Satelliter och cyklar gör framtidens städer bobara

Världens städer växer snabbare än någonsin. En av de stora utmaningarna för dagens stadsplanerare är att skapa städer där människor kan röra sig fritt.

Forskning visar att tillgång till goda, effektiva, billiga och rena transporter i en stad – möjligheten att ta sig till och från jobb, nöjen, grönområden, affärer och viktiga samhällstjänster – är en nyckelfaktor som påverkar både ekonomin, miljön och folkhälsan i en stad.

Effektivare transporter

Det gäller inte minst i framtidens jättestäder, där luftkvalitet, trafikstockningar och segregation redan idag skapar enorma problem. Enligt FN:s årliga urbaniseringsprognos finns redan idag tjugoåtta så kallade megastäder, som Tokyo, Sao Paolo, London och Karachi, där mer än tio miljoner invånare trängs. Och nära sexhundra till står på tröskeln att gå med i klubben. – Hur ”bobara” de här städerna kommer att bli i framtiden handlar mycket om vår förmåga att samarbeta och lära av varandra, säger Martin Powell som är chef på avdelningen för urban utveckling på Siemens, ett av de stora privata företag som på senare år satsat på att hitta tekniska lösningar på storstäders kommunikationsproblem. Ofta handlar det om att hitta sätt att få fram fler människor där det inte längre går att bygga fler vägar eller mera räls, berättar han: – I Paris till exempel, har vi lyckats öka kapaciteten i tunnelbanesystemet med över 70 000 passagerare om dagen, bara genom att byta ut levande förare mot datorer som kan köra tågen effektivare och tätare i tunnlarna. Och i Tel Aviv har vi lyckats öka framkomligheten till flygplatsen genom att dela upp motorvägen dit i två delar, en som är gratis och en som styrs av ett dynamiskt vägtullssystem där det blir dyrare ju fler som för tillfället kör där.

Högteknologi kan inte lösa allt

Men vägen till att skapa humanare, miljövänligare och mer hälsosamma städer behöver inte gå via dyra och högteknologiska lösningar. I Köpenhamn, som nyligen utnämndes för andra året i rad till världens mest ”bobara” stad av det brittiska livsstilsmagasinet Monocle, har man genom ett långsiktigt arbete fått 37 procent av stadens invånare att antingen gå eller ta cykeln till jobbet varje dag. Att jämföra med till exempel London där samma siffra ligger på två procent. – I Köpenhamn har vi jobbat i femtio år med att steg för steg tränga undan bilen till cykelns och gångtrafikanternas förmån. Det började med försöket med gågatan Ströget i början av sextitalet, och så har det fortsatt, berättar Jan Gehl som är pensionerad professor i urban design vid Köpenhamns arkitektskola. Som en av de som etablerade termen livability, har han under åren jobbat med att förbättra stadsmiljöer i storstäder som Moskva, New York, Sydney och Melbourne. Att få fler stadsbor att förflytta sig till fots eller på cykel är en väg som idag många andra storstäder i världen har slagit in på. I bland annat åttamiljonersstaden Bogota i Colombia har de senaste åren över fyrahundra kilometer gång och cykelbanor anlagts, bland annat för att hjälpa medborgare från stadens fattigare områden att kunna ta sig in till stadens centrum där det finns jobb.

Både miljö och folkhälsa

En annan vinst för städer som satsar på att bereda väg för folk som vill röra sig till fots eller på cykel, är att det kan bidra till att förbättra miljön och folkhälsan, påpekar Jan Gehl: – I Danmark finns studier gjorda som visar att folk som går eller cyklar regelbundet till jobbet lever sju år lägre i genomsnitt, och mår bättre när de är äldre och kostar samhället mindre i mediciner och sjukvård. Och det krävs inte alltid dyra lösningar eller dramatiska omstruktureringar av stadsrummet för att få folk att röra sig mer av egen maskin. Det kan ofta handla om väldigt enkla och billiga ingrepp, säger Jan Gehl, och berättar om ett projekt på Manhattan i New York: – Här har man i vissa områden fått fler äldre att känna sig trygga nog att ta sig ut på egen hand, bara genom att förlänga tiden för hur länge det lyser grönt på övergångsställen vid vissa gator.