På spaning efter Sveriges mest populära djur

Den svenska rovdjursinventeringen har kallats för världens mest avancerade. Henrik Andrén har ägnat större delen av sin karriär åt att studera lodjur – som är betydligt mer älskade än både varg och vildsvin. Hur kommer det sig?

Bara några meter från huvudbyggnaden på Grimsö forskningsstation lokaliserar Henrik Andrén dagens första rådjursspår i snön. Vi kommer snart att hitta många fler. Det är 25 grader kallt och snön protesterar högljutt under våra fötter.

– För oss som jobbat länge är det så självklart att det finns både rådjur, älg, varg och lodjur här utanför, men särskilt våra utbytesstudenter tycker att det helt makalöst. Nyligen traskade två vargar förbi en morgon, säger Henrik Andrén.

Han är professor i viltekologi vid Grimsö forskningsstation utanför Lindesberg, som tillhör Sveriges lantbruksuniversitet, och han har lång erfarenhet av att studera rovdjur, i huvudsak lo. För 30 år sedan startade han upp det så kallade lodjursprojektet – och sedan dess har han kartlagt lodjursstammen i detalj. Huvudsakligen genom att märka lodjur med gps-sändare, men också med hjälp av snöspårning och ett utbyggt nätverk av viltkameror.

– Vi brukar döpa våra sändardjur. En gång gav en kollega lodjuren namn efter karaktärer från Astrid Lindgrens berättelser och då hade vi Tjorven och Madicken och hela gänget ute i skogarna, säger Henrik Andrén.

Svårare att tyda spår än vad man kan tro

Vi hittar inga lodjursspår i skogen just i dag. I stället tar Henrik Andrén med oss inomhus, till forskningsstationens museidel. Här tronar ett uppstoppat lodjur med de klassiska svarta tofsarna längst ut på öronen. Han visar oss också typiska lodjursspår.

– Men det är inte alltid så lätt att spåra som man kan tro. Om det är halt ute kan lodjuren sätta ut klorna, som de normalt inte gör. Och har djuret glidit lite kan det lika gärna se ut som ett avlångt spår från en varg. Ute i verkligheten måste man spåra länge för att vara helt säker, säger Henrik Andrén.

Förr var lodjuret nära att utrotas

Under 1800-talet jagades lodjursstammen så hårt att arten höll på att dö ut i Sverige. Särskilt lodjurets värmande päls var eftertraktad.

I dag räknas lodjuren i Norge och Sverige som en gemensam population, och bevarandestatusen bedöms som god.

– Inventeringarna i Sverige och Norge är världsunika. Vi täcker så otroligt stora arealer varje år, säger Henrik Andrén.

Informationen om var djuren finns och hur de lever används exempelvis när myndigheterna fattar beslut om hur vilda djur ska förvaltas, exempelvis gällande licensjakt och skyddsjakt.

– Vi har också ett stort europeiskt samarbete som heter Eurolynx, och där står Sverige och Norge för ungefär 70 procent av all vetenskapliga data. I ett internationellt perspektiv är vi helt dominerande. Det känns väldigt kul, säger Henrik Andrén.

Unik forskningsstudie

Tack vare de storskaliga inventeringarna finns siffror för lodjurstäthet ända sedan 1993 och den långa dataserien möjliggjorde nyligen en världsunik studie.

Tillsammans med forskarkollegan Olof Liberg kunde Henrik Andrén för första gången bevisa ett cykliskt förlopp mellan ett stort växtätande däggdjur och dess rovdjur. Lodjurspopulationen är nämligen tätt sammankopplad med mängden rådjur, om det är gott om rådjur i skogarna ökar också lodjursstammen, och tvärtom.

– En anledning till att det finns så få långtidsstudier för dynamiken mellan stora rovdjur och deras bytesdjur är att dessa djur är så långlivade. Det kräver mycket långa dataserier, vilket är svårt för forskare att få finansierat, säger Henrik Andrén.

Från radiosändare till gps-sändare

Han konstaterar att särskilt de tekniska möjligheterna förändrats sedan han började forska på lodjur. Före gps-tekniken märktes djuren med radiosändare, men för att hitta radiosignalen från det radiomärkta djuret behövde forskarna hela tiden vara i närheten. De tillbringade därför många timmar i bil.

Nu går Henrik Andrén och hämtar ett gps-halsband, som är betydligt enklare att jobba med. Det svarta halsbandet väger 250 gram och rymmer ett batteri, en datorprocessor och en gps-mottagare. Här inne finns också en gsm-enhet, en liten telefon som skickar koordinater till forskarna så ofta de önskar. Just på detta exemplar sitter också ett par lodjurshår som skvallrar om tidigare tjänstgöring.

– Vi forskare åker fortfarande ut i fält, men då kan vi fokusera på viktigare saker. Lodjuren är dessutom väldigt snälla mot sändarna. Med vargar är det svårare, de lever i flockar och biter sönder varandras sändare ibland, säger Henrik Andrén.

Ett coolt och lite mystiskt djur

Grimsö forskningsstation fyller 50 år i år. I början låg fokus på älg och rådjur, och rovdjursforskningen startade sedan i mitten av 1990-talet. I ett av labben analyseras numera samtliga dna-prover från varg, som skickas in från länsstyrelser i hela Sverige. Informationen används för att kartlägga både revir och individer.

Henrik Andrén konstaterar att vargen tenderar att väcka starka känslor. Därför väljer de att inte namnge sändar-vargar på samma sätt som de gör med lodjuren. Lodjur tycks samtidigt vara desto mer omtyckta. Faktum är att lodjuret vid flera tillfällen röstats fram som Sveriges populäraste djur – trots att lodjuret dödar både ren och får.

– Jag har funderat mycket på vad det beror på. Många tycker att det är ett coolt och lite mystiskt djur. Bland gemene man är det nog många som hade velat se ett lodjur. De är skygga så man behöver inte vara rädd för dem när man går i skogen. Jag tycker ju själv att de är spännande, så klart, säger Henrik Andrén.