I skogar med contortatall hittar renar på vinterbete inte tillräckligt med föda, och de kan heller inte röra sig fritt. Det konstaterar forskare efter att ha studerat renars rörelsemönster under tre vintrar.

Renar på vinterbete undviker områden med uppvuxen contortatall, enligt den studie av forskare vid Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU som nu publicerats. Det hänger dels ihop med hur höga träden är – renarna väljer bort områden med contortatallar som är mer än tre meter höga – men man ser också ett samband med hur mycket marklav som finns i de skogarna. Trots att contortatall ofta planteras på torra marker som är gynnsamma för marklavar såg forskarna att mängden marklav var mindre i contortaskogarna.  

– I dagsläget finns contortatall i Sverige på en yta som täcker drygt 600 000 hektar och för att ha så mycket av ett trädslag som inte har sitt ursprung på den här sidan Atlanten vet vi förvånansvärt lite om de ekologiska konsekvenserna. Den här studien bidrar väsentligt till kunskapsläget, säger Jörgen Sjögren, SLU, i ett pressmeddelande.

Contortatall har sitt ursprung i Nordamerika och har främst planterats i norra Sverige sedan 1960-talet, framför allt för att den växer fortare än inhemsk tall. I flera studier har forskare konstaterat att främmande trädslag i en skog kan påverka andra växter och djur negativt. Bland annat har forskare vid SLU sett att död ved av främmande barrträd har färre skalbaggar än ved av inhemska träd. Naturvårdsverket har också framfört att omfattande plantering av contortatall kan innebära risker för den biologiska mångfalden.