Sorterat avlopp testas storskaligt i Helsingborg

I den bästa av världar cirkulerar kväve, fosfor och andra näringsämnen från jord till bord och tillbaka igen. Vägen dit är lång men det finns ljuspunkter. I Helsingborgs stad läggs nu grunden för över 300 nya lägenheter med källsorterande avlopp.

Ungefär 25 procent av avloppsslammet från våra reningsverk används i dag som gödsel på åkrar, men spridningen är ständigt omdebatterad. Ingen vet egentligen vilka risker vi tar när vi gödslar med tungmetaller, läkemedelsrester och andra oönskade ämnen. De kommunala reningsverken fångar i dag upp en stor del av fosforn men bara en mindre del av övriga näringsämnen. Genom att separera avlopp från toaletter – där huvuddelen av näringen finns, från övrigt avloppsvatten – där det mesta av föroreningarna finns, får man ett renare gödselmedel som gör det möjligt att ta tillvara näringsämnena.

Väg till storskalighet

Jennifer McConville är forskare på Sveriges lantbruksuniversitet. De senaste åren har hon försökt förstå vad som krävs för en större systemförändring till källsorterande avloppssystem. Trots flera pilotprojekt i ekobyar och ett antal kommunala satsningar på kretsloppsanpassade enskilda avlopp, går det sakta framåt. – Jag ville förstå vilka hinder som ligger i vägen för de här lösningarna. Hur blir det som är nisch i dag till den breda lösningen imorgon? Vad krävs för att en större systemförändring ska bli verklighet? Källsorterande avloppssystem har funnits sedan början på nittiotalet. Då var det framför allt urinsorterande toaletter som installerades i fritidshus och olika ekobyggprojekt. Några har lyckats bra medan andra har gått tillbaka till vanliga toaletter och traditionella reningsmetoder. – Tekniska problem med själva toalettstolarna är en förklaring. De urinsorterande toaletter som finns har kritiserats för att de inte är anpassade till barn och för att vara svåra att rengöra. Det är lite av ett moment 22. För att företagen ska våga satsa måste det finnas en efterfrågan, men den uppstår först när kommunerna börjar ställa krav och det vill de inte göra innan de vet att det fungerar.

Bristande efterfrågan

Ett annan utmaning är samarbetet med lantbruket. Eftersom handelsgödseln är relativt billig och enkel att sprida finns ingen egentlig efterfrågan på det källsorterade avloppet från hushållen bland lantbrukarna. I vissa fall har man misslyckats helt med återföringen vilket har undergrävt de boendes förtroendet för systemet.

”Vissa kommuner vågar satsa fast man inte har alla lösningar eller svar på förhand medan andra är mer försiktiga”

I sin forskning har Jennifer McConville studerat arbetet i åtta kommuner som har eller har haft källsorterande system med återföring till jordbruksmark. Tanums kommun var först ut i Sverige med att ställa krav på urinsortering vid nybyggnation men har nu tagit ett steg tillbaka då man upplever att det saknas politiskt stöd på nationell nivå. Bland kommunerna finns också Uddevalla, Norrtälje och Södertälje som alla har satsat på system med källsortering av klosettvatten. Det är också den lösning man valt i det nya bostadsområdet H+ i Helsingborg, där det både finns ett politiskt stöd och en VA-huvudman som är med på noterna. I slutet av året kommer tredubbla avfalls- och avloppsledningar att grävas ner i hela området, en för klosettvatten från toaletter, en för övrigt avloppsvatten och en för organiskt hushållsavfall. – Planen är att göra biogas av såväl klosettvatten som organiskt hushållsavfall men exakt hur återföringen till jordbruksmark ska gå till är ännu oklart, säger Marinette Hagman på Nordvästra Skånes Vatten och avlopp.

Samarbete krävs

En viktig slutsats från Jennifer McConvilles forskning är att kretsloppslösningarna kräver samarbete mellan kommunernas olika nämnder och förvaltningar, vilket också är Marinette Hagmans erfarenhet. I Helsingborg har politikernas miljömål för stadsdelen haft stor betydelse. Tjänstemännen och VA-bolaget har fått ett tydligt uppdrag och det finns sedan tidigare en samarbetskultur mellan stadens olika förvaltningar och bolag. Jennifer McConville betonar också att bristen på kunskap är en utmaning för alla slags innovationer. – Det intressanta är att vissa kommuner vågar satsa fast man inte har alla lösningar eller svar på förhand medan andra är mer försiktiga. Det kan handla om att det finns en innovationskultur i organisationen men också om att det finns eldsjälar och ett politiskt stöd. För att få med de mer försiktiga kommunerna på tåget, menar Jennifer McConville att det krävs mer nationella riktlinjer och samordning. Men politiskt går det långsamt, vilket hon förklarar med att frågorna är komplexa och att åsikterna om hur man ska komma vidare går isär.

Börja vid nybygge

Ekonomi är förstås en annan viktig fråga. Att ställa om till källsorterande enskilda avlopp på landsbygden är relativt enkelt men i storstäderna, som gjort stora investeringar i befintliga ledningsnät, är det svårare. Att börja vid nybyggnation som man gjort i Helsingborg är en möjlighet. I Stockholm utreder man just nu möjligheterna för en liknande lösning i Norra Djurgårdsstaden. De båda byggprojekten är del i det större forskningsprojektet MACRO, finansierat av Vinnova. Målet är att dokumentera och utvärdera de två byggprojekten och att hitta vägar förbi några av de hinder som Jennifer McConville har ringat in i sin forskning.