Problemet med övergödda sjöar i Sverige är stort, speciellt i söder. Övergödningen leder till syrebrist, dåligt siktdjup och algblomningar, men reduktionsfiske av mört och braxen är en lösning för övergödda sjöar, visar ny forskning från Mistra EviEm.

Reduktionsfiske innebär att man tar upp stora mängder av de fiskarter som äter djurplankton. Då ökar antalet djurplankton som i sin tur åter växtplankton, vilka bidrar till algblomningar. Reduktionsfisket kan alltså skifta sjöns ekosystem genom att öka mängden djurplankton och minska mängden växtplankton, vilket minskar risken för algblomningar. Dessutom leder det till klarare vatten och minskad syrebrist.  Trots att reduktionsfiske använts i andra länder som Danmark, Nederländerna och Finland har effektiviteten i metoden ifrågasatts i Sverige. En grupp experter har ägnat två år åt att sammanställa den samlade vetenskapliga litteraturen inom området, vilket var omkring 14 000 relevanta studier. Slutrapporten baseras på studier av totalt 123 sjöar i Europa och Nordamerika där reduktionsfiske tillämpats. – Den viktigaste slutsatsen är att metoden fungerar som man trott. Det gäller alla sjöar utom ett fåtal. Siktdjupet ökar, och mängden växtplankton i sjön minskar. Det är de två parametrar vi har studerat, säger Per Larsson, professor vid Linnéuniversitetet och den som lett utvärderingen, i ett pressmeddelande. Det är däremot inte en perfekt eller slutgiltig lösning. Effekterna kan vara bestående under ett flertal år, men om inte den kontinuerliga tillförseln av fosfor från exempelvis jordbruksmark och avlopp minskar måste ingreppet upprepas med jämna mellanrum.

Läs mer här (mistra.org)