En ny metod för att beräkna risken för vattenbrist globalt, framtagen vid Stockholms universitet, visar att risken är större än vad tidigare bedömningar har visat.

Vattenförsörjningen på jorden förklaras oftast med att regn som faller på jordens yta lagras i grundvatten, sjöar och floder. Men riktigt så enkelt är det inte, enligt den nya studien, då den globala vattenförsörjningen är beroende av faktorer tidigare i systemet.

– Vattenförsörjningen har egentligen sitt ursprung i den fukt som avdunstar från land eller i havet och färdas i atmosfären innan den faller som regn. Men det förbiser man ofta när man bedömer vattentillgången i världen, säger Fernando Jaramillo, forskare i naturgeografi vid Stockholms universitet och ansvarig för studien.

När länder eller myndigheter delar en sjö eller flod utgår riskbedömningar främst från vad som sker uppströms i vattnet. Forskarna betonar nu att ett så kallat uppvindsperspektiv, som omfattar ett helt nederbördsområde eller den sträcka som avdunstat vatten färdas i atmosfären innan det faller som regn, ger en mer korrekt bedömning.

I studien undersöktes 379 avrinningsområden över hela världen, och forskarna kunde konstatera att riskerna för vattenförsörjningen är betydligt högre när man tar hänsyn även till uppvindsperspektivet.

– Med den nya metoden som baseras på uppvindar ser vi att 32 900 kubikkilometer av världens vattenresurser, det vill säga 81 procent av världens vattentillgångar, står inför mycket hög risk. Det är en betydande riskökning jämfört med de 20 500 kubikkilometer per år som beräknas som högrisk baserat på den tidigare beräkningsmetoden, säger José Posada, förste författare till studien, numera forskare vid universitetet i Antioquia, Colombia, i ett pressmeddelande.