Skogsbränder lämnar mer än synliga spår

Hur reagerar människor i en krissituation, och vilket stöd behövs när det värsta händer? Det har forskare från Försvarshögskolan i Karlstad nu tagit reda på.

Under juni har det rapporterats om ett flertal bränder runt om i Sverige. När nya bränder blossar upp är det svårt att inte tänka på en av de största bränderna i modern tid, då den stora branden i Västmanland slukade nästan 14 000 hektar skog.

Branden i Västmanland krävde ett dödsoffer och över 20 byggnader brann ner eller brandskadades. Efter branden tillsatte regeringen en utredning, i vilken det senare konstaterades att det funnits ett antal brister vid hantering och bekämpning av branden.

Just nu pågår ett antal forskningsprojekt som undersöker hur ett samhälle på ett bättre sätt kan förbereda sig för liknande kriser. En brand, likt den i Västmanland, lämnar till exempel inte bara synliga spår i miljön, händelsen kan även ge psykologiska, sociala och kulturella konsekvenser för personer som bor i området och för samhället i stort.

Ann Enander, professor i ledarskap under påfrestande förhållanden vid Försvarshögskolan i Karlstad, leder det formasfinansierade projektet Svedda samhällen. Hon och hennes kolleger har bland annat undersökt hur branden i Västmanland påverkat lokalsamhället i området i ett längre perspektiv.

Stärka beredskapen för framtiden

Genom bättre kunskap om hur människor hanterar den här typen av svåra händelser, vill forskarna i projektet hitta de faktorer som kan stödja beredskapen inför liknande händelser i framtiden.

– Jämfört med många andra länder har vi i Sverige varit relativt förskonade från svåra naturrelaterade katastrofer. Miljöförändringar och samhällsprocesser av olika slag kan emellertid öka vår sårbarhet och således risken för nya katastrofer. Därför är det viktigt att försöka dra lärdomar från sådana händelser och använda dessa i planering och övning för framtiden, säger Ann Enander.

För en bra beredskap är det enligt Ann Enander viktigt att ta hänsyn till att människor kan ha mycket skilda erfarenheter från samma händelse, och att vi inte enbart ska fokusera på det akuta skedet, utan också följa upp människors erfarenheter på längre sikt.
– De sociala effekterna av en sådan allvarlig händelse är långtgående och krisen är inte över bara för att branden är släckt. Vill man minimera skadorna och åstadkomma resiliens i samhället bör man alltså ta hänsyn till att sådana processer tar tid.

Olika upplevelser och behov

Beroende av vilka upplevelser man haft i samband med själva branden hanterar människor enligt Ann Enander situationen olika. En del personer har haft mer skräckfyllda upplevelser där de fått utrymma sina hem i sista stund, vissa har påverkats ekonomiskt. Hur familjesituationen ser ut och hur man upplever informationen och stöd, spelar också roll.

– Det kan vara lätt att klumpa ihop och dra alla över en kam. Förlust av skog kan för en person vara en ekonomisk förlust, medan det för en annan kan innebära en mer känslomässigt kopplad förlust. Här är det viktigt att kunna förbereda ett bra stöd, säger hon.

Ett genomgående tema som forskarna har kunnat se handlar om människors behov av att känna sig sedda och få sina upplevelser tagna på allvar, samtidigt som det finns en trötthet över att ständigt bli påminda eller utsatta för olika typer av frågor och nyfikenhet.
– Människor löser den avvägningen på olika sätt, där vissa undviker påminnelser om branden medan andra hittar kanaler att uttrycka sina upplevelser, säger Ann Enander.

Människor löser den avvägningen på olika sätt, där vissa undviker påminnelser om branden medan andra hittar kanaler att uttrycka sina upplevelser.

Ett exempel på det senare kan forskarna se i en analys av en Facebookgrupp som bildades under branden 2014, för att samordna hjälp och donationer. Här framkommer till exempel att de som upplevt branden på nära håll känner en stark samhörighet och gemenskap som andra inte förväntas kunna förstå.

Medlemmarna har också fortsatt att utbyta erfarenheter och minnen kring katastrofen och dess effekter i flera år efteråt.
– Gruppen har aktiverats igen i samband med de nya bränderna, för att samordna frivilliga och stödja brandbekämparna. Det visar vikten av nya och existerande gemenskaper när det värsta händer igen.

Medias rapportering spelar stor roll

I projektet har forskarna även undersökt hur media rapporterat om branden. Här har fokus inte varit att granska mediebevakningen i sig utan snarare hur olika frågor framställts.
– Mediebilden blir tongivande i våra minnen och människors reaktioner kan triggas av hur en händelse lyfts fram i media, säger Ann Enander.

Mediebilden blir tongivande i våra minnen och människors reaktioner kan triggas av hur en händelse lyfts fram i media.

Därför är det enligt Ann Enander också viktigt att lyfta fram mediebildens betydelse.
– Människor som arbetar mitt i krisen arbetar hårt, är trötta och känner sig ofta redan utsatta. Kommer det då kritik i media är det viktigt att man som krishanterare är beredd att hantera det utan att ta kritiken alltför personligt och att man även kan stötta kollegor.

Enligt Ann Enander är det lätt att underskatta behovet av det arbete som följer med en kris.
– Man är ofta oförberedd på den eftertanke som krävs, och det dyker ofta upp väldigt många olika frågor som behöver hanteras. Men för varje händelse som sker kan vi lära oss ännu mer.