”Stark varningssignal för miljötillståndet”

Örnägg med höga halter miljögifter är en gåta som gäckar forskare. Misstankar har riktats mot pappers- och massabrukens historiska utsläpp, men sambandet är långtifrån självklart.

På 70- och 80-talet var svenska örnstammen utrotningshotat på grund av miljögifter, bland annat PCB och DDT, som spriddes i naturen och försämrade örnarnas reproduktionsförmåga. Tack vare åtstramat regelverk stoppades spridningen av dessa gifter och örnstammen är i dag stark. Därför blev forskarna vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm förvånade när de 2008 återigen började hitta höga halter av miljögifter i örnarnas ägg. Sedan dess har förgiftade ägg hittats i totalt sex revir i södra Bottenhavet. – De innehåller lika höga halter miljögifter som på 70- och 80-talet säger Peter Hellström, intendent på Naturhistoriska riksmuseet.

Bruken misstänkta

Även äggskalens struktur visar tydliga förändringar orsakade av miljögifter. Äggen har hittats längs kusten vid södra Bottenhavet, norr om Gävle och uppåt till Örnsköldsvik. Forskarna vet inte varifrån gifterna kommer. Då fyndplatserna ligger i områden med många pappers- och massabruk är det lätt att rikta misstankarna mot de sediment som avlagrats utanför industrierna. – Vi ser problemen där, så vi kan inte avskriva det helt, men koppling är inte uppenbar, säger Peter Hellström. Örnen är en så kallad toppkonsument vilket innebär att miljögifter vandrar genom hela näringskedjan, via örnarnas bytesdjur (mestadels fiskar och sjöfågel), för att till slut anrikas i örnarna. Peter Hellström berättar att länsstyrelsen i Västernorrland har tagit prover på fisk i områden med större industrier, men dessa mätningar uppvisar inte högre halter miljögifter jämfört med områden med låg miljögiftsbelastning. – Det finns alltså inget stöd för att historiska utsläpp från pappers- och massabruk är boven i dramat i dag. Det finns andra tänkbara källor, exempelvis avloppsslam.

Äter mer fågel

Havsörnarna är också väldigt rörliga innan de slår sig ner i ett eget revir vid cirka fem års ålder, vilket gör det svårare att geografiskt lokalisera källorna till gifterna i örnäggen. Källorna behöver alltså inte vara nära den plats där örnarna bosätter sig som vuxna. En annan teori är att örnarna längs Höga kusten livnär sig mer på fiskätande sjöfågel (exempelvis storskarv) än fisk, vilket skulle kunna förklara varför örnäggen i denna region har så höga miljögiftshalter. Men forskarna har inte heller funnit något starkt stöd för detta. Nu behövs alltså ett fortsatt gediget detektivarbete för att hitta källan till utsläppen och för att lyckas med detta krävs samverkan mellan olika myndigheter och forskargrupper. Tidsperspektivet för att hitta källan och åtgärda giftspridningen uppskattar Peter Hellström till åtskilliga tiotals år. Han är dock inte oroad för örnarna. – Örnstammen är fortfarande stor och den blir allt större. Vi har inte sett någon nedgång i antalet örnungar som föds i Sverige, snarare tvärtom. Miljögifterna i örnäggen ska främst ses som en tidig varningssignal för miljötillståndet i stort.