Självkörande bilar utvecklas i ett rasande tempo. Nu har forskare vid KTH och Integrated Transport Research Lab (ITRL) har tagit fram fyra potentiella framtidsscenarion för självkörande fordon.

Frågan är inte om, utan när självkörande bilar kommer att vara en vanlig syn på våra vägar. Forskare har tittat på hur utvecklingen kan se ut till 2030.

– Det som gör vår studie unik är att vi jobbat med en expertgrupp om fyrtio personer. De kommer bland annat från fordonstillverkare, operatörer från taxinäringen, olika bilpooler och kollektivtrafiksoperatörer. Myndigheter och kommuner på lokal, regional och nationell nivå har också medverkat och fått representera stad och landsbyggd. liksom forskare från RISE, VTI samt KTH och Chalmers. Med både ingenjörer, jurister och stadsplanerare har fokus legat på att få en så bred export som möjligt, säger forskaren Anna Pernestål Brenden i ett pressmeddelande.

Självkörande bilar kan förändra samhället inom såväl transporter som rörlighet. De kan bidra med smidigare trafikflöden, ett minskat behov av parkeringsplatser och att fler reser gemensamt. Det finns också orosmoln att den nya tekniken kommer leda till ökad konsumtion av transporttjänster vilket leder till fler körda kilometer per bil och att klyftorna mellan olika inkomstgrupper i samhället vidgas då bilarna kostar mycket.

– Självkörande fordon är hajp just nu, men en sak är säker: de kommer att komma. En sak är extra intressant, och det är att det går mycket snabbt. Hade någon frågat en forskare för fem år sedan när de självkörande bilarna skulle finns på våra gator skulle svaret vara år 2040. För två år sedan hade svaret blivit 2030 och idag säger tillverkarna ”runt 2020”. Vanligtvis brukar teknikutveckling drabbas av förseningar, säger Anna Pernestål Brenden.

Här beskriver forskarna fyra scenarios som kan utspela sig år 2030.

A) “Same, same but all the difference”

I detta scenarie ser vi mer av ett grönt och individualistiskt samhälle. Fokus kommer inte att ligga på delningsekonomin, utan vi reser fortfarande i egen bil, men det kommer att bli lätt att göra rätt. Att leva hållbart. Det kan till exempel kosta ett par kronor per tidsenhet at använda infrastrukturen, och detta baseras på bilen storlek och vikt. I övrigt lever vi rätt mycket som vi gör idag, men fordonen kan koppla upp sig och det finns stöd för så kallad platooning. Av bland annat integritetskäl delar vi inte så mycket då vår egna privata sfär är viktig för oss, liksom den upplevda känslan av flexibilitet.

B) “Sharing is the new black”

Här pratar vi om att delningsekomonim fullt ut, och där myndigheterna är drivande. Vi har en proaktiv stadsplanering, och delade lösningar. Ja, delandet är det nya svarta; både för att det är coolt och enligt Henry Fords gamla princip att kunden kan välja vilken färg som helst bara vederbörande valde svart. Det vill säga att du får göra som du vill inom en given ram. De som uppfyller kraven och är upphandlade får vara med, de andra inte. För att köra på gator och vägar måste du alltså till exempel dela med dig av data, men får samtidigt information i gengälld, som vägbyggen, lediga p-platser och trafikolyckor. Trafiksystemet optimeras inte efter enskilda individet och bilar utan för kollektivet. I detta scenarie är Sverige så progressivt att företag och biltillverkare från andra länder förlägger delar av sin verksamhet hit. Bilarna är helt självkörande, och vägar samt digital infrastruktur är anpassade för att stödja dem maximalt.

C) “Follow the path”

”Business as usual”, så att säga. Vi använder inte delningsekonomin och fortsätter ungefär som idag. Trafikkontoret skottar snö, Sjukvård håller på med sjukvård men lägger sig inte i hur ska vi transportera oss till den. Allt sker i avgränsade silos och stuprör. Tekniken fortsätter emellertid att utvecklas, med hologram, röststyrning och andra nyheter. Det är oklart vilket eller vilka drivmedel som gäller, och någon standardisering runt elbilar och laddning har ej skett. Vi har fortfarande vår egna bil och vi slår på autopilot när vi kör ut på motorvägen. Vi har större fordon eftersom vi inte betalar någon ”Per minut”-taxa. Det är väl kanske här vi hamnar om vi inte gör något.

D) “What you need is what you get”

Framtiden och utvecklingen för och av självkörande bilar drivs av industrin, och delningsekonommin är en viktig pusselbit. Vi har inte proaktiv stadsplanering utan låter industrin driva utvecklingen framåt. De företag och organisationer som lyckas ta data som genereras av oss och omsätta det till attraktiva tjänster vinner. Detta kan till exempel ta sig uttryck i att Linkedin erbjuder tjänster till företag där man både håller koll på medarbetarnas kalendrar och håller i transporterna mellan möten. Vi har inte en privat bil längre, och vi skulle kunna kan ha dejting som tjänst medan vi pendlar till jobbet. Själv uppskattar Anna Pernestål Brendén att framtiden kommer att innebära en mix av de fyra olika scenarierna, något hon ser tecken på ske redan idag.