Högstadiets läroböcker om hållbar utveckling fokuserar på ekologiska aspekter, döljer komplexa frågor och lägger stort ansvar på enskilda individer. Det visar en ny avhandling från Umeå universitet.

Den ekologiska dimensionen av hållbarhet lyfts fram oproportionerligt mycket i högstadieelevernas läroböcker, enligt avhandlingen.

– FN:s Agenda 2030 understryker vikten av att beakta sociala och ekonomiska dimensioner för att skapa en hållbar utveckling. Trots det så presenteras viktiga aspekter av social hållbarhet, till exempel jämställdhet och hållbar sexualitet, generellt inte som hållbarhetsfrågor i läromedlen, säger Elin Biström, som har skrivit avhandlingen.

Hon har också noterat att läromedlen döljer konflikter relaterade till hållbarhetsfrågor. Böckerna utgår exempelvis ofta från att skapa hållbar utveckling för att tillgodose människors framtida behov, vilket döljer att mänskliga behov kan krocka med vad som är bäst för natur och ekosystem. Ett annat exempel är att behovet hos olika grupper av människor kan krocka.

Ytterligare ett fynd i studien är att ansvaret för att vända utvecklingen läggs på enskilda individer.

– Läromedlen tenderar att beskriva de val en individ gör i sitt liv utan att ta hänsyn till de strukturella faktorer som hela tiden påverkar oss. Att lägga ansvaret på individen riskerar att dölja att förändringar skulle behöva ske på samhällsnivå, snarare än att individer bara ska välja annorlunda inom det rådande systemet, säger Elin Biström i ett pressmeddelande.