Röding och musslor fokus för svensk nysatsning

Svenskt vattenbruk ökar igen, men från en mycket låg nivå. Odling av röding och regnbåge i kraftverksmagasin och av musslor längs de övergödda kusterna har identifierats som tillväxtbranscher.

Sverige har rejält halkat efter som vattenbruksnation de senaste 25 åren. Samtidigt som det globala vattenbruket har expanderat kraftigt har den svenska produktionen legat stilla på runt 7 000 ton från 1980-talet fram till 2008. Flera faktorer har bidragit till den bromsade utvecklingen, bland annat de jämförelsevis stränga svenska miljökraven.

Utredning blev startskott

En statlig utredning, ”Det växande vattenbrukslandet”, blev 2009 ett underlag för en nystart. Sedan dess har några, med svenska mått mätt, stora odlingar etablerats i Norrlands inland. Framför allt utgör de stora näringsfattiga kraftverksmagasinen lämpliga odlingsplatser.

Export till Finland

Nu är volymen uppe i 15 000 ton fisk och skaldjur. Det motsvarar 1,5 procent av vad Norge producerar och ungefär 0,2 promille av det globala vattenbruket.

Regnbåge är fortfarande den dominerande arten i det svenska vattenbruket, men röding och musslor har pekats ut som arter med stor potential. Nästan all regnbåge som produceras i Sverige exporteras till Finland, medan Sverige istället importerar odlad lax från Norge.

Från att ha varit ”ett miljöproblem” betraktas vattenbruket nu mer och mer som en utvecklingsbar näring. Men trots att näringen kommit tillrätta med sina miljöproblem finns fortfarande fördomar kvar att bekämpa, säger Hans Ackefors. Foto: Lars Krögerström

Vattenbruk i svenska kraftverksmagasin beräknas ha en tillväxtpotential upp till cirka 70 000 ton i årlig produktion, alltså fyra-fem gånger så mycket som produceras idag. I slutna landbaserade system är potentialen, tekniskt sett, obegränsad. Där sätts taket av effektivt resursutnyttjande, lönsamhet i produktionen, konkurrenskraft och vad som kan säljas på marknaden.

– Försörjningen av foder är den allra viktigaste utmaningen, säger Anders Kiessling, professor i akvakultur vid institutionen för Vilt, fisk och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

– Försörjningen av foder är den allra viktigaste utmaningen, säger Anders Kiessling, professor i akvakultur vid institutionen för Vilt, fisk och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Tre sätt att utveckla

Anders Kiessling, professor vid Institutionen för vilt, fisk och miljö vid Lantbruksuniversitetet i Umeå ser tre kompletterande sätt att utveckla det svenska vattenbruket och samtidigt göra det mer hållbart.

– En möjlighet är att identifiera och etablera anläggningar i områden som klarar öppna odlingskassar och en viss påverkan på miljön. Dit hör till exempel undergödda kraftverksmagasin som skulle må bra av lite extra näringstillskott. Där har Sverige en unik nisch.

– Den andra utvecklingsmöjligheten är att bedriva vattenbruk i slutna kretslopp så att fiskodlingen inte bidrar med något nettotillskott av näring till ekosystemen. Detta kan man till exempel göra genom att foderråvaran hämtas från Östersjön i form av alger eller odlade musslor. Musslorna behöver inget tillskott av foder. De lever enbart på alger och plankton och bidrar därmed till att avlasta vattenmiljön från biomassa och närsalter.

– Den tredje utvecklingsvägen är att använda mikrober som foderråvara, vilket är ett område vi forskar på här på SLU i Umeå.