Studenter, lärare och forskare kräver en halvering av universitetens växthusgasutsläpp.

”Universitet och högskolor måste visa att de tar sin egen forskning på allvar.” Det skrev arton forskare ett upprop på DN Debatt, där de uppmanar institutionerna att halvera sina växthusgasutsläpp de närmsta fem åren. ”Om inte universiteten, såsom kunskapsdrivande snarare än vinstdrivande samhälleliga institutioner, kan uppfylla löftena i Parisavtalet – vem kan då göra det?”, frågar forskarna i debattartikeln. Torbjörn von Schantz, rektor vid Lunds universitet, har läst debattartikeln och tycker att artikelförfattarna har rätt i princip. – Vi har ett ambitiöst program och målsättning och vi jobbar definitivt med att minska vår klimatpåverkan. Jag kan inte svara på om femtio procent är ett realistiskt mål för Lunds universitet. Men jag tycker att det är alldeles rätt att som lärosäte så måste vi gå i spetsen och ta våra egna forskningsresultat på allvar, säger Torbjörn von Schantz till Lundagard. Forskarnas upprop följer efter ett liknande studentinitiativ som kallas sig Klimatstudenterna. – Vi vill att klimatforskningen ska bli trovärdig att följa genom att lärosätena lever som de lär. Precis som industriländer måste halvera sina utsläpp inom fyra år, för att vi ska ha en chans att hålla oss under 1,5 graders global temperaturhöjning, måste lärosäten göra det. Med Klimatstudenterna ska vi nu hjälpa dem att åstadkomma det, säger Rosmarie Sundström, initiativtagare till rörelsen Klimatstudenterna på Sveriges lantbruksuniversitet, till ETC. Rosmarie Sundström har också pratat med forskarna bakom debattartikeln. – Det visade sig att bara hälften av lärosätena ens har miljömål och inget av dem är i linje med det som krävs, säger Rosmarie Sundström. Forskarna kräver att universiteten ser över följande områden:
  1. Resorna. ”Internationella kontakter är avgörande för att svensk forskning ska hålla hög kvalitet. Samtidigt står flygresorna för en mycket stor andel av lärosätenas utsläpp. På många sträckor kan flyget enkelt bytas mot resor med tåg. Men framför allt behöver rutiner och akademiska arbetsformer utvecklas så att internationaliseringen kan bli fossilfri och så att möten, konferenser och undervisning på ett bra sätt kan genomföras på distans. Universiteten kan också driva på för att forskningsfinansiärer på både nationell och EU-nivå ställer krav på att forskningen ska genomföras med minimerade utsläpp.”
  2. Maten. ”Matproduktion är en betydande källa till utsläpp av växthusgaser, och i första hand kommer dessa från produktionen av kött och mejeriprodukter. Universiteten kan minska konsumtionen av högutsläppande livsmedel vid exempelvis personalrestauranger, catering och representation.”
  3. Bilpendlingen. ”Universiteten kan på olika sätt stimulera sin personal att välja klimatsmartare pendlingsalternativ till arbetet, som cykel och buss.”
  4. Energianvändningen. ”Genom att använda lokaler maximalt och på så vis undvika onödigt svinn kan universiteten minska utsläppen ytterligare. Enbart energi från förnybara källor bör användas.”
  5. Kapitalplaceringarna. ”Det kapital universiteten förvaltar ska inte bidra till fossilekonomins fortlevnad utan investeras i hållbara branscher.”