Samförstånd om försvaret – bråk om klimatet

Försvarspolitiken kännetecknas av breda, blocköverskridande överenskommelser. Varför är det inte mer så i klimatpolitiken? Extrakt frågade Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Linköpings universitet och biträdande föreståndare vid Centrum för klimatpolitisk forskning.

Varför finns inte samma strävan efter samsyn inom klimatpolitiken som i försvarspolitiken?

– Inom försvarspolitiken ser man att det finns ett hot, och att politiken behöver samlas. Har man blocköverskridande uppgörelser så minskar det partipolitiska spelet. Det blir mer kompromisser och politiken blir mer långsiktig. Det har varit mer så tidigare även inom klimatpolitiken, skulle jag säga. Vi fick till exempel klimatlagen 2017 som stöttades av alla riksdagspartier utom SD. I samband med förra valrörelsen och Tidöavtalet har polariseringen ökat.

Vilka är fördelarna med en politik präglad av samsyn?

– Det ska så klart finnas politisk debatt inom klimatområdet. Det kan finnas olika åsikter om hur målen ska nås och det är viktigt att olika perspektiv släpps fram. Samtidigt är det viktigt med långsiktighet och att riktningen är fastställd.

Staten har en jätteviktig roll i klimatarbetet eftersom man sätter ramar för andra delar av samhället, genom lagstiftningen och de incitament som ges till aktörer. Om ramarna görs om vart fjärde år får man inte den kontinuiteten som behövs. Vi ser till exempel nu att flera företag upplever att de inte har en långsiktig politik att förhålla sig till, och då blir det svårare för dem att bedriva ett effektivt klimatarbete.

Finns exempel internationellt på länder där klimatpolitiken, liksom försvarspolitiken, präglas av samförstånd och breda politiska överenskommelser?

– Ja, till exempel Danmark. Där var det mer polariserat tidigare men nu jobbar politikerna brett över blocken, och de toppar ”Climate change performance index”. Sverige låg också i toppen där tidigare men vi har fallit till 11:e plats.