”Utan insekterna har vi inte en chans”

Med sin bok om skogen fick biologiprofessorn Anne Sverdrup-Thygeson såväl sina landsmän i Norge som oss svenskar att se livet i skogen med nya ögon. Men allt började med insekterna.
– Utan insekterna har vi inte en chans, vi är till hundra procent beroende av dem. Men vi uppför oss som att vi inte förstår det. Jag skulle vilja att fler såg deras storhet, säger hon om sin nya bok, en introduktion till Sveriges insekter.

Raggbocken, en storväxt långhorning som börjar sitt liv i nedfallna tallstockar, hör inte till de skalbaggar som vi oftast stöter på i naturen. I Sverige är den känd från spridda fynd och i Norge har den bara hittats på några få platser. Men den har ändå en given plats i Anne Sverdrup-Thygesons genomgång av våra insekter.

– Den flög in i min panna på en löptur för några år sedan. Jag blev tvungen att ta en bild på den innan den flög i väg, annars hade jag trott att jag hade drömt det. De flesta hade nog trott att det var en kackerlacka, kanske till och med trampat på den.

Det är inte första gången hon skriver om insekter. För fem år sedan blev hennes populärvetenskapliga Insekternas planet en internationell bästsäljare som översattes till ett 20-tal språk tack vare hennes underhållande sätt att berätta om zombiesteklar och insektsbajs. Den här gången har de målande beskrivningarna av naturens fantastiska livsformer fått stå tillbaka för något som mer liknar en uppslagsbok.

– Jag blev ombedd att skriva en bok om insekter och sa okej, men att det i så fall skulle vara en bok om hur fantastiskt roliga och festliga de är. Det blev Insekternas planet. Ett par år senare kom den här, för de som redan är lite intresserade och vill veta mer om de insekter de ser, och nu har jag gjort en svensk version.

Enkel ingång i insektsvärlden

I Sverige finns närmare 30 000 insektsarter – de ryms absolut inte i en bok, konstaterar Anne Sverdrup-Thygeson. Ändå har hon gjort ett tappert försök att måla upp en hyfsat heltäckande bild av den rika mångfalden i insekternas värld, den vi hela tiden har omkring oss men så sällan ser.

Boken Insekter i Sverige beskriver de 23 ordningar som våra insektsarter är indelade i, och för de största ordningarna är även de viktigaste familjerna – nästa nivå i grupperingen av arter – beskrivna. Raggbocken hör till de ovanligare, men tanken är också att berätta om de insekter vi läsare oftast är nyfikna på. För att förstå det har hon försökt kartlägga vad allmänheten frågar om på Facebook, i skalbaggegruppen, tvåvingegruppen, fjärilsgruppen…

– Jag har försökt ta med de viktigaste, inte nödvändigtvis de vanligaste. De som många blir nyfiken på är ju gärna de som är vackra och liksom speciella. Humlebaggen är ett bra exempel, den är inte jättevanlig, men så fin. När folk ser den undrar de vad det är för insekt.

– Tanken är att om du hittar en insekt så kan du titta igenom boken och förstå vilken ordning den tillhör. Det är ett väldigt bra sätt att börja, men du kan också läsa boken från pärm till pärm för att få mer kunskap om hur insekterna lever och vad som hotar dem.

Själv hade hon en morfar som lärde henne arter av alla slag i naturen, och insekterna har alltid legat henne nära om hjärtat. När hon väl fastnade för biologi, efter avstickare med studier i historia och journalistik, låg insekterna nära till hands, med en avhandling om samspelet mellan skalbaggar och svampar som resultat. Sedan boken Insekternas planet har skrivandet fått allt större utrymme, delvis på bekostnad av universitetsarbetet.

– Jag ser ett jättestort intresse för insekter. Men vi är för få forskare som pratar om dem, som vågar gå utanför den klassiska expert-forskar-rollen och prata i allmänna termer. Våra forskningsområden är väldigt smala, jag kan mest om skalbaggar i död ved, det är inte intressant att höra om bara det.

Den stora utmaningen för att få fler att prioritera populärvetenskapen tror hon är universitetssektorn. Nu är hon tjänstledig halva sin arbetstid – för att skriva och prata om insekter, hennes forskningsområde.

– Vi forskare har en skyldighet att förmedla vår kunskap. Det är lite ironiskt, jag har delvis slutat på universitetet för att prata om något som är ett kärnområde för mitt universitet. Jag hoppas att synen på kunskapsförmedling snart förändras.

Tror på nyfikenheten

Den insektsforskning som på senare år har nått ut till en bredare allmänhet har varit dyster läsning om arter på utdöende och en pågående insektsapokalyps. Det har fått många att engagera sig för en biologisk mångfald och allt fler ser insekternas nyckelroll i ekosystemen.

Människan är beroende av insekterna, de pollinerar växterna, bryter ner döda växter och djur till mull och är en livsviktig pusselbit i världens ekosystem som föda åt andra djur. Om insekterna, teoretiskt, plötsligt skulle försvinna skulle vi inte klara oss länge, säger Anne Sverdrup-Thygeson. Insekterna, däremot, skulle klara sig bra, om inte bättre utan människan.

– Greta Thunberg säger att hon vill att vi ska få panik, och absolut, läget är utan tvivel allvarligt. Men samtidigt, om vi får panik och ger upp, blir passiva, så är det inte fruktbart.

– I stället vill jag säga, titta på de här fantastiska arterna och det otroliga samspelet i naturen. Om några av de som läser mina böcker eller hör mig prata tar med sig det här fantastiska så tror jag att det kan bli lite som regn på ett vatten, många små plopp och ringar som sprider sig. Jag tror att det finns en jättekraft i ett brett folkligt engagemang.