Tekniken som kan utsätta jorden för ett riskfyllt experiment

Att sänka jordens temperatur genom att reflektera solens strålar är en teknik som – trots att den ännu bara existerar i tankestadiet – väcker känslor. Trots att många forskare är kritiska till att tekniken ens omnämns i FN:s klimatpanel IPCC:s rapporter, så har den fått allt större utrymme för varje ny huvudrapport som släppts.

Tanken med Solar radiation management, SRM, är att solljus reflekteras mot svavelpartiklar som placerats ut i stratosfären. På så sätt motverkas den globala uppvärmningen av jorden.

– Flera modelleringsstudier visar att det skulle vara både kostnadseffektivt och ge en snabbt kylande effekt. Men det sker till priset av stora miljörisker och politiska konsekvenser, säger Anders Hansson, biträdande professor vid Linköpings universitet.

Han förklarar att SRM-systemet exempelvis skulle kunna rubba monsuner i Sydostasien samtidigt som Europa får ett mer önskvärt klimat. Tekniken skulle även kunna användas i militära syften och förändra himlens utseende. Eftersom tekniken gör att solstrålning inte når jorden i samma utsträckning som tidigare, resulterar den även i att solkraften producerar mindre. Tekniken kan också minska drivkraften till att ställa om energisystemen.

– Vissa kritiker menar att enbart idén om att SRM kanske ska användas i framtiden kan ha en negativ inverkan på engagemanget att minska utsläppen.

Intresset för SRM ökar i forskarvärlden

I ett nytt projekt ska Anders Hansson och hans kollegor undersöka hur FN:s klimatpanel IPCC har förhållit sig till SRM över tid.

– IPCC benämner det som ”mer spekulativa” metoder och SRM är inte med i några av deras klimatscenarier, men de analyseras och diskuteras. Många forskare är väldigt kritiska till att SRM ens är med i IPCC:s rapporter, eftersom det skänker någon form av legitimitet åt tekniken.

Enligt den senaste IPCC-rapporten så kvarstår stora kunskapsluckor om SRM.

– De skriver även att det finns omfattande risker och utmaningar kopplade till styrning och politik, etik och teknikens inverkan på hållbar utveckling. Men de tillstår ändå att vissa varianter av SRM teoretiskt skulle kunna mildra utsläppstoppar eller köpa mänskligheten tid att skapa utsläppsminskningar. 

Han betonar att SRM har fått större utrymme för varje huvudrapport som har publicerats.

– Från att i början inte ha varit med alls, till att nämnas och avfärdas utan utredning, för att numera analyseras och tillskrivas en möjlig teoretisk betydelse.

Är trenden i IPCC:s rapporter ett tecken på att intresset för denna teknik ökar?

– Ja, det speglar ett generellt ökande intresse i forskarvärlden för dessa frågor. SRM är väldigt kontroversiellt, men i takt med tilltagande klimatkris diskuteras det i allt större kretsar, även bland forskare med ett starkt miljöengagemang.

Ovanligt stora osäkerheter

Andra tecken på ökat intresse för tekniken är en amerikansk rapport från National Academies of Science, Engineering and Medicine, där ett nationellt forskningsprogram om teknikerna rekommenderas. Det finns även exempel på närmare håll, som Extrakt tidigare har skrivit om.

– En del av det Harvardledda projektet Stratospheric Controlled Perturbation Experiment planerades i norra Sverige, men fick avbrytas efter protester främst från miljörörelsen och företrädare för ursprungsbefolkningen.

Risken finns att teknikens osäkerheter med tiden kommer anses mindre än klimatriskerna.

I projektet ska Anders Hanssons grupp också följa ett världsledande nätverk av de modellerare som bedömer SRM-teknikens potential.

– Vi ska studera hur modellerarna förhåller sig till osäkerheter, risker, teknikens möjligheter och inverkan på samhället samt vetandets gränser – kort och gott hur vetenskaplig kunskap produceras i ett fall med ovanligt stora osäkerheter.

Politiskt omöjligt att hantera

För att veta tillräckligt om teknikens effekter krävs dock fullskaliga försök.

– Dilemmat är att det skulle kunna innebära att hela jorden utsätts för ett riskfyllt experiment. Eftersom vi aldrig kommer känna till riskerna och hur tekniken ska styras innan den används fullskaligt, så kommer användning av SRM alltid vara politiskt omöjlig att hantera, säger Anders Hansson.

Om den bristande möjligheten att testa tekniken kommer att sätta käppar i hjulet eller inte, är han osäker på.

– Risken finns att teknikens osäkerheter med tiden kommer anses mindre än klimatriskerna. Mänskligheten har inte lyxen att välja en framtid utan väldigt stora klimatrisker, valet kan i framtiden komma att stå mellan riskerna med SRM eller riskerna med en skenande klimatförändring.