Klimat
Svårt för kommuner att uppnå hållbarhetsmål
Hållbarhetsbegreppet riskerar att urholkas och trots höga ambitioner fortsätter de flesta kommuner i gamla spår. Men vad skulle hända om vi vände på perspektiven? Vilka framtidsvisioner kan ta form när rådande ekonomiska strukturer och samhällsnormer sätts åt sidan? Det har KTH-forskaren Pernilla Hagbert tagit reda på.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Trots att flertalet av Sveriges kommuner har som målsättning att bli hållbara så är det få som uppnår sina mål.
– Ofta fortsätter man i samma riktning, med mindre justeringar av verksamheten, säger Pernilla Hagbert, forskare vid Urbana och sociala studier, KTH.
För att utmana hållbarhetsbegreppet har hon tillsammans med forskarkollegan Karolina Isaksson undersökt hur man inom kommunerna ser på radikal omställning.
– Med radikal menar vi en form som bryter med rådande samhällsutveckling och normer samt har sin botten i vad man behöver göra.
En tänkbar framtid målas fram
Dessa radikala omställningar tas fram genom att vända på tidsperspektivet och ta utgångspunkt i hur framtiden ska se ut, för att därefter staka ut vägen dit, en så kallad backcastingmetod. För att levandegöra detta används olika scenarier, där en tänkbar framtid målas fram. De scenarier som forskarna har utgått från är; kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning, automatisering för livskvalitet och cirkulär ekonomi i välfärdsstaten.
– Scenarierna skapar en plattform för diskussioner och är ett sätt att utmana rådande synsätt.
Hon vittnar om att intresset från kommunerna att beskriva framtiden på ett nytt och annorlunda sätt är stort.
– Man är fast i vissa strukturer med starka institutioner som inte är så anpassningsbara. Det är en utmaning i sig att kunna göra de radikala omställningar som krävs men det handlar också mycket om hur diskussionerna kan föras.
Många känner dig ensamma
En genomgående utmaning som forskarna har sett i sina möten med kommunerna är att tjänstemän upplever sig som ensamma.
– Enskilda tjänstepersoner ska bära hela omställningsarbetet och mycket hänger på eldsjälar. Det är ohållbart.
Hur kan detta förändras?
– Behovet av nya arbetssätt är väldigt påtagligt. Att få en samsyn kring behovet av omställning kommer tillbaka. De senaste åren har hållbarhet blivit ett utslitet begrepp, det viktigaste är att förstå att det behövs en samhällsomvandling som kräver stora förflyttningar, säger Pernilla Hagbert.
Hon betonar att många av de aktörer hon har mött; företagare, tjänstepersoner eller lokalpolitiker, har en sak gemensamt.
– Alla pekar uppåt, de efterfrågar tydligare politiska visioner.
Planering och styrning krävs
Vilken insikt och villighet finns det då att ställa om i landets kommuner?
– Det finns ett extremt stort intresse hos tjänstepersoner som känner frustration och ser behovet av att diskutera på ett mer fundamentalt sätt.
För att komma vidare krävs planering och styrning, säger Pernilla Hagbert.
– Nuläget anses ofta som utgångspunkten, men det skulle ju vara ganska extremt eftersom det kommer att leda till en katastrofal situation. För att komma vidare måste vi vara med på att vi behöver ställa om och en förståelse av vad styrning och planering innebär. Vi kommer inte bara råka hamna i en hållbar framtid, vi måste planera och styra dit.
Scenarier för 2050
I rapporten Bortom BNP-tillväxt finns fyra olika scenarier för Sverige 2050. De är så kallade normativa backcasting-scenarier, vilket innebär att de visar på framtida tillstånd där de fyra hållbarhetsmålen ska uppfyllas. Scenarierna beskriver, i text och i siffror, hur Sverige skulle kunna se ut 2050. Scenarierna är utformade utifrån fyra olika strategier:
• Kollaborativ ekonomi
• Lokal självförsörjning
• Automatisering för livskvalitet
• Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten