”Självkörande bilar kräver nya vanor”

En statussymbol, familjemedlem eller nyckeln till frihet. Bilens symbolvärde har växlat genom åren. Nu är det dags att tänka om och skapa en ny relation till bilen. Det menar forskare på Chalmers som i ett nytt projekt skapar modeller för framtidens transporter.

– Det är väldigt svårt att säga exakt när vi ser självkörande bilar på vägarna. Enligt vissa är det bara några år bort, andra forskare menar att vi aldrig kommer att ha helt självkörande bilar. Det viktiga är att samhället är förberett när det här skiftet väl händer, så att det finns verktyg för att styra utvecklingen i en hållbar riktning.

Det säger Frances Sprei, forskare i hållbar mobilitet på Chalmers tekniska högskola. Hon och Sonia Yeh, professor i transport- och energisystem på samma universitet, har fått forskningsmedel för att ta fram nya analysverktyg för en transportsektor i förändring.

Högt medvetande i Göteborg

Självkörande elfordon skulle kunna hjälpa transportsektorn att bryta en ond cirkel av ökande koldioxidutsläpp, färre bilar skulle behövas och vi skulle komma ifrån fossila bränslen.

Men för att det ska ske krävs en förändrad syn på transporter och hur vi tar oss fram, menar Frances Sprei:
– Det bygger på att människor att inte längre äger sina egna bilar, att man i stället delar dem, i form av bilpooler eller andra transporttjänster. Det är en stor samhällsutmaning.

I de båda forskarnas hemstad Göteborg, även hemvist för Volvo Cars, är medvetandet högt menar de. Men många andra städer är betydligt sämre förberedda.

– Transporter är nog den enda sektorn som fortsätter att ha ökande koldioxidutsläpp och som har haft svårast att helt överge fossila energikällor. Så det är den kanske viktigaste och mest utmanande sektorn att ställa om, säger Sonia Yeh.

Samtidigt går den tekniska utvecklingen snabbt framåt i fordonsindustrin. Inom transportsektorn talar man om tre utvecklingsområden som har potential att revolutionera vårt sätt att förflytta oss: elfordon, transporterings- eller delningstjänster och självkörande fordon.

Frances Sprei menar att omställningen som nu sker kan vara den största sedan förbränningsmotorn slog igenom.
– Våra gamla analysmetoder för att förstå trafikflöden och människors val av transporter räcker inte för att fånga den här snabba förändringen, vi behöver nya verktyg, säger hon.

Styrmedel kan bli avgörande

Instrument som skatter, subventioner och avgifter kan bli avgörande för hur vi använder exempelvis självkörande bilar och elbilar. För beslutsfattare är det viktigt att förstå hur sådana styrmedel får bäst effekt.

Utgångspunkten för Frances Spreis och Sonia Yehs forskningsprojekt är en modell bestående av en syntetisk population, en samling databaserade så kallade agenter. I det här fallet rör det sig om fiktiva människor, som i möjligaste mån får samma egenskaper som den svenska befolkningen.

Den kan användas för att testa olika scenarier och skulle kunna hjälpa stadsplanerare och andra att förstå vilken effekt olika styrmedel får.

Liknande populationer inom andra forskningsprojekt har ofta varit förenklade, nu är målet att göra en mer avancerad och realistisk modell som bättre väger in människors beteenden i olika situationer.

– I de enklaste modellerna håller man sig till valmöjligheter kring resemönster. Vi vill lägga till sociodemografiska faktorer som ålder, utbildning och inkomst och andra aspekter kring beteenden, säger Frances Sprei.

”Tomma mil” ökar utsläppen

– Bland beslutsfattare på exempelvis myndigheter finns det ofta en oro för att utvecklingen med självkörande bilar kan gå åt fel håll, säger Frances Sprei.

Och sett till tidigare studier är oron berättigad. Där har framförallt två problem identifierats. Om bilar används som i en bilpool, men körs fram till en exakt adress ökar de så kallade tomma milen, den sträcka bilen kör utan passagerare,  med minst 30 procent.

Ett annat problem är att många personer även fortsättningsvis kommer att vilja ha en egen bil som plockar upp dem – något som i stället skulle öka koldioxidutsläppen.

– Det sämsta scenariot är att människor som tidigare rest med kollektivtrafik börjar åka bil i stället, säger Sonia Yeh.

Men forskning har också visat att med självkörande bilar skulle det räcka med färre fordon för att möta samma transportbehov som vi har i dag – förutsatt att det finns en väl fungerande kollektivtrafik och att människor är villiga att dela bil med andra.

– Just delandet och förmågan att vänta in en bil kräver stora förändringar i vårt beteende, säger Frances Sprei.

Starka känslor för bilen

Flexibilitet och frihet är vanliga argument för att äga en egen bil, men Frances Sprei pekar på att samma ord används av människor som i stället använder bilpool. Då handlar frihet om att bara behöva tänka på bilen när den faktiskt används.

– Det krävs ett skifte i vårt sätt att tänka. För att skynda på en sådan omställning handlar det ofta om att göra det mindre fördelaktigt att äga en bil. Bilpooler är redan populärare i täta stadsområden där det innebär mer problem än fördelar att äga bil.

– Vårt förhållande till bilen är komplext. Den tar oss från a till b, men vi har känslomässiga band till den också. Men jag tror att en förändring är på gång.

Sonia Yeh tar sin egen familj som exempel:

– Jag som ganska nyligen har flyttat till Sverige från USA ser en stor skillnad. I USA såg min äldre son verkligen fram emot att ta körkort, då kunde han umgås med sina vänner på egna villkor. Här i Sverige har han inget behov av bil, och nu min yngre son ha inga planer på att ta körkort.