Skogsgödsling – miljöhot eller klimatinsats?

Skogsgödsling kan vara ett verktyg i kampen mot koldioxidutsläppen. Det tror forskare vid SLU som undersöker metoden i ett nytt projekt. Genom att intensifiera skogsbruket kan man minska mängden koldioxid i atmosfären, men det finns en baksida.

− För att nå klimatmålen behöver vi snabbt minska nettoutsläppen av koldioxid, och vi har bara några decennier på oss, säger Joachim Strengbom.

Han forskar vid institutionen för ekologi på SLU och leder det nystartade projektet Skogsskötsel som verktyg för att öka naturlig kolinlagring. Tillsammans ska forskare från SLU och Uppsala universitet undersöka skogsgödslingen ur flera olika perspektiv. De kommer bland annat att studera marker där man redan i dag gödslar för att undersöka hur man kan optimera klimatnyttan utan att riskera andra värden.

− Gödsling kan ge negativa effekter på miljön i form av ökad risk för kväveläckage och förändringar av markvegetationen. Vi hoppas kunna ringa in marktyper där gödsling ger mycket effekt och på så sätt optimera nyttan med gödslingen, säger Joachim Strengbom.

Han drar en parallell till försöken att hitta tekniska lösningar som gör det möjligt att suga koldioxid ur atmosfären.
− Sådana lösningar kräver tekniska innovationer och den praktiska tillämpningen ligger därför en bra bit in i framtiden, säger han.

Metoderna för intensifierat skogsbruk finns däremot redan på plats. Rent tekniskt går det att skala upp skogsgödslingen redan i dag.

− Det är bland annat det som gör förändrade skogsbruksmetoder så intressant som lösning för att minska halten av koldioxid i atmosfären, säger Joachim Strengbom.

Skogsgödsling har skapat flitig debatt

Historiskt har frågan om skogsgödsling debatterats livligt och skapat splittring, i synnerhet mellan skogsindustrin och miljörörelsen. Som mest gödslades det under 1970-talet och miljöaktivister varnade för övergödning, försurning och hotad biologisk mångfald.

Historikern Anna Sténs har forskat om motsättningarna i synen på skogsgödsling och beskriver det som att klimatperspektivet dök upp i debatten under 1990-talet.

− Det rörde till det i de tidigare lägren. Tidigare stod konflikten mellan skogsindustrin, som ville öka produktionen och miljörörelsen, som värnade naturen. Nu framstår plötsligt skogsindustrin som klimathjältar, säger hon.

År 2010 skrev hon tillsammans med forskarkollegan Örjan Kardell rapporten ”Skogsgödslingen i backspegeln – Debatten om storskogsbrukets kvävegödsling i Sverige ca 1960-2009”.

På senare år har Anna Sténs lagt striden om skogsgödslingen lite åt sidan. Detsamma skulle man kanske kunna säga om miljörörelsen. Under 1970-talet hölls demonstrationer, men i dag är det förhållandevis tyst, trots att gödslingen har ökat i Sverige under 2000-talet.

− Frågan har blivit mer komplex i och med att olika miljöperspektiv ställs emot varandra, säger Anna Sténs, som forskar vid Umeå universitet.

Ingen långsiktig lösning

Joachim Strengbom hoppas att hans projekt ska öka kunskapen både om riskerna med intensifierad gödsling och om potentialen ur ett klimatperspektiv. Inom forskningsprojektet ska de räkna på klimatnyttan med att skala upp gödslingen: hur mycket kol kan egentligen bindas i skogen?

− Jag tror att det är viktigt att få fram en sådan siffra för vi kommer att stå inför jobbiga vägval snart. Vi behöver veta vad vi har att vinna och förlora. Kanske är det värt att offra en del av den biologiska mångfalden för att komma till rätta med klimatproblemen – eller så är det inte det, säger Joachim Strengbom.

Han tror inte att det är en långsiktig lösning på klimatkrisen att öka mängden skog på jorden utan ser det snarare som en insats som kan ge mänskligheten mer tid att minska sina koldioxidutsläpp och utveckla ny teknik.

− Det är bråttom om vi ska nå 1,5-gradersmålet. Jag hoppas att vårt projekt ska öka kunskapen om hur vi kan lösa det här gigantiska samhällsproblemet som vi står inför, säger han.