flaskorna i över hundra år, flyttat runt och dammat dem, då hade vi inte kunnat göra det här. Muséerna är en förutsättning för att planera restaurering och en viktig forskningsresurs, säger Linnéa Jägrud.

Odla egna exemplar

De störar som planterats ut samt en hel del kunskap har hämtats från det tyska Leibniz-institutet för sötvattensekologi och inlandsfiske, som är världsledande inom återetablering av arten. De har bland annat återetablerat atlantstör i floden Oder, som mynnar ut i Östersjön, med gott resultat.

– Tyskarna ligger 20 år före oss. Vi vill upprepa det som de har lyckats med, säger Linnéa Jägrud.

I Östersjön pågår sedan 1990-talet försök att återetablera atlantstör. Så mycket som 6 miljoner störar har släppts ut, majoriteten som små yngel. Dessa fiskar rör sig i dag över stora delar av södra Östersjön, i enstaka fall upp till Bottenviken.

I Göta älv är vattenkraften det huvudsakliga hotet mot stören. När fiskarna blir äldre söker de sig till havet för att hitta föda. Där väntar nästa hot: yrkesfisket. Och inte bara det, konstaterar Linnéa Jägrud.

– Helst ska de ju inte bli upptrålade. Och kanske blir de uppätna av en säl. Det är möjligt. För att få till en riktig återetablering måste vi sätta ut betydligt mer fisk i älven.