En ny studie från Lunds universitet visar att plastpartiklar i vattnet kan hamna i fiskars hjärnor, där den orsakar hjärnskador och rubbar fiskarnas beteenden.

Forskare från Lunds universitet har tittat närmare på hur riktigt små plastpartiklar kan transporteras via alger och djurplankton upp till större fiskar. – Vår studie är den första som visar att plastpartiklar i nanostorlek kan ansamlas i fiskars hjärnor, säger Tommy Cedervall, kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet. Enligt Tommy Cedervall ger studien bevis för att nanoplast kan passera blod-hjärn-barriären hos fisk och på så sätt ansamlas i fiskarnas hjärnvävnad. Dessutom har forskarna i den aktuella studien visat att fiskar som påverkats av nanoplast får beteenderubbningar – de äter långsammare och utforskar omgivningen mindre. Forskarna tror att dessa förändringar i beteende kan kopplas till hjärnskador som uppkommer på grund av nanoplastens närvaro i hjärnan. Ytterligare ett resultat av studien är att djurplankton dör när de utsätts för plastpartiklar i nanostorlek, medan större plastpartiklar inte påverkar dem. Sammantaget kan dessa olika effekter av nanoplast riskera att inverka på ekosystemet som helhet. – Det är viktigt att studera hur plast påverkar ekosystemen och att nanoplast kan ha en kanske farligare påverkan på ekosystem i vatten än vad större plastbitar har, säger Tommy Cedervall. Han vågar dock inte dra paralleller till om plastnanopartiklar kan ansamlas i andra vävnader hos fisk och därmed överföras till människan via konsumtion. – Nej, vi känner inte till några sådana studier och är därför väldigt försiktiga med att uttala oss om det, säger Tommy Cedervall.