Parkeringar tar upp mer plats än landets totala bostadsyta

Trots att forskningen är tydlig – tillgången till parkering påverkar trafiken och därmed utsläppen – så möter många kommuner motstånd när parkeringar tas bort. Men det går att göra förändringar även inom känsliga policyområden.

På pappret ser det enkelt ut. Transportsektorns utsläpp ska minska radikalt redan till 2030 och forskare är överens – färre parkeringar kan både minska biltrafiken och ge rum för annat, till exempel bostäder. Men i många av landets kommuner är parkeringsplatser fortfarande ett kontroversiellt område och politiker undviker att fatta impopulära beslut.

– Regleringen av parkering är ett viktigt instrument i kommunernas verktygslåda när de ska styra om mot ett mer hållbart samhälle. Men fortfarande är många samhällen uppbyggda kring bilen, säger Jens Alm, forskare vid Statens väg- och transportinstitut, VTI.

I ett nytt forskningsprojekt ska han och hans kollegor undersöka hur svenska kommuner arbetar med parkeringar, och hur det arbetet ser ut i förhållande till konflikter och legitimitet. Förhoppningen är att det ska bli enklare för kommunerna att använda parkeringar som ett sätt att styra bilanvändningen, som både är effektivt och accepteras av medborgarna.

– Parkeringsprivilegier, som vi kallar det i forskningen, har en stark koppling till bilburna människors frihet. Historiskt har bilen varit norm när samhällets parkeringar har utformats, det är ett privilegium som fortfarande lever kvar – det är svårt att ge upp något som man är van vid att ha, säger Jens Alm.

Svårt bryta bilnormen

En lösning kan till exempel vara att kommunerna lyfter fram olika fördelar med att ta bort parkeringsytor, till exempelvis att synliggöra alternativa användningsområden som bostäder eller grönytor. Parkeringarna är också subventionerade av samhället, man betalar inte vad det kostar att nyttja marken som bilen står på.

De senaste decennierna har nybyggda flerbostadshus ofta haft en parkeringsplats per bostad. Det innebär inte sällan att parkeringsytan blir större än husens gårdar eller grönytor. Men det finns också exempel på nybyggda områden helt utan parkeringsplatser. I exempelvis Guldheden strax utanför Göteborg ersattes parkeringar i ett kvarter med en kombination av bil- och cykelpooler.

I städer som London, Paris och Madrid har nya bostäder de senaste åren haft betydligt färre parkeringar. I Köpenhamn beslutade man för ett år sedan att ta bort 600 av 1 050 parkeringsplatser i den delen av stadskärnan som kallas Medeltidsstaden, kring Nørreport.

Det har också blivit allt vanligare att parkeringsyta i innerstäder omvandlas, till förmån för bostäder men också gågator och grönområden. I Trelleborg beslutades 2021 att en av stadens parkeringar skulle ge plats för bostäder och i New York gjordes Times Square 2017 om till gågata.

– Det kan vara utmanande att bryta den rådande bilnormen, det är en vana vi har byggt in oss i de senaste 70 åren. Men kriser som exempelvis pandemin har visat att vi kan ändra beteende.

– Men begränsar man tillgången till parkeringar och gör det lite svårare att ta sig fram med bil så gäller det att man också har en väl utbyggd kollektivtrafik och ett bra cykelnätverk, säger Jens Alm.

Annan stadsplanering

I förlängningen handlar det också om att våga planera stadskärnorna annorlunda och lägga olika typer av service inne i städerna så att man inte är beroende av bil för att komma till apoteket eller livsmedelsaffären.

Klimatkommunerna, en förening för kommuner som vill ligga i framkant i sitt klimatarbete, publicerade 2022 rapporten Parkering som verktyg för hållbar mobilitet. En majoritet av de kommuner som svarat på forskarnas enkät har formulerat mål om minskat klimatpåverkan och en ökad andel gång-, cykel- och kollektivtrafik.

Men trots att allt fler städer förvandlar parkeringsytor till bostäder eller grönytor så går utvecklingen fortfarande långsamt, och de som arbetar med frågorna upplever att det kan vara svårt att få med sig invånarna. Och den samlade ytan som används för parkering är fortfarande mer än landets totala bostadsyta.

– Under ett besök i en kommun i Småland fick jag och mina kollegor höra att förvaltningen gärna ville förändra hur man arbetade med parkeringar. Man ville styra bort bilen från centrum och ge mer plats för fotgängare och cyklister. Men politikerna var inte lika sugna på att göra det. Det vi vill ta reda på hur man kan få acceptans från medborgarna för sådana här förändringar, säger Jens Alm.