Rättvis omställning mer än ekonomisk kompensation

Ekonomisk kompensation är inte alltid det bästa sättet att göra energi- och klimatpolitiken mer rättvis. Forskning visar att delaktighet i beslutsprocesser kan vara minst lika viktigt.

I projektet Navigating justice claims har forskare vid Lunds universitet undersökt krav på en mer rättvis energi- och klimatpolitik som uppstått vid tre olika situationer. Eric Brandstedt, docent i filosofi och projektledare för projektet, tycker att rättvis omställning är intressant att studera av speciellt två skäl.

– Det är viktigt för ett samhälle att försäkra sig om att lagar och normer är rättvisa. Det är också intressant vad som gör klimatpolitiken effektiv. Det finns en välbelagd koppling mellan upplevd rättvisa och stöd för klimatpolitiken, säger han.

I projektet har forskarna studerat motstånd som uppstått vid utfasning av fossila bränslen vid industrier, skattehöjningar på fossila bränslen samt satsningar på fossilfri energi. Protester har till exempel kommit från arbetare som riskerat att förlora sina jobb när kolkraftverk stängs, rörelser som Bränsleupproret (tidigare Bensinupproret 2.0) och Frankrikes Gula västar samt från samer som är oroliga för hur vindkraftsparker kan påverka deras renskötsel.

Snäv bild av rättvisa

Ett av målen med projektet är att visa att rättvisa inom energi- och klimatpolitiken är komplex. Det finns enligt Eric Brandstedt ofta en snäv bild av att rättvisa i klimatpolitiken bara handlar om att betala ut ersättning till dem som drabbas hårdast. I själva verket kan andra åtgärder vara mer lämpliga.

Exempelvis har forskarna sett att vanliga invändningar från de berörda är att de upplever brist på information eller inte känner sig delaktiga i beslutsprocessen. Då är det nödvändigtvis inte ekonomisk kompensation som efterfrågas, utan snarare mer grundläggande reformer eller mer respekt för specifika rättigheter, som till exempel samers rätt till självbestämmande.

Polariserat läge i klimatpolitiken

I projektet har forskarna bland annat intervjuat företrädare för Bränsleupproret, fackliga representanter, klimataktivister och akademiker.

– Det som framträder är ett ganska polariserat läge kring klimatpolitiken med en grupp (till exempel Bränsleupproret och vindkraftsmotståndare) som anser att klimatomställningen är orättvis och måste bromsas upp, och en annan grupp (klimataktivister, akademiker och stora delar av det politiska etablissemanget) som anser att omställningen måste accelerera och att eventuella orättvisor kan hanteras utan att omställningens hastighet bromsas upp, säger Eric Brandstedt.

Forskarna har också gjort en genomgång av historiska konflikter kring energifrågor i Sverige. Tidigare forskning handlar delvis om kärnkraft men allra mest om vattenkraft, gruvdrift och vindkraft i Norrland och Sápmi.

– Samers rättigheter är den stora konflikten när det gäller energirättvisa i en svensk kontext, säger Eric Brandstedt.

Den viktigaste slutsatsen av genomgången är att det finns en risk att individer och deras rättigheter får stryka på foten när samhället ser en stor nytta med något, som storskalig energiproduktion.

Argument som inte stämmer med fakta

Något som också kommit fram i projektet är även att alla rättviseargument inte kan tas på lika stort allvar. I samhällsdebatten från andra länder om utfasning av kolkraft hittade forskarna exempel där fossilindustrin påstod sig värna rättvisa genom att försvara jobbtillfällen, men där de troligen i själva verket talade i egen sak. Forskarna hittade också argument, från såväl berörda som exempelvis politiker eller intresseorganisationer, som inte stämde med fakta eller som av andra skäl bedömdes som orimliga.

Här drar forskarna slutsatsen att ett första steg därför kan vara att granska de invändningar mot energi- och klimatpolitiken som dyker upp och se vilka som är värda att ta hänsyn till. Enligt Eric Brandstedt behöver makthavare dubbelkolla att fakta stämmer.

– Det gäller att vara på sin vakt. Att aktörer gör rättviseanspråk är inte i sig nog för att dra politiska slutsatser som att det exempelvis krävs kompensation. Jag skulle gärna se att uppenbart ogrundade klagomål mot politiken kan avfärdas mer och inte stå i vägen för klimatpolitiken, så att rättvisa inte i onödan används som bromskloss.

Efterlyser demokratiskt deltagande

Eric Brandstedt hoppas också att projektet ska leda till en djupare förståelse av rättvis omställning bortom populism.

– Det behövs en form för demokratiskt deltagande som inte finns i dag, eller att politiker blir bättre på att samtala med väljare kring frågorna.

Han skulle också gärna se en överenskommelse om en miniminivå för en rättvis klimatpolitik över partigränserna.

Några aspekter skulle kunna vara att politiken är förenlig med grundläggande fri- och rättigheter och inte försvårar för de sämst ställda i samhället. Det menar han att alla partier oavsett ideologi borde kunna enas om.

– Nu håller klimat- och energipolitik på att politiseras på ett icke önskvärt sätt. Den tidigare breda uppslutningen kring de klimatpolitiska målen ifrågasätts öppet och viktiga klimatpolitiska styrmedel, så som reduktionsplikten, har blivit politiska slagträn, säger han.