Industri & Energi
Storsatsande center vill sprida positiva frön
Med 50 miljoner i kassan drar Linköpings universitet igång The Seed Box – en av världens största satsningar på humanistisk miljöforskning.
Målet är att bygga ett världsledande forskningscentrum som ska få fram lösningar kring miljö- och hållbarhetsproblem där andra forskningsdiscipliner gått bet.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
– Vi lever i ett samhälle där vi ofta söker tekniska eller naturvetenskapliga vägar förbi de miljöproblem vi orsakar, och där vi inte så ofta funderar på om det löser själva grundproblemen och om det finns andra vägar att gå, säger Cecilia Åsberg som är biträdande professor på institutionen Tema Genus vid Linköpings universitet.
Med start i september i år är hon en av dem som fått i uppdrag att leda forskningsprogrammet The Seed Box: An Environmental Humanities Collaborative. Under fyra år ska ett 70-tal forskare från sex svenska, och sju utländska universitet, med ledning från Linköping, bygga upp ett nätverk för att ta sig an dagens miljöproblem ur ett humanistiskt perspektiv.
Med 50 miljoner i budget är det en av de största humaniorasatsningar som gjorts i Sverige – och en av de mest ambitiösa humanistiska miljöforskningssatsningarna i världen.
– Vi vill skapa ett barriärbrytande projekt som visar att humanioraforskare faktiskt kan, och bör vara med och lösa de globala miljöproblem – resursslöseri, utsläpp, biologiska mångfalden, you name it – som vi brottas med idag, säger Johan Edman, programansvarig på Mistra som tillsammans med Formas står för huvuddelen av centrets finansiering.
Vill angripa flera grundproblem
Förutom målet att komplettera och utmana det teknokratiska sättet att se på miljöfrågor, tror forskarna i The Seed box att det humanistiska perspektivet kan bidra till att ta sig an flera andra delfrågor, som man menar är en av grundorsakerna till att vi fortfarande har akuta miljöproblem, trots decennier av forskning och åtgärder.
– Det handlar om att vi måste nyanser bilden av miljöproblemen, hur de uppstår och vem som ska hantera dem, säger Johan Hedrén som ska leda arbetet med The Seed Box tillsammans med Cecilia Åsberg. Vi tror till exempel att många kreativa lösningar uteblir idag därför att samhället känner en maktlöshet inför miljöproblemen.
Det hoppas projektets forskare ska gå att ändra på genom att till exempel via historiker eller konstnärer visa samhället att naturen och miljöfrågan inte bara handlar om att möta hot och katastrofer, utan också om att se möjligheter och fantastiska tillgångar.
Miljön – inte bara en expertfråga
Ett annat problem som man hoppas kunna ta itu med är den utbredda synen att miljöfrågan är något som främst experter ska hantera.
Här tror projektets forskare att det är minst lika viktigt att hitta sätta att involvera beslutsfattare eller vanliga medborgare, till exempel genom att ta hjälp av allt konstnärer, kulturgeografer, genusvetare och filosofer som kan göra miljöproblemen mer lättbegripliga och framställda som något som är direkt kopplat till var och en av oss – och till vår kultur.
– Om vi ska lösa jordens miljöproblem så räcker det inte med att utveckla grönare teknik, eller att nationer går samman kring nya styrmedel och klimatpolicys. Det kommer också krävas att vi får till mentalitetsförändringar ändå ner på individnivå, säger Cecilia Åsberg.
Både naturvetare och humanister måste bli bättre på att närma sig varandras synfält och se att allt faktiskt hänger ihop
Vill sudda ut klyftan mellan forskningsfält
En grundtanke med the Seed Box är sluta dela upp, analysera och hantera miljöfrågor på ett sätt som inte motsvarar hur det fungerar i verkligheten. Genom tvärvetenskapliga samarbeten hoppas man kunna bidra till att sudda ut klyftan mellan olika forskningsfält, till exempel mellan natur- och kulturvetenskaper.
– I en verklighet med dramatiskt stegrande klimatproblem kan vi inte längre kosta på oss att fortsätta dela upp världen i begrepp som ”natur” och ”kultur” som vi tidigare gjort. Både naturvetare och humanister måste bli bättre på att närma sig varandras synfält och se att allt faktiskt hänger ihop, menar Cecilia Åsberg. Det är så det funkar i verkligheten, och då är det också så som problemen måste analyseras och tacklas.
Kommunikation och folkbildning lika viktigt
I samma inkluderande anda vill projektet också försöka bidra till att sudda ut gränsen mellan den akademiska världen och det omgivande samhället. Genom att till exempel arrangera workshops, utställningar och utbildningar avsedda för politiker, näringslivstoppar, väljare och konsumenter, hoppas man inte bara kunna sprida ny kunskap utan också samla in sådan.
För att åstadkomma de gränsöverskridande samarbeten som forskarna hoppas på, kommer en hel del resurser läggas på att bygga upp en digital kommunikationsplattform: The Seed Box, eller ”Frölådan” som gett namn åt hela projektet, ska bland annat att innehålla en databas med forskningsresultat, videolänkar, utrymmen för online-utställningar och sociala flöden.
