Så gör vi framtidens mat hållbar

Mindre kött, mjölk och ägg. Mer spannmål och betydligt mer baljväxter. Det är några viktiga förändringar vi behöver göra i vår framtida kosthållning, menar Elin Röös och hennes kollegor som forskar om vad vi ska odla och äta i Sverige 2050.

Dagens livsmedelsproduktion är inte långsiktigt hållbar. Vi producerar för mycket mat av fel sort på ett resurskrävande sätt. År 2050 beräknas jordens befolkning ha ökat till 9,5 miljarder människor. Det ger en odlingsbar yta på ungefär 2100 kvadratmeter per person.

I forskningsprojektet ”Vad är ett hållbart lantbruk?” (som är en del av SLU:s forskningsplattform Framtidens lantbruk, se faktaruta) försöker man ta reda på hur lantbruket skulle se ut om vi bara hade just den ytan till vårt förfogande.

Näringsriktigt och hållbart

Utgångspunkten i projektet var att produktionen skulle ske på ett långsiktigt hållbart sätt, utan alltför stor påverkan på klimat, vatten och biologisk mångfald. Kosten skulle dessutom vara näringsriktig enligt de nordiska näringsrekommendationerna.

– Man skulle också kunna utgå ifrån den odlingsmark vi har i Sveriges, säger Elin Röös, forskare vid SLU. Ytan per person skulle då bli något större men vi menar att vi har ett ansvar att försörja fler och har därför utgått ifrån att Sverige ska kunna försörja 13,5 miljoner människor år 2050.

Mer självförsörjning

En del livsmedel såsom citrusfrukter, bananer, kaffe, te, nötter och kakao antas vi importera även i framtiden. Men självförsörjningsgraden skulle öka betydligt; äppelodlingarna och grönsakslanden skulle bli fler, och vi skulle behöva odla betydligt mer baljväxter, även om kött, ägg och mjölkprodukter fortfarande är en viktig del av den svenska kosten.

– En helt vegetarisk kost kräver visserligen mindre odlingsyta men naturbetesmarkerna är viktiga för den biologiska mångfalden. Många av de arter som lever där är beroende av de betande djuren.

Bevara naturbetesmarker

En annan premiss för projektet var att de befintliga naturbetesmarkerna ska bevaras och att djuren i första hand ska äta det vi människor inte kan äta.

Det kan vara gräs odlat på åkermark eller rester från livsmedelsindustrin, till exempel rapskakan från oljepressen, vassle från ostproduktionen eller drav från ölbryggning.

Men för att gris och fågel ska få ett fullvärdigt foder behöver de här resterna kompletteras med spannmål och baljväxter.

– När vi räknade på det visade det sig att resterna behövde kompletteras med två tredjedelar odlat foder. Enligt de här scenarierna kommer vi även fortsättningsvis att odla en hel del foder på åkermark.

Halverad köttkonsumtion

I modellen som forskarna tagit fram beräknas jordbruket vara självförsörjande på energi och mineralgödselkväve. Stallgödsel och matrester går till biogasproduktion och en liten del av halmen eldas för att i kombination med biogasen täcka gårdens behov av drivmedel, värme till stallar, växthus och spannmålstorkar.

En del av biogasen går dessutom till produktion av mineralgödselkväve. Den energi som krävs för vidare förädling och transporter är däremot inte medräknad.

Så vad hamnar då på tallriken till slut? Det beror förstås på hur man räknar men också vilka miljöaspekter som prioriteras. Minskad klimatpåverkan, biologisk mångfald och djurvälfärd går inte alltid hand i hand.

I det här projektet har man valt att ta fram tre olika scenarier med lite olika fokus. Alla scenarier talar för att medelsvensson behöver halvera konsumtionen av animaliska livsmedel såsom kött, mjölk och ägg, flerdubbla intaget av baljväxter och äta lite mer spannmål.

Förslag som kan genomföras idag

Men kan vi verkligen räkna med att dagens skördenivåer håller i sig? Och hur är det med insekter, odlad fisk och vegetariska alternativ som quorn, nötter och kastanjer? Kaniner äter ju också gräs, liksom hästar, kanske någon invänder. De släpper dessutom inte ut lika mycket växthusgaser som kor och får. Borde inte det här vara framtiden?

Elin och hennes kollegor vill gärna fortsätta att räkna på olika framtidsscenarier. Så här långt har de utgått ifrån lantbruket som det ser ut idag. Att räkna på det som ännu inte finns är betydligt svårare.

– Om det blir en fortsättning kommer vi att ta med flera djurslag, mer innovativa tekniker och andra grödor. Men resultaten från den här studien vet vi att vi kan genomföra redan idag. Och det är en klar förbättring jämfört med dagens produktion. Klimatutsläppen skulle mer än halveras och markanvändningen bli betydligt lägre liksom användningen av mineralgödsel.