Ett hållbart fiske handlar inte bara om livskraftiga fiskbestånd i välmående hav. En stor – och ofta förbisedd – fråga är den sociala hållbarheten i fiskeindustrin. Rapporter om slavliknande villkor på fiskefartyg i Thailand fick regeringen att satsa på reformer, efter påtryckningar från EU. Nu ska svenska forskare undersöka hur processen har påverkat den thailändska fiskeindustrin och fiskearbetarnas situation.

Sweatshops till sjöss har de kallats, de stora fiskefartyg som kan ligga långt ute till havs i månader och ibland år i sträck och där arbetsvillkoren har liknats vid slaveri.

Det är fem år sedan världens medier rapporterade om omänskliga arbetsvillkor i den thailändska fiskeindustrin. Bland annat New York Times och The Guardian berättade om män och pojkar som lockades till Thailand från bland annat Kambodja och Burma med löften om jobb inom byggindustrin, för att i stället drogas och kidnappas och till slut hamna på fiskebåtar långt ute till havs; båtar som kunde vara ute år i sträck, helt utan kontroll av arbetsvillkor och levnadsförhållanden.

– Att arbeta som fiskare är generellt ett oerhört farligt jobb, med mycket hög dödlighet jämfört med andra yrken. Arbetsdagarna är långa, villkoren usla – och det är migranterna som är allra mest utsatta. Thailands lagar är generellt inte migrantvänliga, deras rättigheter undermineras på flera sätt.

Alin Kadfak, forskare i landsbygdsutveckling vid SLU.

Det säger Alin Kadfak, forskare i landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet. Hon har tidigare forskat om småskaligt fiske i Indien, men också om migranter som arbetar som fiskare i Thailand, med utgångspunkt reformer för ett mer hållbart fiske i Thailand som EU har initierat. Nu inleder hon ett nytt forskningsprojekt om arbetarskydd i den thailändska fiskeindustrin, delvis i samarbete med lokala organisationer.

– Vi vill förstå hur företag och organisationer har ändrat sitt arbetssätt efter de förändringar som skett i arbetsrätten de senaste åren. Fiskereformen i Thailand beskrivs ofta som ett resultat av avslöjanden i internationell media och EU:s påtryckningar.

– Vi kommer inte att kunna förklara hela situationen, vi försöker bidra med ett etnografiskt perspektiv för att förstå situationen i dag, hur människor upplever de här överträdelserna.

Kunskap om hur vägen mot bättre arbetsvillkor på thailändska fiskebåtar ser ut – en process som fortfarande pågår – skulle kunna bli en viktig pusselbit i liknande processer i andra områden.

Alin Kadfak har tidigare intervjuat många beslutsfattare och företrädare för lokala och internationella NGO:s (Non Governmental Organization) som arbetar för bättre arbetsvillkor inom fiskeindustrin. Nu ska hon också prata med fiskearbetarna och företrädare för fiskeföretagen. Fiskearbetarna på bilden hör inte till de tvångsrekryterade fiskare som beskrivs i artikeln.
Foto: Alin Kadfak

Hotade stoppa all import

Det var bland annat mediernas rapportering 2015 som fick EU att ställa hårdare krav på Thailands fiskeindustri, med hot om att helt stoppa import av fisk och skaldjur från Thailand. Förra året, 2019, ansåg EU att Thailand genomfört de efterfrågade reformerna, och hotet om sanktioner drogs tillbaka. Det är också ett år sedan Thailand blev det första landet i Sydostasien att ratificera den internationella överenskommelsen för arbetsvillkor inom fiskeindustrin, och därmed fick ett år på sig att införa nya arbetsrättslagar.

– I princip betyder det att arbetsvillkoren på fiskebåtarna ska ha blivit bättre nu. Jag kan inte säga om det har blivit det eller inte. Många lokala NGO:s menar att EU absolut inte skulle ha tagit tillbaka hotet om sanktioner. De menar att EU:s närvaro och hot om sanktioner satte press på regeringen att agera i frågan.

2018 konstaterade Human Rights Watch att tvångsarbete fortfarande är utbrett i landets fiskeindustri, trots löften från fiskeföretag och regering. Precis när EU lyfte sitt hot om sanktioneringar mot Thailand, vid årsskiftet 2018/2019, var Alin Kadfak på plats i en av Thailands största fiskehamnar, Mahachai, för sitt fältarbete.

– Human Rights Watchs senaste rapport menar att villkoren har förbättrats, men att de inte är på en acceptabel nivå. För mig finns det mycket kvar att utforska. Den thailändska regeringen säger förstås att man har gjort jobbet, reformerna är genomförda och lagarna har ändrats. Men förutom de här rapporterna vet vi inte mycket om vad som händer på fartygen.

Olagliga fiskemetoder och arbetsvillkor inom fiskeindustrin kan vara svåra att komma åt. Bara drygt 20 kilometer från de ekonomiska zonerna ute till havs är båtarna långt från alla regleringar. Fiskearbetarna på bilden hör inte till de tvångsrekryterade fiskare som beskrivs i artikeln.
Foto: Nathan Bennett

Måste gå via bank

Ett exempel på en reform med syfte att skydda fiskearbetarnas löner är statens reglering av löneutbetalningarna. De måste i dag ske genom en bank och lönen måste plockas ut på bankomat med ett registrerat kontokort.

– De här fiskearbetarna har smugglats över gränsen till hamnen och personen som ordnar det tar de första sex månadslönerna som betalning. Det är ett galet lönesystem, säger Alin Kadfak och fortsätter:

– Reformen är en teknisk lösning som hade kunnat fungera. Men det har redan kommit rapporter om att korten beslagtas av kaptenen ombord på fiskebåtarna.

Samtidigt vill Alin Kadfak själv undvika att prata för mycket om trafficking och slaveri. Utan att förminska problemet menar hon att uppmärksamheten inte självklart har varit till hjälp för de utsatta. Hon hänvisar till en studie av Peter Vandergeest, professor vid York University i Kanada, som också är involverad i hennes forskningsprojekt.

– Han såg att de som räddades från trafficking eller slaveri deporterades till sina hemländer. Självklart vill arbetare som har hållits fångna bli fria – men de allra flesta vill stanna kvar och fortsätta arbeta. I stället menar Peter Vandergeest att vi borde fokusera på att förbättra arbetsvillkoren generellt.