Så ska viltolyckorna minska

Att krocka med rådjur blir allt vanligare längs både väg och järnväg. Forskaren Mattias Olsson och hans kollegor är fast beslutna om att vända trenden. Till sin hjälp har de övergångsställen för rådjur och talande järnvägar.

Järnvägsspåret framför oss ligger blottat. Viltforskaren Mattias Olsson tar några steg närmare banvallen och berättar att öppningen i viltstängslet gör det möjligt för älgar, rådjur och dovhjortar att passera järnvägen och dricka från vattendraget på andra sidan. Det ser livsfarligt ut, men skenet bedrar.

Den oansenliga platsen är minutiöst övervakad. En liten bit bort sitter högtalare och värmekameror – ungefär samma utrustning som används för att upptäcka personer på spåret vid tågstationer. Så länge kusten är klar är det fritt fram för djuren att vistas här och passera över järnvägen genom stängselöppningen. Men om systemet detekterar ett inkommande tåg samtidigt som en människa eller ett djur befinner sig i varningszonen kommer tekniken att larma.

Mycket riktigt. Efter tio minuter ljuder ett förinspelat meddelande från högtalaren. Rösten, som tillhör Mattias Olsson själv, meddelar att vi har aktiverat ett viltvarningssystem och att vi ska flytta oss från området. En minut senare blåser ett snabbtåg förbi i 200 kilometer i timmen. Tåget kör så fort att vi är nära att blåsa omkull av vinddraget.

– Älgar, rådjur och andra vilda djur blir rädda för människoljudet och flyr snabbt undan innan tåget kommer. Det är precis vad vi vill, säger Mattias Olsson.

Lovande resultat

En lokförare hinner inte bromsa när vilt rör sig på spåret. Det enda han eller hon kan göra är att varna med sin tågtuta, men den fungerar erkänt dåligt. Djuren blir förvirrade av ljudet och börjar ofta springa bort från faran, längs spåret, och blir ändå påkörda.

Den mänskliga rösten har visat sig fungera bättre som varningssignal. Järnvägsövergången framför oss är världens första i sitt slag och forskningen är ett samarbete mellan Trafikverket, Sveriges lantbruksuniversitet och Enviroplanning.

Vi befinner oss vid pilotanläggningen i Upphärad strax söder om Trollhättan, längs en av de tågsträckor i landet där det sker som flest viltpåkörningar. Sträckan är en viktig knutpunkt mellan Göteborg och Oslo. Sedan starten i april har ungefär 200 djur besökt platsen och av dessa har ett 50-tal varnats för tåget. Samtliga har klarat sig oskadda. Forskarna har sett både mård, hare, grävling, räv, vildsvin, rådjur, dovhjort och älg passera.

– Hittills är vi försiktigt entusiastiska över resultaten, men vi ropar inte hej ännu. Någon gång kanske vi får en viltolycka här för systemet är inte hundraprocentigt. Men vi hoppas att kunna minska viltolyckorna. Många lokförare jag pratat med är ganska förtvivlade, säger Mattias Olsson.

I fjol inträffade rekordmånga viltolyckor i Sverige. Var åttonde minut krockade en bilist eller ett tåg med något av våra största däggdjur. Sammanlagt handlade det om 65 724 viltolyckor och det är den högst uppmätta siffran någonsin. Klart vanligast var det att krocka med rådjur. Detta enligt statistik från Nationella viltolycksrådet. November tenderar att vara den mest olycksdrabbade månaden av alla.

Viltstängsel löser inte alla problem

Att bygga viltstängsel är ett effektivt sätt att minska olyckor, men att stängsla in hela Sverige är inget alternativ. Stängsel hindrar djurens rörelse i landskapet och avskärmar dem från deras naturliga habitat. Älgar kan dessutom forcera och trycka sig rakt igenom ett viltstängsel om de verkligen vill. Vildsvin bökar sig in under stängslen och andra djur vandrar tills de hittar hål eller andra svaga länkar.

