Ungas ackumulering av PFAS tio gånger högre än vuxnas

Ungdomar samlar på sig mer märkbara koncentrationer av PFAS från dricksvattnet än vuxna – redan vid låga föroreningsnivåer. Det konstaterar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, som bedömer att låga PFAS-nivåer i dricksvatten kommer bli en allt viktigare exponeringskälla för de svårnedbrytbara kemikalierna i framtiden.

PFAS i dricksvattnet är en brännande fråga, särskilt eftersom oväntat höga halter av ”evighetskemikalierna” har upptäckts på flera håll i landet de senaste åren. I de flesta kommuner innehåller dricksvattnet emellertid låga nivåer av PFAS. Och hur dessa lägre nivåer påverkar oss människor har det hittills funnits lite kunskap om.

Carolina Vogs, toxikologiforskare vid SLU, har lett flera studier om PFAS i dricksvatten. Den senaste, som publicerades i augusti 2023, riktade in sig på exponering av låga nivåer av de fyra vanligaste PFAS-ämnena som övervakas i dricksvatten. Hon förvånades själv över resultaten.

– Tidigare studier har främst fokuserat på kraftigt PFAS-förorenat dricksvatten. Den här studien visar att även låga PFAS-nivåer i dricksvattnet har betydelse för belastningen på kroppen. Framför allt hos unga människor, säger hon.

Skillnad i PFAS-upptag mellan unga och vuxna

Studien omfattade närmare 800 personer i åldern 10–21 år, och granskade sambandet mellan PFAS-nivåerna i ungdomarnas dricksvatten hemma och i skolan, och de nivåer av PFAS-ämnena som fanns ackumulerat i ungdomarnas blod.

Granskningen avslöjade stora olikheter mellan hur ungdomarna tar upp PFAS-ämnena, jämfört med hur vuxnas ackumulering ser ut. Därmed kunde forskarna slå fast en signifikant skillnad mellan hur PFAS påverkar ungas och vuxnas kroppsbelastning – alltså den mängd PFAS som finns i individens kropp när testerna tas.

– Olikheterna mellan ungdomars och vuxnas PFAS-upptag är slående. Ungdomar samlar på sig märkbara koncentrationer av PFAS från dricksvattnet – och redan vid låga föroreningsnivåer: deras ackumulering av PFAS i dricksvatten är upp till tio gånger högre än vuxnas.

– Det innebär att PFAS i dricksvattnet bidrar betydligt tydligare till ungdomars kroppsbelastning, alltså mängden PFAS som finns i deras kroppar. Det här är viktig kunskap för framtida generationer, och innebär att riskbedömningar för ungas PFAS-exponering via dricksvattnet även måste ta hänsyn till lägre föroreningsnivåer, säger hon.

Minskande PFAS exponering från andra källor

En viktig förklaring till att vuxna inte samlar på sig PFAS från dricksvattnet lika märkbart som unga tror Carolina Vogs är att vuxna, generellt sett, har exponerats för kemikalierna under fler år. Dessutom har de utsatts för högre nivåer från andra exponeringskällor än dricksvatten. Det innebär att vuxna har en högre grundkoncentration av PFAS i blodet än unga, vilket gör att deras upptagningskurva blir planare och ackumuleringen från låga föroreningsnivåer i dricksvattnet inte blir lika tydlig.

– I dag är de mest övervakade PFAS-ämnena relativt starkt reglerade och har försvunnit från många produkter. Det gör att ungdomar födda efter år 2000 inte har samlat på sig lika mycket som vuxna, eftersom många källor av PFAS har minskat eller försvunnit.

– Vår starka hypotes är att ungdomars låga bakgrundsexponering för PFAS gör att deras upptagningskurva från dricksvattnet blir brantare än vuxnas. Vi tror också att dricksvatten kommer bli en allt viktigare källa att ta i beaktande när det gäller PFAS-exponering framöver – även vid låga föroreningsnivåer – eftersom det är en av de främsta källorna som vi kommer att exponeras för, säger hon.

Studien bekräftade också en annan skillnad på populationsnivå som tidigare forskning har konstaterat: att kvinnor ackumulerar mindre PFAS än män.

– Det gäller både för unga och vuxna kvinnor, och det finns inga säkra svar på varför. En förklaring kan vara att östrogen och menstruation har en påverkan på hur mycket PFAS som försvinner ur kroppen. Men det ger ingen heltäckande förklaring, så här krävs mer forskning, säger hon.

Modell för livslång PFAS-exponering

I ett nästa steg ska Carolina Vogs och hennes kollegor ta sig an den viktiga frågan om vilka PFAS-nivåer som är godtagbara ur hälsosynpunkt – dels i dricksvatten, dels i fisk. Forskarna ska ta fram en datadriven modell som kan förutse hur stor PFAS-ackumulering dessa två källor leder till hos människor, livet ut.

– Idag finns bara enklare modeller som ger en ögonblicksbild av exponeringen på övergripande nivå. Vi vill ta fram en mer mekanisk modell, ett verktyg för att förutse den totala PFAS-exponeringen från fisk och dricksvatten under hela livet, säger hon.

Modellen ska bygga på en mängd datakällor, exempelvis PFAS-halter i dricksvatten och fisk, och kunskap om hur människor i olika åldrar och av olika kön tar upp och blir av med PFAS-ämnen. Med modellen hoppas forskarna ge ett bättre underlag för riskbedömningar och regelverk kopplade till PFAS.

– I studien vill vi klargöra vilka nivåer av PFAS i dricksvatten och fisk som är säkra för människor, oavsett ålder och kön. Samhället måste ha mer kunskap om de olika PFAS-källor som finns, för att kunna minska befolkningens exponering med rätt krav och regleringar, säger hon.

Mer PFAS-forskning krävs

Trots att forskningen om PFAS har exploderat de senaste åren betonar Carolina Vogs att mycket jobb finns kvar att göra.

– Vi har långt ifrån någon komplett bild av vad vi har att göra med. Det finns flera, nyligen identifierade exponeringskällor att granska: exempelvis finns mycket PFAS i havsskummet vid världens kuster. Och vi behöver också identifiera och förstå effekterna av fler PFAS-ämnen än de som främst har studerats hittills, säger hon.