Svampsjukdom hotar ekologiska bananer

Samtidigt som konsumtionen av ekologiska bananer ökar, sprider sig en dödlig svampsjukdom över världens plantager. Vill det sig illa kan bananproduktionens räddning innebära den ekologiskt odlade bananens död.

För drygt 60 år sedan utplånades den då dominerande banansorten Gros Michel av en dödlig svampsjukdom. Den gången räddades bananproduktionen av en banansort – Cavendish – som var resistent mot den varianten av svampsjukdomen.

Cavendish var visserligen inte lika god men den var åtminstone vid liv. Industrin tog motvilligt emot den nya sorten och trots sin jämförelsevis tråkiga smak har Cavendish sen dess erövrat världen.

I Sverige har konsumtionen av bananer ökar från ett par kilo per person och år 1960 till nästan 20 kilo idag. Den globala handeln med bananer har tredubblats sedan 1970-talet.

Lömsk svampsjukdom

Nu hotas återigen världens bananproduktion av en ny variant av svampsjukdomen, kallad Panama Disease Tropical Race 4, förkortat TR4.
Den nya varianten upptäcktes första gången 1992 på plantager i Sumatra och Malaysia och har sedan spridits från Asien och vidare västerut, senast till Australien, Jordanien, Libanon och Mozambique.

Panama Disease, i vilken form den än förekommer, är en lömsk sjukdom. Eftersom den angriper växten inifrån är den svår att upptäcka innan det är för sent. Svampsporerna stannar dessutom kvar i jorden i tiotals år, vilket gör att ett smittat plantage blir obrukbart.

Till skillnad från förra gången finns det inte någon lämplig banansort som är resistent mot sjukdomen, det finns inte heller idag något bekämpningsmedel som kan ta död på svampen.

Sprids via plantagearbetare

Spridningen av sjukdomen sker med hjälp av jord som fastnar på plantor, redskap och skor som tillhör de arbetare som flyttar runt mellan länderna. Den stora skräcken är att sjukdomen ska spridas till Syd- och Latinamerika, där nästan 80 procent av de bananer som går på export odlas.

Gert Kema, expert på Panama Disease vid Wageningen University i Nederländerna och en av de forskare som arbetar med att försöka rädda bananen, säger att frågan är inte om sjukdomen sprids till Latinamerika, utan när.

– Det finns kopplingar till Mozambique, arbetare som har jobbat vid ett smittat plantage jobbar nu i Latinamerika. Har de bytt kläder? Ingen vet, säger Gert Kema.

Frågan är vad som händer när en plantageägare ser att bladen börjar gulna, vilket är ett sent men första tecken på att plantan är smittad. Är han beredd att slå larm, och därmed riskera hela odlingen? Gert Kema är tveksam.

– Regelverket finns inte som skulle få plantageägaren att ringa myndigheterna. Jag är rädd för att de kommer att försöka dölja det tills smittspridningen är utom kontroll.

Borde odlas flera sorter

Att först Gros Michel, sedan Cavendish, så totalt dominerar marknaden har praktiska orsaker. Den banan som exporteras måste tåla transport.

– Man vill ha en typ av frukt som man kan skörda i Latinamerika och frakta till Europa. Det finns andra banansorter i tropikerna men ofta håller de inte för transporter, säger Jonathan Yuen, professor vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU i Uppsala.

Produktionen av bananer liknar mer en industri än traditionellt jordbruk, vilket gör att det även saknas kommersiella program för förädling. Cavendish har ju fungerat bra.

En långsiktigt hållbar produktion borde, menar Gert Kema, odla flera sorter samtidigt. Kanske kan en spridning av TR4 till Latinamerika bli den väckarklocka som får industrin att agera.

– Det kommer att bli en enorm publicitet och en stor chock, säger Gert Kema.

Ekobananen i fara

Den  kortsiktiga lösning som ligger närmast till hands är att ta fram ett bekämpningsmedel som tar död på TR4. Gert Kema och hans kollegor samarbetar med två stora agrokemiska företag.

Det handlar både om att utforska existerande bekämpningsmedel och att ta fram helt nya. Gert Kema tror att de kan få fram ett bekämpningsmedel inom ett par år.

Räddningen för Cavendish kan därmed slå undan benen för den växande marknaden för ekologiska bananer. Bananer odlade utan bekämpningsmedel blir en nischmarknad där produktionen sker på de få platser som inte är drabbade av TR4.

– Det blir en nischmarknad. Om du har Panama disease så kan du inte kontrollera det, plantorna dör, det är över. Vill du äta ekologiska bananer kan du bara äta bananer från områden där det inte finns TR4. Man kan inte kontrollera TR4 med biologiska växtskyddsmetoder, glöm det, säger Gert Kema.