Allmänheten är mer positivt inställd till koldioxidskatt som riktas mot industrin än mot den egna konsumtionen. Störst är stödet för koldioxidskatt mot fossilindustrin, visar en studie från Göteborgs universitet.

År 2015 enades världens länder om det så kallade Parisavtalet. Avtalet innebär att länderna ska ta gemensamt ansvar för att minska sina utsläpp av växthusgaser, och samtidigt göra det möjligt för fattiga länder att bekämpa fattigdom och ställa om till ett fossilfritt samhälle. Hur framgångsrika länderna varit med att implementera olika klimatpolitiska åtgärder beror till viss del på hur stort stödet är bland medborgarna.

För att ta reda på om stödet för koldioxidskatt skiljer sig åt mellan länder har statsvetare jämfört länder som har liknande politisk kultur, men som är olika beroende av fossil industri. Analysen baseras på enkätsvar från 4 700 personer från Sverige, Norge, Australien och Nya Zeeland, som svarat på frågor om vad de tycker om beskattning av koldioxid.

Frågorna handlar om stöd för tre olika skatteförslag:

• En koldioxidskatt på fossila bränslen som riktar sig mot konsumenter
• En koldioxidskatt på fossila bränslen som används av industrin
• En koldioxidskatt som särskilt riktar sig mot tillverkningen av fossila bränslen.

– Resultaten visar att stödet för koldioxidskatter som riktas mot industrin är starkare än för dem som riktas mot individers privata konsumtion. Störst stöd har beskattningen av fossilindustrin, men i Australien och Norge som är ekonomiskt beroende av fossil industri är stödet för denna typ av beskattning generellt lägre än i Sverige och Nya Zeeland, säger Niklas Harring, en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.