Vart fjärde till vart sjätte kilometer måste det finnas möjlighet för djuren att passera stängslade vägar och järnvägar på ett säkert sätt. Det kallas för faunapassager. Runt om i landet har Trafikverket låtit bygga mängder av broar, portar och tunnlar av olika slag, men de kostar mellan 20 och 80 miljoner kronor. Pilotanläggningen framför oss, som benämns faunapassage i plan, kostar omkring 1,5–3 miljoner kronor att anlägga.

– Det är väsentligt mycket billigare. Det här kan bli ytterligare ett verktyg för Trafikverket att ha i verktygslådan. Om vi kan lyckas med det här, då tror jag att vi för första gången på länge kan få ner antalet viltolyckor, säger Mattias Olsson.

Påkörningarna har kontinuerligt ökat de senaste 40 åren och problemen väntas fortsätta att öka i takt med att trafikintensiteten ökar samtidigt som tågen moderniseras och håller allt högre hastigheter. Det skapar stort lidande för djuren samtidigt som det leder till förseningar och dyra reparationskostnader.

Intresse från utlandet

Mattias Olsson är biolog med inriktning mot naturvård och forskar om vilda djur och infrastruktur vid miljökonsultföretaget Enviroplanning. Han har arbetat med faunapassager och viltolyckor i hela sitt yrkesliv, numera i nära samarbete med forskarkollegan Andreas Seiler vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Redan nu sneglar andra länder på svenskarnas tekniklösning. Mattias Olsson berättar att han och hans forskarkollegor för dialog med forskare och myndigheter i länder som Frankrike och Tyskland. Det är viktigt att börja i rätt ände och inte bara kasta sig över nya tekniklösningar, menar han. Järnvägsövergången vi ser började planeras redan 2012, men först har de noga undersökt hur djuren som lever här reagerar på olika ljud.

För att demonstrera vad han menar tar han oss till sina egna testenheter någon kilometer bort. Runt ett 30-tal träd sitter små kameror och högtalare fastsurrade. Så fort ett djur eller en människa närmar sig spelas olika ljud. I repertoaren finns sirener, ett intensivt pysande ljud, olika människoröster, rovdjursläten och plingplong-ljud. Det var i dessa fälttester som forskarna märkte att ett tjutande eller tutande ljud inte hade samma skrämseleffekt som människorösten.

– Men rösten fungerade mindre bra på ren som är van vid människor. Då var pys-ljudet bättre. Det flåsande lätet från en björn var också effektivt på de flesta djur, men det vore inte så lämpligt att ha i miljöer där det kan passera människor, säger Mattias Olsson.

Parallellt pågår också ett intensivt arbete med att försöka lösa ett ännu större problem.

Vägar också

Av fjolårets alla viltpåkörningar skedde klart flest längs med landets vägar och eftersom trafiken ökar stadigt väntas problemet med viltolyckor bli än större i framtiden.

Mattias Olsson vill visa en sista sak innan vi är klara för dagen. Vid väg 41 i Koberg utanför Trollhättan används smart teknik i syfte att minska viltolyckorna i vägtrafiken. Här är principen den motsatta. I stället för att varna vilt för trafiken är det bilisterna som varnas för vilt när en älg eller ett rådjur kliver in genom stängselöppningen. Skyltarna för viltvarning tänds då upp ute på vägen och manar trafikanter till försiktighet. Vitmålade streck i vägen, som påminner om ett övergångsställe, ska förhindra att djuren irrar ut i vägbanan.

– Viltolyckorna är en jätteapparat. Polisen får in närmare 60 000 samtal om året som handlar om detta. Varje gång ska det skickas ut eftersöksjägare också. Man räknar med att viltolyckorna kostar samhället någonstans runt 12 miljarder kronor per år. Det är pengar vi borde kunna lägga på annat i stället.