Stora utmaningar när fler vill åka på kryssning

Allt fler turister vill se Sverige från kusten och den växande kryssningsbranschen orsakar problem. Den norska professorn Svein Larsen höjer ett varningens finger:  
− Det är den mest skadliga turismen vi har i Norge.

Trenden för kryssningsturismen pekar uppåt i Sverige och utvecklingen syns även i grannländerna. I Norge debatteras branschen livligt. Vissa ser en viktig inkomstkälla för små byar längs den glesbefolkade kusten. Andra ser en ohållbar massturism som orsakar miljöförstörelse och ger väldigt lite tillbaka till lokalsamhällena.

Svein Larsen, professor vid Bergens universitet, pekar på att kryssningsfartygen har stor klimatpåverkan och negativa effekter på miljön där de drar fram. Slask- och avloppsvatten släpps ofta rakt ut direkt i havet. Dessutom finns det risk att främmande arter följer med via barlasten vilket kan påverka lokala ekosystem och den biologiska mångfalden.

− Kryssningsturismen har dessutom en dokumenterat negativ påverkan på livet i samhällena där fartygen stannar. Man brukar prata om ”people pollution”. Det blir så mycket köer att det kan vara svårt att alls ta sig fram.

Svein Larsen studerar kryssningsturisters beteende och har gjort sig känd som en av näringens främsta kritiker i Norge. Framför allt menar han, utifrån sin forskning, att kryssningsturismen inte är så viktig för de norska kustsamhällena som många verkar tro.

− Kryssningsturisterna lägger nästan inga pengar här. De spenderar alla pengar på båten som ofta ägs av något stort internationellt företag. Landturister bokar bussresor och bor på hotell. De går på teater, barer och museer. Kryssningsturisterna gör i princip inget av det. De tar bara små promenader i våra vackra byar. Sedan äter de middag på båten och åker vidare.

Bekvämt och billigt

Att så många vill åka på kryssning sammanfattar Svein Larsen i fyra ord.

− Det är lättillgängligt, bekvämt, tryggt och billigt.

Han tycker att det finns starka skäl att gå in politiskt och begränsa kryssningsturismen. I vissa norska kommuner verkar lokalpolitikerna i stället sträva i motsatt riktning. På en del platser har politikerna till och med uttryckt att de vill bli av med sin världsarvsstatus för att kunna ta emot fler kryssningsfartyg, något som har väckt debatt. Bakgrunden till konflikten är ett politiskt beslut om att alla fartyg i norska världsarvsfjordar ska vara fossilfria år 2026, något vissa lokalpolitiker inte verkar tro att kryssningsfartygen kommer kunna leva upp till.

− Kommunerna vill avsäga sig det de lever av i stället för att skydda det. De tror att de ska tjäna pengar på de här turisterna men min forskning visar att det finns mycket lite pengar att tjäna, säger Svein Larsen.

Ulrika Persson-Fischier, forskare vid Uppsala universitet, delar bilden att kryssningsturismen orsakar problem på de orter där fartygen stannar. Däremot tror hon inte att kryssningsturismen ska ses som en obetydlig inkomstkälla.

− Det stämmer att man inte kan tjäna lika mycket på den här typen av turism som på annan turism, men många samhällen som båtarna stannar i är mycket små och där kan kryssningsfartygen ha betydelse även om man bara tjänar pengar på hamnavgiften, lite souvenirförsäljning och lokala guideturer, säger hon.

Hon deltar i forskningsprojektet Sustainable Arctic Cruise Communities, som samlar forskare från olika arktiska länder med målet att hitta vägar framåt mot en mer hållbar kryssningsturism.

− Vi tror inte att det går att stoppa den här turismen utan vår utgångspunkt är att se hur man kan hitta lösningar som gynnar de som bor i samhällena där kryssningsfartygen lägger till, säger hon.

Tror de är på Skansen

Liksom Svein Larsen ser Ulrika Persson-Fischier att just mängden turister på kryssningsfartygen skapar problem, framför allt på mindre orter.

− Turister kommer i hundratal eller tusental, i korta skov, som tsunamivågor och det kan bli för mycket. Det kan bli så mycket folk att de som bor där nästan inte kan vara hemma de dagarna. Ibland förstår inte heller turisterna att det bor människor i samhällena utan de kan gå rakt in i folks trädgårdar och kika in genom fönstren. De tror att det är en museistad, som Skansen.

Ulrika Persson-Fischier tror att lokalsamhällena behöver hitta sätt att begränsa hur många turister de tar emot per dag, men ser att det är svårt att ställa krav på de stora internationella kryssningsbolagen.

− Risken är att de här företagen svarar med att inte komma alls, och det vill man inte.

Hon ser att det finns framgångsrika exempel där orter längs en kryssningslinje har gått ihop och tagit gemensamma beslut kring till exempel hur många turister man kan ta emot per dag.

− Genom att gå samman har de kunnat ställa mer krav på hållbara lösningar som passar lokalsamhällena.

Fokus på Gotland och Island

I sin pågående forskning studerar Ulrika Persson-Fischier bland annat hur man hanterar kryssningsturismen i Visby och i Isafjurdur på Island. En skillnad är att de har olika ägandestrukturer i sina kryssningshamnar. I Visby finansierades bygget av hamnen delvis av ett multinationellt bolag med hamnar i flera länder som i utbyte har rätt att ta ut parkeringsavgifter från de kryssningsbolag som använder hamnen.

− Företaget har också kontroll över kajen vilket de utnyttjar genom att ta kontroll över vilka företag som får komma ut på den. Det kan ge företräde för företag som inte är lokala. Det är svårt för lokala företag att konkurrera om de inte får köra ut på kajen, säger Ulrika Persson-Fischier.

Hon berättar att Isafjurdur har valt en annan väg. Här finansierade kommunen hamnen på egen hand. Det var en stor investering men nu tjänar de pengar på kryssningsfartygens parkeringsavgifter. De har även rätt att bestämma vilka företag som får tillträde till kajen vilket gör att de kan premiera lokala företag.

”Det går bara uppåt”

Ulrika Persson-Fischier är övertygad om att vi kommer få se fler kryssningsfartyg i svenska vatten framöver.

− Trenden är tydlig. Det går bara uppåt, uppåt, uppåt.

Hon berättar att de flesta som åker på kryssning i Sverige är utländska turister som reser mellan olika länder i Östersjön. Den främsta destinationen i Sverige är Stockholm, men hon tror att kryssningsbolagen framöver mycket väl kan styra mot nya orter längs den svenska kusten.

− Eftersom det är så fullt på de etablerade rutterna är det mycket möjligt att man börjar titta efter nya resmål.