I havet är ålgräsängen en viktig barnkammare för många matfiskar. Men övergödning, båttrafik och allt fler flytbryggor är ett allvarligt hot mot de gröna undervattensängarna som minskat i oroande takt. Nu undersöks om nyplantering kan vara ett sätt att återställa förlorade ängar.

Sedan 1900-talets början har utbredningen av ålgräs i skandinaviska vatten halverats. I höstas presenterade HaV-myndigheten ett åtgärdsprogram med förslag på olika åtgärder för att vända utvecklingen.

En av de insatser som diskuteras är restaurering; att ersätta eller komplettera förlorade ålgräsängar genom att flytta plantor från befintliga ängar. Sedan länge har vi restaurerat och återställt natur på land och i sötvatten, till exempel våtmarker och lekvatten för fisk, men i havsmiljön är det än så länge ganska ovanligt.

I ett pågående projekt undersöker länsstyrelsen i Kalmar tillsammans med Linnéuniversitetet möjligheterna för att restaurera ålgräsängar i Östersjön. Sedan tidigare finns en detaljerad handbok för att restaurera ålgräs på västkusten, berättar Rita B Jönsson som ansvarar för projektet på länsstyrelsen.

– Östersjön skiljer sig på flera sätt från Västerhavet. Salthalten är lägre men det finns även andra skillnader och därför blir vårt projekt ett viktigt komplement till den nuvarande handboken, säger hon.

Bra överlevnad och kapacitet

En första rapport har nyligen lämnats till HaV som bekostar undersökningen.
– Vi väntar med alla slutsatser till nästa år när projektet avslutas men det ser väldigt lovande ut. Planterade skott har bra överlevnad och god kapacitet att skjuta nya skott. Vi ser även att rotstammen på bara ett år växer från tio centimeter till 40–50 centimeter och förgrenar sig, säger Rita B Jönsson.

– Bäst förutsättningar ser ut att finnas på rena sandbottnar. I områden med mer inslag av lera och organiskt material klarar sig skotten sämre.

När det gäller djup har försöksytor som ligger på två till tre meter klarat sig bäst. Det beror på att ljusförhållandena är goda här, djupet minskar även risken för att ålgräset ska slitas sönder av vågor och skadas av is.

Rita B. Jonsson
Rita B. Jonsson leder restaureringsprojeket vid Länsstyrelsen i Kalmar.

Viktiga ekosystemtjänster

Ålgräs är en blomväxt som vissnar ner på vintern. Men nere i den mjuka bottnen ligger ett kraftigt nätverk av rötter som håller både ålgräs och sediment på plats.

Den här rotfilten står för flera viktiga ekosystemtjänster; förutom att hindra sediment att grumla vattnet lagrar den upp kol.

– Ålgräs är en doldis i havet som plockar upp stora mängder koldioxid och buffrar på så vis mot klimatförändringar, förklarar Rita B Jönsson.

Ett arbetskrävande hantverk

Att restaurera ålgräs är ett arbetskrävande hantverk. Dykare plockar upp lämpliga plantskott ett och ett i befintliga undervattensängar, transporterar dem i småbåtar till den nya växtplatsen och gräver sedan försiktigt ner dem igen.

Kostnaden för att restaurera en hektar ålgräsäng skattas till 1,2–2,5 miljoner kronor. Då ingår inte bara att samla skott och plantera, utan även arbetet med att undersöka lämpliga lokaler, hitta donatorängar, söka nödvändiga tillstånd och följa upp resultaten.

Siffrorna kommer från västkusten men Rita B Jönsson bedömer att de hamnar på ungefär samma nivå i Östersjön.

En nödplan

Mot denna kostnad ska ställas värdet av förlorade ekosystemtjänster när en ålgräsäng försvinner. Göteborgs universitet har beräknat att tjänster motsvarande mellan 4 och 21 miljarder har förlorats i Bohuslän sedan 1990, i form av utebliven fiskproduktion och minskat upptag och lagring av kväve och kol.

– Och då har man ändå inte räknat in alla de tjänster som ängen ger, som biodiversitet, klart och fint vatten, eftersom vi inte har all den kunskapen ännu, påpekar Rita B Jönsson.  Att ta hand om och vara rädda om de ängar vi har är därför centralt och såklart det allra bästa.

– Att restaurera är en nödplan för att rädda ängar som löper risk att försvinna. Vårt projekt visar att det kan fungera och skapar beredskap inför framtiden.