Början till något permanent
De 50 miljoner som programmet nu fått är tänkta att räcka för att etablera Sverige som en ”early mover” och ett framtida nav för den förhoppningsvis växande forskningsgrenen miljöhumaniora. Om fyra år beräknas pengarna vara slut, men varken på Formas eller Mistra utesluter man möjligheten att skjuta till mer medel.
– Planen har hela tiden varit att det här programmet ska leva vidare, säger Johan Edman på Mistra.
Förhoppningen är att The Seedbox ska utvecklas vidare till ett permanent forskningscenter som tas över av andra finansiärer när Mistra och Formas gjort sitt om några år. Att det humanistiska perspektivet kommer bidra till att lösa dagens miljöproblem på något sätt är Johan Edman övertygad om.
Och till den som menar att pengarna kunde komma till större nytta någon annanstans säger han att det inte råder några tvivel om att teknik- och naturvetenskaperna kommer fortsätta att spela en viktig roll för att lösa världens miljöproblem även i framtiden.
– Men för att göra så snabba framsteg som vi lär behöva, så måste vi nog vara beredda att också pröva helt nya vägar och våga ta risker.
Det här ska forskarna studera:
Forskningsprogrammet The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory är ett samarbetskonsortium som består av flera delar. Under de första fyra åren ska man bygga upp en forskarskola, ett gästforskarprogram, ett utbytesprogram för doktorerade forskare och en elektroniks plattform för kommunikation. Man kommer också att driva ett stort antal forskningsprojekt under fyra huvudrubriker:
Deep time, Deep Earth, Deep Waters
I fem delprojekt angrips frågor kring hur vi människor ser, och har sett på miljön och dess naturresurser, till exempel ur ett miljöhistoriskt, gender, biologiskt, tekniskt, industriellt eller antropologiskt perspektiv. Hur kan vi förändra det utbredda synsättet att malmfyndigheter, vattendrag, sjöar och hav är oändliga resurser? Och hur får vi det att fungera med samhällets stigande konsumtionskrav?
Green Futures
I den politiska och allmänna debatten framstår det ofta som att huvudvägen mot ett grönare och hållbarare samhälle främst går via utvecklingen av ny, miljövänligare teknik. I fyra delprojekt ska bland annat litteraturvetare, geografer och statsvetare jobba med att kartlägga hur denna bild skapas, vilka samhällsgrupper som ligger bakom den, och vad det finns för andra alternativa vägar mot ett grönare samhälle.
Toxic Embodiment
I sex delprojekt ska allt från miljöhistoriker och kemister till genusvetare och konstnärer undersöka hur vi egentligen ser på, pratar om och hanterar alla de ”miljögifter” som vår miljö och våra egna och andra levande organismers kroppar utsätts för.
Weather and Climate Change
I fem delprojekt ska bland annat kulturvetare, visualiseringsexperter, klimatforskare och filosofer titta på vårt sätt att kommunicera de pågående klimatförändringarna i världen och hur det påverkar oss. Vilken bild är det som tecknas av klimat och väder i populärkulturen, i tv, tidningar, konstvärlden och i vår kommersiella vardag?
Miljöhumaniora – vad är det?
Forskningsfältet miljöhumaniora – Environmental humanities på engelska – har sina rötter i 1800-talstänkare och naturalister som John Muir och Henry David Thoreau. Det är dock de senaste tio, femton åren som ämnet börjat utvecklas på allvar. Forskningen är av en tvärdisciplinär art, där olika miljöfrågor betraktas ur traditionellt humanistiska perspektiv – som historikerns, estetikerns, filosofens eller antropologens – men med fokus på frågställningar som är lika relevanta för allt från
medicinare, djurrättsaktivister och ingenjörer, till neurologer, stadsplanerare och klimatforskare.
Till de länder som varit tidigt ute med att bygga upp och definiera detta nya forskningsfält hör Australien, Tyskland, Kanada och USA. Idag pågår forskning och utbildning inom området i dussintals länder över hela världen, men projekten är ofta små. I Sverige finns forskare inom Environmental Humanities på flera universitet. Bland annat i Uppsala, Lund, Umeå, Linköping och på KTH i Stockholm, där man startat ett ”Environmental Humanities Laboratory”.
The Seed Box – 13 lärosäten i 6 länder
Forskningsprogrammet The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory leds från Linköpings universitet, men ska bestå av ett nätverk med ett 70-tal forskare från 12 andra lärosäten i Sverige och världen:
I Sverige: Uppsala universitet, Blekinge Tekniska Högskola, Stockholms universitet, Örebro universitet, Kungliga Tekniska högskolan.
I världen: University of Western Sidney (Australien), University of Texas at Arlington (USA), Queens University (Kanada), University of Western Australia La Trobe University (Melbourne, Australien), Goldsmith´s, University of London (Storbritannien), Utrecht University (Nederländerna).