Vatten
Svårt att välja miljövänliga däck
Däckslitage är den största källan till utsläpp av mikroplast i Sverige. 7 670 ton gummirester beräknas varje år spridas från vägarna, enligt IVL, Svenska miljöinstitutet. Som konsument har man i dagsläget ingen möjlighet att välja däck som slits långsamt och därmed släpper ut mindre mikroplast, men det kan det bli ändring på.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Både inom däckbranschen och i forskarvärlden försöker man nu på flera håll hitta metoder för att mäta hur snabbt olika typer av däck slits.
I ett pågående regeringsuppdrag vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) jämför forskare dubbdäck, friktionsdäck och sommardäck från fyra olika tillverkare. Resultaten är inte publicerade än men jämförelsen visar att det är stor variation både inom och mellan grupperna.
− Olika egenskaper hos däcken påverkar hur de slits, men vi vet fortfarande inte hur, och vad det är som är mest avgörande, säger Mats Gustafsson, som leder studien.
Att mäta däckslitage är komplicerat, men inom några år tror han att det kommer finnas en EU-standard för hur mätningen ska göras. När denna väl är på plats tror han även att det kommer en märkning som gör det möjligt att välja däck som slits långsammare, och alltså släpper ut mindre mikroplast.
− Det är många som efterfrågar det, både konsumenter och företag inom däckbranschen, säger han.
Säkerheten – en knäckfråga
En utmaning med att ta fram däck som slits långsamt är att se till att de också håller hög säkerhet.
− Det kan finnas en motsättning där. Hög friktion ger god säkerhet, men kan också innebära att däcken slits mer, säger Mats Gustafsson.
Att man skulle lyckas ta fram däck som inte slits alls är inte troligt, åtminstone inte den närmsta tiden, menar han och får medhåll av Yvonne Andersson-Sköld, professor i miljöanalys vid Chalmers tekniska högskola och på VTI. Arbetet med att utveckla bättre däck behöver kombineras med satsningar på att ta fram metoder för att samla upp mikroplasterna från vägtrafiken, menar hon.
− Vi har precis börjat titta på det i ett projekt där vi undersöker vilka metoder som är mest kostnadseffektiva, säger hon.
− Kanske går det att använda ett filter för att fånga upp slitaget redan på däcken? Kanske hjälper det att tvätta bilen ofta, skölja av däckrester och samla upp dem? Det är sådant vi tittar på nu.
Oklart hur miljön påverkas
Generellt finns stora kunskapsluckor när det gäller utsläppen av mikroplaster och andra partiklar från vägtrafiken, menar Yvonne Andersson-Sköld.
− Det behövs mycket forskning framöver, både om vad mikroplast egentligen har för påverkan på miljön, och om hur vi ska lyckas få ner utsläppen och spridningen av dem, säger hon.
Generellt har utsläppen av partiklar som återfinns i luften gått ner i Sverige under de senaste decennierna, men inom vägtrafiken syns ingen sådan utveckling. Siffror från Naturvårdsverket visar att utsläppen av grova partiklar till luften nästan har halverats i Sverige sedan år 1990, men utsläppen från vägtrafiken ligger fortfarande kvar på samma nivå.
Som bilist kan man – än så länge – inte bidra till att minska utsläppen av mikroplast genom valet av däck, men det finns mycket annat man kan göra. Det är till exempel viktigt att däcken har rätt lufttryck och att hjulinställningarna är korrekta, så att gummit inte slits mer än nödvändigt. En lugnare körstil där man håller hastighetsbegränsningarna sparar också däcken.
− De slits mer till exempel vid kraftig acceleration, girar eller hårda inbromsningar, säger Yvonne Andersson-Sköld.
Märkning av däck
Alla däck som tillverkas inom EU har konsumentvägledande märkningar som anger däckens bränsleeffektivitet, bromsförmåga (våtgrepp) och bullernivå.
På många däck som saluförs i USA finns även en märkning för slitage, men den är kritiserad eftersom mätmetoden ifrågasätts.
Mikroplast
Hur mikroplast påverkar människors hälsa och djur- och växtliv är i dagsläget inte helt kartlagt. Man misstänker att många vattenlevande djur äter plasten i tron att det är föda, utan att sedan kunna smälta den. Ytterligare en risk med att havets djur får i sig plast är att plast kan fungera som en magnet för miljögifter som finns i vattnet.
Källa: Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten