Flera fall av den dödliga sjukdomen CWD har upptäckts hos vildren och älg i Norge. Oron för att sjukdomen nu har spridits till Sverige växer. På längre sikt kan sjukdomen få stora konsekvenser för rennäringen och jakten.

I april 2016 upptäcktes första fallen av CWD, Chronic Wasting Disease, hos vildren i sydvästra Norge. Det är en smitta som gör att djuren avmagrar och kan få störningar kopplade till det centrala nervsystemet. Den är alltid dödlig.

De norska upptäckterna är de första i Europa, men sjukdomen har funnits i Nordamerika sedan 1960-talet och spridits till 23 delstater. Det är oklart varifrån den norska smittan kommer och hur länge den har funnits där, men med tanke på att inkubationstiden är lång är det troligt att den har funnits i landet i flera år.

För att försöka begränsa utbrottet pågår nu en masslakt på 2500 vildrenar i sydvästra Norge.

– I Nordfjella har de bestämt sig för att avliva hela vildrensflocken i området för att försöka utrota sjukdomen. När det är klart kommer inga djur att föras in i området på fem år, säger Kaisa Sörén, Avdelningen för epidemiologi och sjukdomskontroll, vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Kan nå Sverige

Kaisa Sörén, SVA. Foto: Gunilla Hallgrenrennäring

Sedan dess har smittan påträffats i ytterligare två områden i Norge, där fyndet på älg gränsar till svenska Jämtland.

– Älgarna i de här områdena rör sig över landsgränsen över året, och om det är en smittsam variant är det inte osannolikt att vi får in smittade älgar över gränsen, säger Kaisa Sörén.

CWD kan se olika ut, och hur effektivt den smittar beror på vilken typ det är. Den som hittats i älg ser annorlunda ut än tidigare fynd vilket gör det svårt att veta exakt hur smittsam den typen är.

– Fallen på vildren är lika de Nordamerikanska och därför antar man att det är smittsamt på samma sätt. Men fallet på älg ser annorlunda ut, och vi kan inte utesluta att det är en smittsam variant, säger Kaisa Sörén.

Begränsa smittan

Nu arbetar man för att försöka begränsa smittan. Förutom slakten av vildrenarna i Norge har EU utfärdat ett förbud att flytta levande hjortdjur i Norge och norra Sverige. Samtidigt har Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, bett jägare att vara uppmärksamma på symtom och skicka in potentiellt drabbade hjortdjur för analys.

– Ända sedan fallen hittades i Norge 2016 har vi testat de hjortdjur som hittas döda i naturen och som skickats in till oss. Vi har uppmanat jägare att höra av sig till oss om de hittar djur som visar sjukdomssymptom, och har tills idag analyserat 162 prover, vilket inte alls är mycket, säger Kaisa Sörén.

Ännu har alla prover varit negativa, men om sjukdomen upptäcks i Sverige väntas konsekvenserna kunna bli betydande enligt Kaisa Sörén.

– Om man hittar sjukdomen kan vi behöva sätta in åtgärder för att bekämpa den, och åtgärderna skulle kunna ge ekonomiska konsekvenser för bland annat renägare.

Det viktiga budskapet är att det är en sjukdom som kan ha dramatiska effekter.

– Och om själva sjukdomen skulle utveckla sig som i Nordamerika skulle det få betydande effekter för hjortdjurspopulationen, med konsekvenser på längre sikt för bland annat rennäringen och jakten, säger Kaisa Sörén.

Vilka skulle konsekvenserna kunna bli?
– Det viktiga budskapet är att det är en sjukdom som kan ha dramatiska effekter på hjortdjurspopulationen på sikt och ge stora socioekonomiska effekter. I Nordamerika har den spridit sig från en låg nivå, men har verkligen ökat i nivåer och förekomst, speciellt de senaste 10–15 åren. På lång sikt ser man i Nordamerika framför sig att hjortdjurspopulationen minskar och att vissa arter kan utrotas. I slutänden handlar det om vilken hjortdjurspopulation vi ska ha här, säger Kaisa Sörén.

Inväntar EU-beslut

Nordamerika framför sig att hjortdjurspopulationen minskar och att vissa arter kan utrotas. I slutänden handlar det om vilken hjortdjurspopulation vi ska ha här, säger Kaisa Sörén.

Jordbruksverket är den ytterst ansvariga myndigheten för kontroll och bekämpande av smittsamma sjukdomar hos djur. SVA bistår i arbetet och utreder bland annat sjukdomarnas uppkomst och spridningssätt, men hade också önskat att arbetet kommit igång tidigare.

– En begränsande faktor har varit finansiering och SVA hade önskat att vi hade kommit igång med en mer omfattande övervakning snabbare. Vi ansökte om medel förra hösten för att komma igång med omfattade övervakning, men då ville Jordbruksverket invänta EU-övervakningen, säger Kaisa Sörén.

Den 30 oktober beslutade EU om hur övervakningen av CWD ska utformas. I beslutet fastslås bland annat att Sverige ska bedriva övervakning i tre år, programmet inleds 1 januari 2018. Jordbruksverket har avvaktat beslut i väntan på EU:s krav men påbörjar nu en riktad övervakning.

– Vi för kontinuerlig dialog med SVA i denna fråga om hur övervakningen ska ske på effektivaste och bästa sätt. Vi påbörjar redan i år en riktad övervakning i Jämtland vilket är det första steget i en utvidgad och landsomfattande riktad övervakning av CWD, säger Anna E Holm, tillförordnad chef för enheten häst, fjäderfä och vilt, på Jordbruksverket.