Restmassor från tunnelbanan kan bli nya öar

Stockholms tunnelbana håller på att byggas ut och upp kommer stora mängder sten som måste ta vägen någonstans. Nu dumpas massorna tillfälligt i stadens ytterområden, men ett nytt forskningsprojekt söker hållbara lösningar. Vad sägs om att bygga en ö?

Restmassorna från tunnelbaneutbyggnaden fraktas just nu på lastbilsflak från huvudstadens centrala delar till avstjälpningsplatser i Botkyrka, Barkarby och Upplands Väsby.

­– Det staplas, staplas och staplas, säger Luc Pagès, anläggningsingenjör i Stockholm Stad.

Utan en ny lösning kommer stockholmarna få vänja sig vid karavaner av tunga lastbilstransporter genom city. Inom två-tre år handlar det om 40–60 lastbilar per dag. Det nystartade forskningsprojektet är ett samarbete med flera aktörer, och en bredd av experter involveras för att hitta en hållbar lösning. Ett förslag är att använda massorna till att bygga ut kajer eller skapa nya öar, där man till exempel skulle kunna bygga bostäder.

­– Att bygga en ö kan låta djärvt och utopiskt, men Stockholm har faktiskt till stora delar skapats av restmassor, säger Ania Öst, forskare inom arkitektur vid KTH.

Både Gamla stan och Blekholmen har delvis byggts av restmassor och sopor. Även i nutid finns liknande redan påbörjade satsningar. Restmassor från Norra Djurgårdsstaden ska till exempel användas för att bygga en kaj.

”Stockholm behöver mer yta”

Massorna som grävs upp när Stockholm växer består av granit. Det handlar om sten i alla möjliga storlekar och för att den ska kunna användas måste den krossas. Massorna måste också tvättas så att man får bort kvävet från sprängämnena. Det är extra viktigt om stenen ska ner i Östersjön, där övergödning redan är ett stort problem.

Att använda sten i stället för betong när man bygger kajer har flera fördelar, menar Luc Pagès. Kajer av betong kräver underhåll men när man bygger ut med restmassor blir det helt underhållsfritt. Han tror att idén att använda massorna till just kajer har stor potential. Vad sägs till exempel om att förstora Djurgården så att Gröna lund kan få mer plats?

Arkitekten och stadsplaneraren Marta Bohlmark konstaterar att behovet av yta är stort i Stockholm. Det talar för idén att använda massorna till att skapa ny mark där man till exempel skulle kunna bygga nydanande livsmiljöer för stockholmarna. Genom att bygga öar eller kajer skulle man också slippa frakta ut massorna genom stan med lastbilar. Då kan man använda pråmar i stället och minska både utsläppen och slitaget på vägarna.

En annan idé är att använda massorna till att skapa konstgjorda rev för att förbättra havsmiljön i Östersjön.

­– Tanken är att det ska bli nya habitat för fiskar, vilket också skulle kunna bidra till sportfisket, säger Ania Öst men tillägger att ingenting är bestämt än.

­– Hela vårt projekt går ut på att undersöka vilka behov som finns i staden och se hur massorna kan bli en resurs, säger hon.

Kan ersätta betong

Marta Bohlmark tycker att restmassorna innebär en möjlighet för byggbranschen att arbeta med hållbar innovation kring materialval.

­– Det är en av de största utsläppsbranscherna, inte minst på grund av betongen. Stora mängder betong skulle kunna ersättas med sten – och vi har stenen, säger hon.

Hon beskriver det som unikt i vår tid att vi just nu har sådana enorma mängder massa som vi inte vet vad vi ska göra med. Hon kallar det ett ”super-superöverskott”. Bara tunnelbaneutbyggnaden kommer generera 7,5 miljoner ton massa och samtidigt pågår arbetet med Förbifart Stockholm och en rad mindre byggen, som också genererar restmassor.

Stora mängder betong skulle kunna ersättas med sten – och vi har stenen

Samtidigt som situationen är unik genom de enorma mängderna sten är det inte första gången Stockholm ställs inför frågan om vad man ska göra med restmassor. När tunnelbanan byggdes ut på 1950- och 60-talet ställde man samma fråga och det slutade med tio konstgjorda kullar runt om i staden.

­– Det är tack vare det kan man nu kan åka skidor i Hammarbybacken och titta på utsikten från Högdalstopparna, säger Marta Bohlmark.

På 1950- och 60-talet involverades konstnärerna sent i processen, när det redan var bestämt att massorna skulle bli kullar. Nu vill forskarna i stället se till att konstnärer finns med tidigt, redan när det beslutas hur massorna ska användas. Marta Bohlmark tror att konstnärer kan bidra med nya perspektiv på vad som är möjligt att göra.

Stenhögar orsakar problem

Luc Pagès tycker att det är anmärkningsvärt att tunnelbanebyggandet redan är igång utan att man har en långsiktig plan för massorna. Att snabbt hitta en hållbar lösning är angeläget, menar han. Om massorna blir liggande länge i de tillfälliga högarna kan det påverka miljön i området. Högarna uppfattas också som fula.

Att frågan om massorna har blivit hängande tror Ania Öst delvis beror på att frågan är komplex genom att den berör många olika aktörer och kompetenser. Det är regionen som bygger tunnelbanan men massorna påverkar även kommunen, där besluten berör flera olika förvaltningar.

Konstnärer, arkitekter, politiska tjänstemän och ekonomer har alla en viktig roll i processen kring massorna och det gör hanteringen svår, menar hon. Forskarna vill bidra till en lösning på frågan om vad man ska göra med massorna. Som en del av projektet kommer de också undersöka olika metoder för bred samverkan.

­– Jag tror att vi kommer kunna bidra till metodutvecklingen kring hur man kan jobba multidisciplinärt och särskilt med blicken på hur konstnärliga processer och kreativa lösningar behövs i vår tid, säger Ania Öst.