Allt fler tar maten i egna händer

Självförsörjning – att själv producera den mat och de varor man behöver för sina grundläggande behov – är något som intresserar allt fler. Hur kan man förstå trenden och vilken betydelse kan den få i ett större perspektiv? Extrakt ringde upp Emil Sandström, forskare och lektor vid institutionen för stad och land på SLU, som studerar dagens självförsörjning.

Är det mest att vi pratar om det, eller har självförsörjningen faktiskt ökat i vårt samhälle?
– Det är helt klart en rörelse under framväxt. Men det beror också på vad man tänker i för tidsdimension. Om vi till exempel tänker oss 100 år tillbaka i tiden, då var större delen av Sveriges befolkning självförsörjande. Det var egentligen först efter andra världskriget som vår självförsörjningsgrad minskade dramatiskt. Så snarare har trenden varit en minskning, sett i ett längre tidsperspektiv, där vi nu sakta börjat återgå till mer ”normala” förhållanden.

Finns det några viktiga skillnader nu jämfört med då?
– Nu är det inte kniven på strupen på samma sätt som det var då. Man gör det inte för sin överlevnad, utan av andra skäl, som att göra någonting bra för miljön eller för att slippa ha dubbla lönearbeten. I andra delar av världen som drabbats hårdare av till exempel finanskrisen ser det emellertid något annorlunda ut. I Grekland är det exempelvis många som tvingats till att bli mer självförsörjande, samma sak gäller för många invånare i staden Detroit, som blivit lite av ett mecka för stadsodling.

Vilka grupper av människor är det som håller på med självförsörjning?
– Det handlar om en väldigt kunskapstörstande och mångfacetterad rörelse, där både gamla och unga från olika samhällskikt deltar. Dagens självhushållare verkar ha en mer lågmäld ideologisk inramning om man jämför med hur det såg ut under 70-talets grönavågen-rörelse då det fanns en tydligare vänstervridring.

– Dagens självhushållarrörelse är en social rörelse som utvecklats i miljö- och finanskrisens spår och som en reaktion mot det moderna sättet att leva. Genom sitt radikala brott med den urbana livsstilen är självförsörjning inte bara ett uttryck för en strävan mot en mer hållbar utveckling, utan också en slags protest mot det moderna samhället som sådant. Gemensamt för rörelsen är att den är konsumtionskritisk och autenticitetssökande. Många människor upplever att det finns en anonymisering av maten och man söker äkthet och tillförlitlighet som det moderna livet in inte kan ge.

Vilken betydelse kan en ökad självförsörjning ha i ett större perspektiv?
– Om nu väldigt många går över till självförsörjning kan man tänka sig att de svenska matavtrycken, den miljöpåverkan som maten ger, borde minska. Den genomsnittliga svenskens direkta matavtryck är cirka 4000 kvadratmeter jordbruksmark (drygt en halv fotbollsplan) per person och år, varav en tredjedel av ytan ligger utanför Sveriges gränser.

– Som självförsörjande på mat kan man minska matavtrycket rejält. Om man till exempel odlar under svenska förhållanden kan man bli självförsörjande på mat på 1000 kvadratmeter, men då får man nöja sig med att äta en uteslutande vegetarisk kost bestående i huvudsak av kål, morötter, bondbönor och potatis.