Svårt att nå målen för biologisk mångfald

Olika mätningar av Sveriges biologiska mångfald visar samma resultat: den negativa utvecklingen har inte gått att vända. De största mångfaldsförlusterna sker i skogs- och jordbrukslandskapet – enligt studier har 90 procent av landets artrika naturbetesmark och ängar försvunnit på hundra år.

Det finns flera sätt att mäta den biologiska mångfalden i Sverige i dag. Av de 16 miljömålen är flera kopplade till den biologiska mångfalden, framför allt Ett rikt växt- och djurliv.

Ett annat sätt att mäta är Rödlistan, en bedömning av utdöenderisken för svenska arter i naturen som görs av Artdatabanken.

– Det ser dystert ut. Vi kommer inte att uppnå miljömålen för vare sig ett rikt växt- och djurliv eller ett rikt odlingslandskap till år 2020. Rapporteringen till EU:s art- och habitatdirektiv bekräftar den utvecklingen, säger Emelie Waldén, doktorand i landskapsekologi vid Stockholms universitet, vid institutionen för naturgeografi.

Många rödlistade arter

I sin forskning tittar hon på restaurering av naturbetesmarker och deras effekt på den biologiska mångfalden – och det är just i jordbrukslandskapet, tillsammans med marina miljöer, som den negativa utvecklingen syns tydligast; där finns flest antal rödlistade arter.

– Intensifieringen av jordbruket är ett stort problem. Mycket av det mosaikartade landskapet har försvunnit och ängar och naturbetesmarker har blivit skog eller åker i stället. Skillnaden mot 1950-talet är slående. Produktionen har blivit mer storskalig och användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel ökar, konstaterar Liselott Sjödin Skarp, programchef på Artdatabanken med ansvar för bland annat rödlistade arter och Artportalen.

Artrika betesmarker

Ett homogent odlingslandskap är förödande för den biologiska mångfalden, men en del av odlingslandskapet, de naturbetesmarker som Emelie Waldén forskar om, hör till de mest artrika habitat som finns.

I sin nära förestående avhandling tittar hon på hur gamla betesmarker har restaurerats och till slut fått nästan samma rika flora som traditionellt och kontinuerligt skötta gräsmarker.

– Men det var först efter ganska många år, så det tar tid att vända en sådan här utveckling. Det krävs en långsiktighet, något som inte alltid finns i jordbrukspolitiken, säger Emelie Waldén.

Vi behöver snarare öka skalan när det gäller naturbetesmarker. Vi behöver många fler och även större sammanhängande områden.

Dessa marker kan även användas och ses som en resurs i ett modernt och hållbart jordbruk. En återgång till enbart gamla metoder är varken trolig eller möjlig i dagens akuta läge, menar Emelie Waldén, och lösningen måste inkludera både småskalig och storskalig produktion.

– Vi behöver snarare öka skalan när det gäller naturbetesmarker. Vi behöver många fler och även större sammanhängande områden.

– Men frågan är komplex och handlar inte bara om miljö och natur. En levande landsbygd med jordbrukare och djurhållning över hela landet handlar om politik och socioekonomiska förutsättningar.

En omställning krävs

Både Emelie Waldén och Liselott Sjödin Skarp efterlyser en omställning, ett ekonomiskt system där klimatpåverkan och biologisk mångfald ingår och där det är lönsamt att bruka jorden hållbart.

– Det är viktigt att hitta ekonomiska incitament som gör det enklare att köpa närproducerad mat från djur som går på magra naturbetesmarker – och som då sannolikt släpper ut mindre koldioxid än de djur som betar på vallar, säger Liselott Sjödin Skarp.

Nu när vi börjar lära oss hur vi äter mer klimatsmart är det dags att börja leva så att även den biologiska mångfalden gynnas, menar Emelie Waldén.

Hoppas på nya livsmedelsstrategin

Många väljer bort produkter med palmolja, för att man vet vilka effekter det har på regnskogen. Men att mejeriprodukter, kött och ull från naturbetesmarker kan bidra till biologisk mångfald och ekosystemtjänster som exempelvis pollinering känner få till.

– Jag är ändå optimistisk, unga har ett stort engagemang i hållbarhetsfrågor. Om vi kan visa att biologisk mångfald är en viktig del finns det en god chans att vända utvecklingen. Det händer mycket nu, säger Emelie Waldén.

I många fall går det att bromsa den negativa utvecklingen genom riktade åtgärder.

Hon hoppas att den nya livsmedelsstrategin ska ge effekt, tillsammans med stöd till betesmarker och ängar som återfinns i landsbygdsprogrammet.

– I många fall går det att bromsa den negativa utvecklingen genom riktade åtgärder. Ofta när man jobbar för att bevara en viss art eller livsmiljö så mår även många andra arter bra. En grupp där vi har sett att åtgärder verkligen har gjort skillnad är groddjur, påpekar Liselott Sjödin Skarp.