Så kan sagor hjälpa oss att leva mer hållbart

En dansbana där troll och människor möts, broar av spillmaterial samt ett arkitektkontor för barn och vuxna i skogen. Det är några av ingredienserna i designprojektet Trollsyn i hjärtmarkerna, där konstnärer och arkitekter forskar om hur resurser kan brukas på ett mer hållbart sätt.

Hur kan vi hitta sätt att leva med naturen i stället för av den? Hur kan vi formge och bygga utan att förbruka? Och vad kan folksagor och sägner lära oss om en smartare resursanvändning?

Det här är några av de frågor som forskarna och konstnärerna bakom projektet vill ha svar på. Den röda tråden är att tänka bredare kring hållbara framtidsscenarier.

– Mycket av den forskning som finns om framtiden handlar om att förlita oss på att nya tekniska lösningar ska lösa miljökrisen, i stället för att vi faktiskt måste ändra på vissa av våra levnadsvanor. Det är lätt att fastna i problemlösningen i stället för att våga föreställa oss något helt annat. Vi behöver förstå att det har funnits tider med helt andra livsföreställningar än den dominerande konsumtionsbaserade nyliberalismens, och att vi har kapaciteten att ändra livsföreställning igen, säger Mariana Alves Silva, som tillsammans med Thérèse Kristiansson och Katarina Bonnevier driver projektet.

Leva och verka på ett annat sätt

Utgångspunkten är en mer hållbar resursanvändning. De flesta vet redan att en omställning innebär beteendeförändringar, som att flyga mindre, välja kollektivtrafik före bensinbil, äta mer växtbaserat och sopsortera. Men enligt forskarna räcker det inte för att uppnå målen i Parisavtalet.

– Dessa åtgärder utgår ifrån att vi ska fortsätta nästan som vanligt, med ungefär samma konsumtionsmönster. Men för att ställa om måste vi leva och verka på ett annat sätt. Det stora skiftet i västvärlden handlar om att förbruka mindre, säger Thérèse Kristiansson.

För att hitta sätt att påverka människors konsumtionsmönster utforskar projektet folksagor och sägner. Sagorna har sitt ursprung i tider då människor levde närmare naturen och var underordnad den, och kan därför enligt forskarna användas som ett sätt att förstå hur människor kan återskapa relationen till allt levande. Myterna är också ett sätt att trigga föreställningsförmågan, få människor att tänka i andra banor, kommunicera och berätta andra berättelser.

Ser skräp som skatter

Sagorna har bland annat lärt forskarna att betrakta det som vi ofta ser som skräp som skatter. Tillsammans med projektdeltagare, som Madam Snickeri & restaurering och Ormestorp gård, undersöker de hur utsorterat virke, spillvirke samt sly kan tas tillvara.

Det här har de bland annat visat i utställningen Skogstokig – en vanföreställning om skador, där skadat trä blivit till speciella möbler och möbler som inte liknar varandra. Gruppen har även undersökt bortglömda hantverkstekniker för till exempel flätverk och lerbyggen som kan skapas med hjälp av lokala material.

I skogen, vid en sträcka av Östgötaleden, har forskarna öppnat vad de kallar ett tillfälligt arkitektkontor i ett samarbete med skolklasser i Söderköpings kommun. Tillsammans med barnen undersöker de vilka saker de hittar längs leden, till exempel grenar eller skräp, som kan användas för att få syn på troll och andra väsen. Bland annat har de skapat en dansbana utifrån barnens tanke om att troll skulle vilja dansa med människor. Enligt forskarna har barnen lätt för att besjäla sin omvärld och se det som något självklart.

Lagar broar med sly

Gruppen har också renoverat broar med vindfällda träd och sly, i stället för att använda nytt virke.

– Det handlar om att få in det i kroppen, att ha en blick som ser att det finns värdefulla material här. När bron används ser vandraren att det finns andra sätt att göra saker på. Vi är skrivande forskare men skapar också platser och ting, eftersom vi även är intresserade av att förmedla vår forskning genom upplevda rum som är gjorda på ett annat sätt, av andra material och som ser konkret annorlunda ut än standardiserade lösningar i tryckimpregnerat trä, säger Thérèse Kristiansson.

Vilka resultat har ni så här långt?

– En viktig första erfarenhet är tiden. Det är tydligt att intrigen i berättelsen om den omställning vi behöver är enormt långsam, och hur det krockar med de samhällsstrukturer som vi är insvepta i, svarar Katarina Bonnevier.

Hon drar en parallell till tallens livscykel. Många svenska tallar avverkas efter 60 till 80 år, eller ännu tidigare i södra Sverige.

– En tall utanför det konventionella skogsbruket kan växa i 400–500 år, sedan ska den förmultna ungefär lika länge. I varje skede står trädet värd för en massa andra livsformer. Vissa kommer bara när förmultningen har pågått i några hundra år.